SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANFOLK man3~fol2k, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(man- 1528 osv. mans- 17161879 (: mansfolksidan))
Etymologi
[fsv. manfolk, manspersoner, motsv. d. mandfolk, manspersoner, isl. mannfolk, människor; jfr t. mannsvolk, eng. menfolks, manspersoner; av MAN, sbst.2, o. FOLK]
(numera i sht vard., ofta ngt nedsättande) motsatt: kvinnfolk; särsk. om person(er) ur de lägre samhällsklasserna.
1) koll.: (vuxna) personer av mankön, manspersoner. OPetri Clost. F 4 b (1528). När (katekes)-förhöret är ändat, få Quinnorna och alt ungt Folck hemlåf ... Manfolket förtöfwar i Kyrckian. Kyrkol. 24: 10 (1686). Jungfrur böra varsamt och försichtigt vmgås med manfolk. Kolmodin QvSp. 1: 447 (1732). En och annan af manfolket blottade hufvudet. Strindberg Hafsb. 176 (1890).
2) (vuxen) person av mankön, mansperson; i sht i pl., i sg. starkt vard. The manfolken haffwa så ondt itt lagh / Thet iagh merker alt dagh ifrå dagh. Rondeletius 12 (1614). När Eva sade detta, så klagade någre Manfolk öfver en del Fruentimmers fåfänga och glättiga flyktighet. Dalin Arg. 1: 81 (1733, 1754). Manfolken (i Laholms prosteri) sköta åkerbruket. Osbeck Lah. 70 (1796). ”Var intet så het, min gubbe lilla,” svarade det der manfolket, som hon hade med sig. Sparre Frisegl. 3: 52 (1832). Stämningen höjdes betydligt allteftersom brännvin och öl, serverat åt manfolken vid baren, hann göra verkan. Nordström Amer. 14 (1923).
Ssgr (till 1): A (föga br.): MANFOLK-SADEL, -SIDA, se D.
B (bygdemålsfärgat): MANFOLKA-FADDER, se D.
C (†): MANFOLKE-RÅS. bänkkvarter på manssidan i kyrka. Wåhlin YstadMariaK 60 (cit. fr. 1689).
D (i allm. i fråga om enklare sociala förh.; i fråga om klädespersedlar o. d. numera föga br.; jfr MAN, sbst.2 ssgr E anm.): MANFOLKS-ARBETE~020. Det (dvs. att mjölka o. ysta o. d.) var inget manfolksarbete heller. Moberg Rask. 84 (1927).
-BÄNK. kyrkbänk på manssidan. Rudbeckius Dagb. 55 (1625). Tigerschiöld Dikt. 2: 50 (1891).
-DOCKA, f. (†) om (nätt, behaglig) kvinna som väcker männens åtrå. Kolmodin QvSp. 1: 341 (1732).
-DRÄKT. Kolmodin QvSp. 2: 469 (1750). Strindberg SvFolk. 1: 8 (1881).
-FADDER. (-folka- 1905. -folks- 16781882) (i vissa trakter) manlig fadder. Dahlberg Dagb. 207 (1678; uppl. 1912). TurÅ 1905, s. 59.
-GALEN. (vard.) galen i karlar. Hon (dvs. skogsrån) är älskogsaktig och manfolksgalen. Fröding Guit. 26 (1891).
-HANDSKE. manshandske. BtÅboH I. 7: 92 (1635).
-HATT. manshatt. TullbSthm 1/7 1578.
-KAPPA. manskappa. SthmTb. 27/8 1600.
-KJORTEL. (†) jfr kjol 2. BtÅboH I. 13: 317 (1638). ÅngermDomb. 1646, fol. 17.
-KLÄDER, pl. manskläder. Rudbeckius MemPubl. 135 a (1632). Eichhorn Stud. 1: 70 (1869).
-KOFTA. manskofta. Bureus Suml. 31 (c. 1600).
-KÄR. (vard., numera knappast br.) jfr -galen. Lucidor (SVS) 427 (1674). Scherping Cober 2: 34 (1737).
-LÄKTARE. (förr) i kyrka: läktare avsedd för personer av mankön. Hans Vapn hänger nedan på norra Kyrckio-väggen, vid Manfolks läktaren. Rüdling 35 (1731). VetAH 1757, s. 301.
-MÖSSA. mansmössa. SthmStadsord. 1: 84 (1640).
-PÄLS. manspäls. BoupptSthm 20/3 1685.
-SADEL. (-folk- 1698. -folks- 16251738) manssadel. HammarkDomb. 9/6 1625. BoupptVäxjö 1738.
-SIDA. (-folk- 1879. -folks- 1637 osv.) i kyrka: manssida. Murenius AV 11 (1637). Sthm 2: 93 (1897).
-SKO, r. l. m. manssko. Lind (1749). Et par manfolks skor kostade et öre. Lagerbring 1Hist. 4: 261 (1783).
-STRUMPA. mansstrumpa. TullbSthm 23/7 1578.
-TAG. (tillf.) manligt (karlavulet) beteende. Karlfeldt FlPom. 79 (1906).
-TRÖJA. manströja. Bureus Suml. 31 (c. 1600).
-TYCKE. (vard., numera bl. tillf.) karltycke. Fernow Värmel. 254 (1773).
Spoiler title
Spoiler content