SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANUAL man1ɯa4l, r. l. m. ((†) n. BoupptSthm 27/6 1679 (trol. i bet. 3)); best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. (i bet. 1, 2, 3) MANUALE -a3le2, n. ((†) m. BoupptSthm 17/9 1674, FinKyrkohSP 4: 305 (1677)); best. -et; pl. -en.
Ordformer
(manual 1679 osv. manuale 1639 osv.)
Etymologi
[liksom t. o. eng. manual av lat. manuale, fodral för bokrulle, i senlat. äv.: handbok, eg. n. sg. av manualis (se MANUAL-)]
1) (manual, manuale) (†) i allm. anv.: handbok (se d. o. 1). Holmberg 2: 78 (1795). Ekbohrn (1868, 1904).
2) (manuale) (i fråga om katolska förh.) kyrkohandbok. FinKyrkohSP 4: 305 (1677). Det 1525 tryckta manualet för Linköpings stift. Schück SvFörlBokhH 1: 47 (1923). SvTeolKv. 1936, s. 238.
3) (manual, manuale) (i fråga om ä. förh.) benämning på psalmbok med utvidgat innehåll, t. ex. gm avtryck av bibelböcker. BibliogrUndersAnnerstedt 53 (1639). MeddSlöjdF 1888, s. 31.
4) (manual) mus. för spel med händerna avsedd klaviatur på orgel l. vissa äldre musikinstrument, t. ex. cembalo; motsatt: pedal; äv. om den avdelning av stämmor som står i förbindelse med en manual; förr äv. liktydigt med: huvudmanual. VetAH 1743, s. 285. Hülphers Mus. 306 (1773). Bernardo i Venedig stämde manualen (på orgeln) en oktav högre. Bauck 1MusH 47 (1862). Wegelius Musikl. 2: 184 (1889). (Jeanson o.) Rabe 1: 225 (1927). jfr HUVUD-, SOLO-, UNDER-MANUAL.
Ssgr (till 4; mus.): MANUAL-KLAVER. (†) mus. = -klaviatur. BoupptVäxjö 1761. Lagergren Orgelsk. 1: 3 (1894). —
-KLAVIATUR. (föga br.) för spel med händerna avsedd klaviatur på orgel l. vissa äldre musikinstrument. Drake Töpfer 218 (1850). TT 1927, Allm. s. 28. —
-KOPPEL. koppel (se koppel, sbst.1 1 c α) varigm manualer förenas med varandra. Drake Töpfer 72 (1850). —
-TANGENT. Drake Töpfer 73 (1850).
Spoiler title
Spoiler content