1) spelt. om kortspelare som sitter i mellanhand: icke lägga på sitt högsta kort, utan i stället ett som är minst två steg lägre, i förhoppning att efterhanden icke har ngt mellanliggande kort (eg.: maskera att man sitter med högre kort). Han tog inte med ässet, utan maskade med damen. Weste(1807). Lindskog Spelb. 171(1847). Maskning, som gått lycksam, / kanske för till stora slam. SvD(A) 1929, nr 80, s. 10.
2) (vard.) i bildl. o. utvidgad anv. av 1: icke arbeta med full kraft, försöka ge intryck av att man arbetar mera än man värkligen gör, icke ta ut sig (i ett arbete), endast ta i med måttliga krafter; låtsas arbeta; försöka slippa ifrån arbete. Granfelt SkruvstF 61(1923). De tre .. (löparna) började ytterst makligt och lågo och maskade i kön av fältet. SvD(A) 1932, nr 209, s. 11.DN(B) 1934, nr 10, s. 15.
SAOB
