SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MAL ma4l, sbst.3, i vissa trakter äv. MARL ma4rl, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(mal 1722 osv. marl 18871910. i ssg mar- 1790 (: Marstrand)1828 (: Marstrand))
Etymologi
[sv. dial. mal; jfr nor. dial. mol, f., isl. mǫl, f.; besläktat med MALA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.)
1) fält l. plats, i sht strand, betäckt av grovt grus l. runda småstenar. Broman Glys. 1: 386 (1722). Gråbyxade tomtar, lekande på marlarne. Högberg Vred. 3: 87 (1906). Östergren (1932). jfr STRAND-MAL.
2) koll., om grovt strandgrus l. om släta o. runda småstenar på en strand. SvGeolU Aa 97: 32 (1887). GeolFF 1905, s. 229. Det rullstenslager (mal), som utgör markens underlag. Östergren (1932). jfr STRAND-MAL.
Ssg: (1, 2) MAL-STRAND. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strand betäckt av grovt grus l. runda småstenar. Hülphers Norrl. 4: 48 (1779). Heinrich 813 (1814, 1828: Marstrand).
Spoiler title
Spoiler content