publicerad: 1943
MARTYLERA, v.; p. pf. -ad (-et).
Ordformer
(martil- 1528. martyl- 1582)
Etymologi
(†) martera, pina, plåga; äv. bildl. Göra samwetena ångest och martilera thz. OPetri 1Post. 132 a (1528). Hwem är hårdare martyleret än then frome Hiob? PErici Musæus 5: 121 a (1582).
Spoiler title
Spoiler content