SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANGAN maŋga4n (manngán Dalin), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet.: olika slag av mangan) -er; förr äv. MANGANES, r. l. m.; best. -en; förr äv. MANGANESIUM, n.; förr äv. MANGANIUM, n.
Ordformer
(mangan 1812 osv. manganes (-ées, -és) 1795—1810. manganesium 1791—1869. manganium 1811—1855)
Etymologi
[jfr t. mangan, eng. manganese, äv. manganium, fr. manganèse; till nylat. manganesium, bildat i anslutning till magnesia, brunsten (se MAGNESIA 1)]
1) kem. benämning på en hård, spröd, ljusgrå (l. vit) metall (som ingår i brunsten; jfr MAGNESIA 1). VetAH 1791, s. 236. Berzelius Kemi 2: 127 (1812). Starck Kemi 198 (1931). — jfr FERRO-, JÄRN-, KISEL-MANGAN m. fl.
2) tekn. om olika av manganmineral framställda (inom fajansindustrien använda) färgämnen varmed en violett färg erhålles. Fredr1-Tid 41 (1924). Bæckström Rörstr. 47 (1930).
Ssgr (till 1; i sht kem.): A: MANGAN-, förr äv. MANGANES-BISTER, n. (förr) kem. o. tekn. en brun färg framställd gm oxidering av ett mangansalt. Keyser Kemien 3: 356 (1876). HantvB I. 8. 2: 227 (1940). —
-BLÄNDE. miner. viss svavelmetall bestående av en förening mellan mangan o. svavel; jfr blände, sbst.1 2. Berzelius Brev 11: 65 (1823). —
-BRONS. metall. om en legering av specialmässing med mangankoppar. Ekenberg (o. Landin) 95 (1888). —
-BRUNT, n. tekn. en brun färg bestående av manganoxider; (mineral)bister. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 44. VaruhbTulltaxa 1: 169 (1931). —
-FÖRANDE, p. adj. (i fackspr.) om malmfyndighet: som innehåller mangan. SvD(A) 1916, nr 320, s. 5. —
-FÖRENING. kem. jfr förening 6. Berzelius Brev 13: 131 (1829). —
-GLANS. (†) miner. manganblände; jfr glans 4 b. Berzelius Kemi 2: 139 (1812). WoJ (1891). —
-HALT, r. l. m. VetAH 1802, s. 76. —
-HALTIG. Manganeshaltigt tackjern. FKM 3: 131 (1810). —
-JÄRN. metall. manganhaltigt (tack)järn. JernkA 1868, s. 216. —
-KALK. (mangan- 1815. manganes- 1802. manganesii- 1792) (†) om syreföreningar av mangan; jfr kalk, sbst.2 4. VetAH 1792, s. 123. FKM 4: 364 (1815). —
-KISEL. miner. om hårda, täta, vanl. orena manganmineral vari kiselsyra ingår; i sht om dylikt mineral av röd färg, rhodonit, kiselmangan (äv. kallat röd mangankisel). FKM 4: 94 (1815). BtFinlNaturk. 4: 114 (1858: röd). —
-LEGERING. metall. konkret. JernkA 1876, s. 205. —
-MALM. om manganförande mineral samlade inom ett mindre område så att framställning av mangan l. ngn lämplig kemisk förening därav kan ske med ekonomiskt utbyte; ofta särskilt om brunsten (mangansuperoxid). FKM 1: 107 (1806). —
-MINERAL. miner. —
-OXID. kem. om kemiska föreningar mellan mangan o. syre. FKM 1: 62 (1806). —
-SALT, n. kem. om mangans salter. Gadolin InlChem. 99 (1798). —
-STÅL. metall. ett specialstål vari mangan ingår. Åkerman RegJernkA 1817—64 239 (1866). —
-SUPEROXID. kem. o. miner. kemisk förening mellan fyrvärd mangan o. syre, brunsten. Berzelius Kemi 2: 134 (1812). —
-SYRA, r. l. f. kem. om i manganater ingående syra. Berzelius Kemi 2: 729 (1822). —
-SYRAD, p. adj. kem. kemiskt förenad med mangansyra. Berzelius Kemi 2: 729 (1822). —
-VIOLETT, n. tekn. = mangan 2; äv. om den nyans av violett som erhålles gm målning med mangan (i bet. 2). SvRokoko 68 (1924). VaruhbTulltaxa 1: 169 (1931).
B (†): MANGANESII-KALK, se A.
Anm. I kemiskt fackspr. användas ssgslederna MANGANI- o. MANGANO- för att angiva att mangan ss. två- resp. trevärd ingår i viss manganförening, t. ex. MANGANI- resp. MANGANO-FÖRENING, -SALT, n.
Spoiler title
Spoiler content