SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANING ma3niŋ2, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(man- 1526 osv. mann- 1617 (: förmannings skrifwelse). mån- 1536 (: förmåning))
Etymologi
[fsv. maning]
vbalsbst. till MANA, v.1; ofta konkret(are).
1) (†) till MANA, v.1 1: krav, fordran.
a) till MANA, v.1 1 a. Ledhug oc löss .. for alt ythermera tiiltall kraff eller maningh om forscriffne tryhundrade mark örtuger. G1R 6: 13 (1529). Hagberg Shaksp. 7: 34 (1849).
b) till MANA, v.1 1 b. FörsprRom. 5 a (NT 1526).
2) till MANA, v.1 2: uppfordring, uppmaning; utom bygdemålsfärgat i vissa trakter numera bl. (i sht i vitter stil) om en mer l. mindre allvarlig, enträgen, känslobetonad vädjan. En stark, kraftig, allvarlig maning. Följa sitt hjärtas maning. Tegel G1 2: 136 (i handl. fr. 1541). Ingen maning hörs till vapen. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882). Ett maningens ord. AB(C) 1929, nr 87, s. 10.
3) (numera bl. tillf., arkaiserande) till MANA, v.1 4: uppfordran (till strid l. tävlan o. d.), utmaning. Hagberg Shaksp. 3: 232 (1848).
4) (i sht i fackspr. o. i vitter stil) till MANA, v.1 6: magiskt manande. LPetri Wijgd. C 3 a (1538). Wigström Folkd. 1: 95 (1880).
5) till MANA, v.1 7; i ssgn MANINGS-ROP.
Ssgr (i allm. till 2; i sht i vitter stil): MANINGS-BREV. (numera bl. tillf.) manande brev; förr äv. (allmännare): brev innehållande en uppmaning att göra ngt, kallelse, inbjudan o. d. Atterbom Minn. 541 (1818). (Toresunds) prästgård, dit kyrkoherden .. redan inbjudit mig genom flera maningsbrev. Törneros Brev 1: 343 (1826; uppl. 1925). Schybergson FinlH 1: 52 (1887). —
-BUD. manande bud. Fredin Dikt. 102 (1884). Söderberg Dikt. 115 (1901). —
-FULL. fylld av maningar; starkt manande. Atterbom LÖ 2: 1 (1827). Tempelklockors maningsfulla ljud. Wirsén Ton. 57 (1893). —
-LJUD. manande ljud. Claëson 1: 197 (1858). Ps. 1937, 171: 2. —
-ORD. manande ord; stundom med anslutning till maning, sbst.1 4. Hagberg Shaksp. 9: 57 (1850). SvD(A) 1914, nr 38, s. 3. —
-ROP.
1) till 2: manande rop; stundom med anslutning till maning, sbst.1 4. Rydberg Myt. 2: 205 (1889).
2) (numera bl. mera tillf.) till 5: rop varmed man driver på l. äggar en människa l. ett djur. UVTF 26: 16 (1880). Hemberg ObanStig. 96 (1896).
Spoiler title
Spoiler content