SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MASSIV masi4v, n.; best. -et ((†) = (Mollet Lustg. E 3 b (1651))); pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. massiv, eng. o. fr. massif; till MASSIV, adj. 1]
(i fackspr.) om något som utgör ett massivt, sammanhängande helt. 2 rostugnar äro sammanbyggda till ett massiv. TT 1891, s. 34. — särsk.
a) (†) bärgv. mellanvägg mellan orter i gruva. Wetterdal Grufbr. 236 (1878).
b) (†) terrass. Then store Afsättningen eller Massif är af Tårff. Mollet Lustg. E 3 b (1651).
c) geol. o. geogr. om större, enhetlig bärgmassa; jfr BÄRG-, FJÄLL-, GRANIT-, HORST-, URBÄRGS-MASSIV m. fl.
α) geol. större, sluten, vid jordytan blottad, relativt enhetlig bärgartsmassa av eruptivbärgarter. Holmström Geol. 52 (1877). Högbom Norrl. 36 (1906).
β) geogr. större, relativt slutet bärgområde utan utpräglad längdutsträckning. Fennia VII. 2: 8 (1892). Hagman FysGeogr. 16 (1903).
Spoiler title
Spoiler content