MARODERA mar1ode4ra l. -åd- l. -ωd-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MARODERI(se avledn.).
Etymologi
[jfr d. marodere, t. marodieren; av fr. marauder, avledn. av maraude, plundring företagen av soldater i fält, till maraud (se MAROD, adj.)]
(utom i b bl. i fråga om ä. förh.) om person som tillhör krigsmakten: på grund av föregiven utmattning, sjukdom o. d. lämna sin trupp resp. bliva eftersläntrare o. giva sig ut på hemliga o. otillåtna strövtåg för att plundra l. avtvinga befolkningen livsmedel, pängar o. d.; om soldat i förläggning o. d. äv.: gm uppdiktad sjukdom o. d. undandraga sig tjänstgöring, simulera. Isogæus Segersk. 411(c. 1700). Att ingen wedh straff att blij hängder, skall understå sig att marodera eller slå sig på sköfling. OStiernhöök(1701) i KFÅb. 1912, s. 380. (Läkaren vid militärsjukhuset) var försumlig i tjänsten och visade böjelse att ofta nog marodera, föregifvande svåra anfall af podager. Quennerstedt Torneå 2: 25(1903). FFS 1919, nr 71, s. 40.— särsk.
a) (†) med obj.: stjäla (ngt) under strövtåg. Een hans skytzhäst som han redh kull sigh på, enär han maroderat 2 kalkoner .. på fältet. KKD 10: 55(1707). HC12H 3: 201(c. 1710).
b) (fullt br.) i utvidgad l. bildl. anv.: ströva omkring (under plundring, skövling l. annan olaglig värksamhet); äv.: på olovligt sätt tillskansa sig fördelar; äv. om rovdjur. Tjufskyttar marodera (o. minska älgstammen). Jäg. 1897, 2: 244. Det är nu länge sedan varg och lo maroderade i kungens djurgård utanför Stockholm. Samzelius Fänr. 48(1899). De kringresande teatertrupper, som marodera på detta område (dvs. i fråga om den litterära äganderätten o. d.). SvD(A) 1931, nr 20, s. 4.
Avledn.: MARODERI0104, n. (numera bl. arkaiserande) maroderande. HC11H 1: 81(1676). JBrehmer(c. 1861) i FoU 21: 381. särsk. oeg.: strövtåg. En ”förrymd” brun dragonhäst, som från Mattila synes hafva gifvit sig ut på maroderi. Quennerstedt Torneå 1: 125(1901).
