MAROD, i bet. 1—2 m., i bet. 3—4 n., äv. r. l. f. (KKD 10: 45(1707)); pl. (i bet. 1—2) -er.
Ordformer
(äv. mar(r)ode)
Etymologi
[jfr d. marode, marodör, utmattad person, t. marode, f. (i bet. 3—4); i bet. 1—3 substantivering av MAROD, adj., i bet. 4 efter motsv. anv. i t. (l. av fr. maraude, maroderande)]
(†)
1) mil. om soldat som på grund av värklig l. låtsad oförmåga att följa sin trupp blir eftersläntrare (o. därigm oduglig ss. soldat o. mer l. mindre förfallen); marodör. Huru en hop maroder gå under namn af sjuka och hålla sig undan ifrån all tjänstgöring. Ekman Dagb. 238(1790). (Man) får en mängd maroder af benskador (vid för sträng slutning vid kavallerianfall). KrigsmSH 1802, s. 127.KrigVAT 1850, s. 204.
2) om oduglig l. avsigkommen l. tjuvaktig person; i sht ss. okvädinsord: lathund; tjuvstryker; kanalje. Biurman Brefst. 152(1729). Mer vatten hit, Maroder. Bellman (BellmS) 1: 127(c. 1772, 1790; vid eldsvåda). Kapa ankaret och segla din marod! Envallsson Julaft. 42(1801). jfr: Aj aj aj! Du bränvins-marod. Bellman (BellmS) 1: 133(c. 1775, 1790).
3) koll., om samling av eftersläntrare; äv. övergående i bet.: avsigkommet byke o. d. KKD 10: 440(1702). Därs. 12: 217(1703).
4) om handlingssätt som är utmärkande för eftersläntrare; maroderande, plundring. OStiernhöök(1701) i KFÅb. 1912, s. 380. Een Jude feck 6 paar Spöö för föröfwat Marode på fourageringen. KKD 12: 72(1702). (Officeren har att tillse) at ej .. något genom Marode Allmogen ifrån händes. ReglSvArmeen 1710, s. 14.Biurman Brefst. 152(1729).
Ssg (till 1, 2; †): MAROD-BRODER. [jfr t. marodebruder] om eftersläntrare (”marod”). RelCur. 207(1682). KKD 12: 217(1703).
