SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MALEFIKANT, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-fic- 16811846. -fik- 1904)
Etymologi
[av nylat. maleficans (gen. -antis), p. pr. av nylat. maleficare, av lat. male, illa, o. facere, göra]
(†) missdådare, ogärningsman. VDAkt. 1681, nr 371. BtVLand 5: 83 (1764). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content