publicerad: 1942
MANLIG man3lig2, äv. (numera bl. ngn gg i bet. 8, starkt arkaiserande) MANNERLIG man3erlig2, adj. -are. adv. = (†, HSH 36: 276 (1581)), -A (numera bl. ngn gg starkt arkaiserande, G1R 1: 244 (1524), Hedberg Bröll. 9 (1865), Östergren (1932)), -AN (†, Messenius Disa E 3 a (1611)), -E (†, RA I. 1: 4 (1522), Svart G1 105 (1561)), -EN (i sht i högre stil, G1R 20: 87 (1549), Östergren (1932)), -T (Dahlstierna (SVS) 340 (c. 1696) osv.).
Ordformer
(mandl- 1579. mandel- 1627. man(n)l- 1523 osv. mannel- 1522—1906. mannerl- c. 1585—1916. mänl- 1654. -leg 1523. — n. sg. -lig(h)it(t) (-et) 1531—1753. -ligt 1673 osv.)
Etymologi
[fsv. manliker, manligh m. fl. former, motsv. d. mandlig, isl. mannligr; jfr t. männlich, eng. manly; avledn. av MAN, sbst.2]
— jfr O-MANLIG.
1) (†) mänsklig. Kiärlekens reena Luft, / Som är så Undersam, / At Manliget Förstånd den ey kan tahla fram. Dahlstierna (SVS) 284 (c. 1696).
2) (†) personlig; individuell; ss. adv.: personligen, utan hjälp. Och schall ingen fördriste sigh att tage ther vth (dvs. ur det erövrade Narva) .. någet mere godz ähn som hwar kan .. medh sigh manligh vthbäre. HSH 36: 276 (1581). Hvad äljest förebäres vid denna .. vägen (beskriven i Vish. 19: 7), att den var grön, full med grönt gräs, .. så lärer icke mindre det vara Judarnes goda gissning, då det är allenast en manlig beskrifning af vishetenes sammanskrifvare. Eneman Resa 2: 15 (1712).
3) [jfr MÄNSKLIG i likartad anv.] (†) kärleksfull, barmhärtig. Them wil iach sända ath the framföra idhra manligha hielp till Hierusalem. 1Kor. 16: 3 (NT 1526; gr. τὴν χάριν ὑμῶν; Bib. 1917: eder kärleksgåva).
4) som är en man l. en person av mankön; ofta med kollektivt huvudord: som består l. utgöres av män l. personer av mankön. En manlig kusin, släkting. Tillhöra det manliga släktet, vara en person av mankön. På den manliga linjen l. sidan, på manslinjen resp. manssidan. Döör Arffurste, Grefwe eller Friherre utan manlige ächte lijfzarfwingar, tå (osv.). Lagförsl. 25 (1609). En afliden Konungs Manliga Efterkommande. RF 1809, § 1. Manlig förste postexpeditör. Döss o. Lannge (1915). Den manliga publiken (på restauranger). Linder Tid. 90 (1924). — särsk. (†) i utvidgad anv., om djur l. växt: som är av hankön. Et manligt diur. Nordenflycht QT 1745, s. 158. Manliga träd. BotN 1875, s. 88.
5) (†) uppväxt till (mogen) man, fullvuxen. Barckhusen Cotossichin 136 (1669). När .. (Herkules) vardt manlig, var han väl en gång större än andra Menniskor. Bliberg Acerra 65 (1737).
6) (numera föga br.) om ålder l. tid i ngns liv: vari ngn är en vuxen, mogen man; som ligger mellan ynglingaåren o. ålderdomen. The som icke ännu hafwa instijget vthi sin manliga åhr, och icke (äro) komne til en moghen ålder. Phrygius MRosengren C 1 b (1608). Medan .. (mina söner) begynna nu stunda til manlig ålder, ville jagh gerna senda them utlandes. OxBr. 12: 277 (1643). Såsom förut är anfördt, upptogo krigen Herr Soops manliga ålder. 2SAH 3: 20 (1800). (Goda exempel) ha omgifvit mig i min barndom. Desamma skola stödja mitt hopp i mina manliga dagar. Geijer (1809) i MoB 7: 93. Sundén (1887).
8) som har de egenskaper som (anses) utmärka mankönet l. den mogne mannen; maskulin; som är l. beter sig som en riktig man; i sht förr ofta övergående i bet.: oförskräckt, modig, tapper; förr äv.: som duger ngt till, duglig. RA I. 1: 4 (1522). War manligh, och föör Herrans krijgh. 1Sam. 18: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: skicka dig .. såsom en tapper man). Och funne vij eblandh same folck ganske få, som manlige våre, them man kunne någett lijte opå, hvar umtrenge skulle, uthann störste parthenn inglinger och gelninger, som föge vette, eller någett gott duge. G1R 22: 215 (1551). Hon förmanade sina Söner, at manligt dö. Kolmodin QvSp. 1: 671 (1732). Fordom var svänska nationen frimodig, manlig och stolt. HT 1918, s. 205 (1809). (Österbottniska avdelningen i Hfors) den manligaste av alla studentnationer. Lagerlöf Top. 232 (1920). — särsk.
a) om kvinna. Zenobia (var) een manligh och frijmodigh qwinna. Schroderus Sleid. 78 (1610). ÖoL (1852).
b) (†) i uttr. bevisa sig manliga l. manligen, visa sig som en man; visa mannamod l. tapperhet. Apg. 9: 27 (NT 1526). (Gustav Vasa) bewijste sigh ganska Ridderligen och Manligen (i slaget vid Brännkyrka). Tegel G1 1: 5 (1622).
c) (†) i uttr. troliga och manliga bevisa ngn huldskap, troskap o. d., på ett manligt (tappert) sätt visa ngn trohet osv., visa sig som en trogen o. tapper undersåte. Wij Göstaff .. (hava) för then huldskap, trooschap och Manschap oss elskelige Måns Brynteson haffuer oss och wårtt Rijke .. troliga och manliga bewiisatt, .. honom vndt och förländt .. Elffzborrigz Slååt och Lehen. G1R 1: 244 (1524). Därs. 2: 251 (1525).
d) (†) i uttr. vara manlig till ngt, kunna l. förmå l. vara skickad till ngt. När någon ibland then slächten (dvs. den myndiga bondesläkten i Uppl.) wäxte upp, som war skickeligh och manligh ther till, war honom tillåteligit thet (dvs. frälset med tio l. tolv landbönder) att förwärfwa. Brahe Kr. 56 (c. 1585).
9) om sak: som är l. liknar en mans, som ngn har i egenskap av man, som tillhör l. utmärker mannen l. mankönet o. d. Manlig egoism, fåfänga, stolthet. Manliga hedersbegrepp. (Du, dumma lag, som förbjuder Eva) At Parnassen komma ved. / At du först har fått din fart / Ur en svag och manlig hjerna, / Som sit välde velat värna, / Är väl, utan tvifvel, klart. Nordenflycht QT 1744, s. 9. En mannlig röst. Schultze Ordb. 2980 (c. 1755). Allvar hvilar på hvar manlig panna, / och oskuld rodnar på hvar tärnas kind. Tegnér (WB) 2: 82 (1812). De kraf, som de manliga kopparslagarne ställa på kvinnans moderliga uppfinningsförmåga. Geijerstam LycklMänn. 55 (1899). Man förlorar sin .. manliga skönhet (på ålderdomen). Bergman Patr. 83 (1928). Under det hela låg .. en uppfriskande blandning av manlig mentalitet och kvinnlig oberäknelighet. Hellström Malmros 26 (1931). — särsk.
a) om (del av) könsorgan l. ngt som står i samband därmed.
α) i eg. anv., i fråga om människa; numera företrädesvis i uttr. manliga könsorgan, könskörtlar, den manliga säden o. d., förr äv. manlig (födslo)lem, manliga redskap l. saker. Theras (dvs. munkarnas) manlighe Redskaps Affstumpande. Schroderus Os. 1: 685 (1635). Hans manliga saker kastade (de) i Hafwet. Rudbeck Atl. 4: 51 (1702). I Cybeles tempel vti Rom, blefvo the manlige lemmar på målningar aldeles förtäckte för Barnens skul. Scherping Cober 2: 185 (1737). Manlig födslolem. ÖoL (1852). De manliga könskörtlarna. SvUppslB 16: 597 (1933).
β) (†) i utvidgad anv., i fråga om växter. Celsius HushAlm. 1745, s. 7. Hos de enkönade (Fucus-)arterna igenkännas de manliga conceptacula med lätthet genom (osv.). BotN 1845, s. 184.
b) avsedd för l. gällande män l. personer av mankön; om värksamhet, yrke o. d.: varåt män (bruka) ägna sig; om befattning: som innehas av en man, reserverad för män; ngn gg om klädesplagg o. d.: som män bruka använda. Manlig avdelning (vid sjukhus o. d.). Qvinnorna (i Tyrolen) .. bruka manliga hattar. Atterbom Minn. 329 (1818). Att den manliga upfostran hos oss har sina rötter i klassisk grund. Ydun 1870, s. 69. En vid S:t Nicolai församlings .. folkskolor ledig manlig lärarebefattning. PT 1888, nr 301 B, s. 2. Elever vid nu pågående manliga och kvinliga kurser (vid folkhögskolan i Södra Vi). AB 1894, nr 62, s. 3. Undervisning i manlig slöjd. BtRiksdP 1919, 6: nr 8 B, s. 283.
c) (†) i uttr. respektera (en kvinna) manligen, visa (en kvinna) den vördnad l. aktning som skulle tillkomma henne, om hon vore man. Efter H(ennes) M(ajestä)tt är en Kong, måtte hon manligen respecteras, efter man inthet kunde ändra köhnet. RP 9: 31 (1642).
d) som tillhör l. utmärker mannaåren l. den vuxne (i motsats till barnet l. ynglingen); numera bl. (i högre stil) i uttr. manlig mognad. I barnslig, manlig och åldrig Kärlek. Dalin Arg. 1: nr 52, s. 6 (1733). Ty han ville göra de heliga skickliga till .. att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram .. till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Ef. 4: 13 (Bib. 1917; gr. εἰς ἄνδρα τέλειον).
e) värdesättande: som är l. liknar en riktig mans; som (är som det) höves l. anstår en man. Manliga bragder, bedrifter. Med manlig kraft, fasthet. Ett manligt sinne, väsen, tänkesätt. Så ligger oss och ther makt vppå, ath wij alle göre honum (dvs. konung Kristiern) it manligit motston. G1R 7: 455 (1531). (Konungen rymde till sitt) palatz, ther han thet som manligit war, intet mera vtträttade, än (att låta bränna sig på bål). Schroderus Sleid. 7 (1610). Edla har en stark och forskande, en verkligt manlig ande. Bremer Pres. 290 (1834). (Arabens) stolta, manliga sjelfkänsla sticker bjert af mot hans judiske broders ödmjuka later. Svensén Jord. 200 (1885). Så snart jag fattat mitt beslut, ångrar jag mig. Det är inte vidare manligt. Bergman LBrenn. 157 (1928). särsk. om konst, språk, stil, dikt o. d.: som röjer l. ger uttryck åt ett manligt väsen. Wårt egit språk, säger jag, som så wackert, ädelt, rikt, manligit, tyderikt och regelbundigt språk är. Swedberg SabbRo Föret. § 13 (1712). Konung Gustaf Adolfs manliga skrifart är känd. 2SAH 1: Föret. 39 (1801). Manlig är den romans-artade dikten ”Ryssgraf” med sitt från Aspön i Mälaren hemtade motiv. 3SAH 7: 97 (1892).
10) (†) om titel: som anger vad slags man ngn är. Det är brukeligit i alle Konungars .. skriffter, Breff, Mandater .., at de först sättia deras Manlige Titlar, som de föra pläga, aff deras Börd, Eminens, Land och Rijken som de råda öfwer, och aff deras märkelige werck och bedriffter. Såsom, den Högborne, Stormächtige, Oöfwerwinnelige Keyser, Konung, Furste, til dhe och dhe Folck och Landskap. Rudbeckius KonReg. 445 (1619).
11) (†) ståtlig; reslig; storslagen. (Karl Knutsson) war en snell och förståndig man, wiste wel hwad han tala och swara skulle, och war däghelig och manlig til vext. OPetri Kr. 219 (c. 1540). Att man lothe flux holle på i Sommer, att sättie vp samme Huss (dvs. ett spannmålsmagasin) ther hardtt wiidh Slottedt .. och bliffue någett stortt och mannljghitt, medh sköne bodher och anner rum ther vnder. G1R 19: 124 (1548). Om een Jomfru är lijten till wäxten, så ställes hon (vid frieriet) på een pall och wäl beklädd j långa kläder, .. på det hon ju manligh och stoor j ögonen synas må. Barckhusen Cotossichin 160 (1669). De flesta träden voro .. uppväxta till höga och manliga stammar. CFDahlgren 5: 5 (1832).
12) (†) om skada: stor, kraftig. Hwar (dvs. om) fetalien icke hadhe feeltt, kundhe (konungen) haffwe giordt fiänderne eett manligitt affbreck ytterlighere än thet dhå skeddhe. HH XIII. 1: 170 (1564).
13) (numera knappast br.) språkv. om (ord av) visst genus: maskulin. Giese Sprachm. 1—3: 36 (1730). (Topelius) använder manligt pronomen om makt, kraft, doft, natt, hand, strand, å (m. fl.). 3SAH 6: 409 (1891).
14) metr.
a) [jfr t. männlicher reim; efter fr. rime masculine, eg.: rim bildat av maskulint ord, rim vari den betonade vokalen icke åtföljes av ett stumt e] om rim(slut): enstavig; förr äv. om vers: som har manligt rim. Thet Manlighe Rijmslutande. Arvidi 33 (1651). Dens. 156 (om vers). Mannligit rim-slut. Molander Förespel 56 (1753). Beckman SvSpr. 266 (1904).
b) om cesur: som inträffar efter betonad taktdel. Enberg SvSpr. 437 (1836). Kræmer Metr. 1: 20 (1874). Sundén (1887).
15) [efter motsv. anv. i dan. o. t.] (föga br.) guldsmed. om (halv)ädelsten av mörkare färgskiftning i motsats till en ljusare sådan av samma slag. JournManuf. 4: 156 (1834). 2UB 5: 274 (1902).
Avledn.: MANLIGHET, r. l. f. [fsv. manlikhet]
1) (†) mänsklig natur?; jfr manlig 1 samt mandom 1. (Atropos:) En wettlös fågle-Kråpp Din manlighet skall Döllia. LejonkDr. 225 (1688; yttrat till Tereus, som skulle förvandlas till en fågel).
2) till 4, 8 o. 9: förhållandet att vara en man; numera företrädesvis förhållande(t) att vara l. visa sig som en riktig man, förhållandet att hava l. visa ett manligt väsen; i sht förr äv. övergående i bet.: tapperhet, mod; förr äv.: duglighet. (Sverges framfarna herrar hava) medt alsomstörste manlighet intaget thette christelige landet, som ähr Findlandh, under christendomen. G1R 26: 331 (1556). Effther hann för sin manlighet och skickelighet skull wäll kunde bekomme ther (dvs. i Tyskland) enn stådtligh tiänist, ehwar hann sigh tilbude. HT 1914, s. 255 (c. 1562). Weeklige blöde gemöter: i hwilka ingen manligheet är. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). Hon bara såg och såg, fråssande af den robusta manligheten i hans stort tilltagna drag. Benedictsson Folkl. 142 (1887). Han sade att han kände sig sårad i sin manlighet, genom detta att jag givit honom pengar. Faustman GiftKv. 65 (1926). särsk.
a) i fråga om sak: som visar l. ger uttryck åt manligt väsen. Committerade .. (böra) hafva en noga och granlaga agtning på Svenska språkets renhet, så at dess naturliga lynne, manlighet och verdighet uti stilen .. öfver alt nytjas. IBibelkomm. 1773, § 3.
b) (†) konkretare: manlig egenskap, manlig bragd o. d. Dygd och modh i fält och Krijgh, öfwergår alla andra dygder och manligheeter. Rudbeckius KonReg. 203 (1615). Hwem känner ey framledne Romares Mannligheeter? Bergius Småsak. 8: 53 (i handl. fr. 1682).
3) (†) till 5 o. 6: mogen ålder. Den lycksaliga dagen .., på hwilken Hennes Maj:t (dvs. Hedvig Eleonora) ser .. sin Herr Son wara til de åren och den manlighet kommen, at kunna sjelf Regementet föra. HC11H 5: 82 (1672).
4) (†) till 11: ståtlighet, skönhet. Then gemeene Man, begynte älska och ähra honom (dvs. konung Gustav) .. för hans Manligheet och deijeligh skapna skuld. Tegel G1 1: 69 (1622).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content