MALEDICERA mal1edise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2. vbalsbst. -ANDE; jfr MALEDIKTION (se avledn.).
Etymologi
[av lat. maledicere, av male, illa, ondt, o. dicere, säga. — Jfr MALEDIA]
Avledn.: MALEDIKTION, r. l. f. [av lat. maledictio (gen. -ōnis)]
1) (numera knappast br.) förbannelse, smädelse. Pfeiffer (1837). SvUppslB (1934).