SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MASKA mas3ka2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. maske, t. maschen, ävensom nor. dial. moska; till MASKA, sbst.]
1) knyta (sticka, virka) maskor; förse (ngt) med maskor; äv. i uttr. ngt är fint l. grovt maskat, ngt är knutet osv. med fina resp. grova maskor; numera föga br. utom i särsk. förb. (se nedan). Holmberg 2: 56 (1795). Dalin (1853). (Sillnotarna) voro .. så fint maskade, att de hållit ända till 40 hvarf på alnen. Agardh (o. Ljungberg) 4: 78 (1863). Hammar (1936).
2) (i fackspr.) sammanfoga två stickade (virkade osv.) föremål gm att förena dem maska för maska; äv. med avs. på vissa klädesplagg, ss. tröjor o. d.: färdigställa (en tröja o. d.) gm att förena framstycke med bakstycke osv. medelst maskning. Ett i maskning och stickning något vandt fruntimmer får plats. SD 1893, nr 36, s. 8. En .. arbeterska .., som maskar ylletröjor. LD 1907, nr 238, s. 2.
Särsk. förb.: MASKA AV10 4. handarb. till 1: vid (avslutning av) stickarbeten o. vissa slag av virkarbeten: lyfta den närmast föregående maskan över den sist stickade (virkade) o. från stickan, så att en fast kant bildas; avmaska, avlänka; äv. i uttr. maska av en stickning, virkning. Lundell (1893). Hammar (1936). jfr avmaska. —
MASKA FAST10 4. handarb. till 2: fästa (ngt) medelst maskning. Hjertelius Stickm. 59 (1892). —
MASKA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4. handarb. = maska, v.3 2; äv.: laga (strumpa o. d.) gm maskning. Maska ihop en strumpa. Weste (1807). Sundén (1887). —
MASKA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. maska ihop. Lundin KvSlöjd 22 (1897). —
MASKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppmaska. till 1.
1) lösa upp maskorna i en stickning o. d. gm att låta dem löpa upp; numera nästan bl. refl., om maskor l. (i utvidgad anv.) om stickning o. d.: lösa upp sig resp. bli masklupen. Weste (1807). Träd upp .. (maskorna vid ”flätstickning”) på en .. knappnål, så att de ej maska upp sig. Berg Handarb. 108 (1874). Silkesstrumpor, som maskat upp sig. Östergren (1932).
2) handarb. (medelst en virknål l. dyl.) återföra (en upplupen maska) till dess ursprungliga läge; äv.: samla (maskorna i en trasig strumpa o. d.) på en sticka för att sticka ett nytt stycke i st. f. det gamla. Sundén (1887). Hammar (1936).
Ssg: (2) MASKNINGS-MASKIN. tekn. maskin som maskar samman de olika delarna av trikåplagg. 2UB 8: 378 (1900).
Avledn.: MASKERSKA, f. (i fackspr.) till 2. SD 1892, nr 326, s. 8. Stickerskor o. maskerskor erhålla arbete från trikåfabriken. ST 1906, nr 5124 C, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content