MATINÉ mat1ine4, r. (l. m.); best. -n l. -en; pl. -er. (förr äv. med fr. stavn.)
Etymologi
[av fr. matinée, morgon, förmiddag, förmiddagsföreställning; avledn. av matin, morgon, av lat. matutinus, tidig (se MATUTIN)]
1) (offentlig) konstnärlig underhållning (vanl. konsert l. teaterföreställning l. dans, sång, recitation o. d.) på förmiddagen l. (vanl.) eftermiddagen före (sen) middagstid; middagsföreställning. Operan gav matiné på söndagen. Han gick på matinén. KonvLex. (1861). Dagarne efter kröningens galaspektakler (1860) gaf violinisten Vieuxtemps musikalisk matinée i Stockholm. Hellberg Samtida 10: 45 (1873). Laurin 3Minn. 344 (1931). jfr BILLIGHETS-, TEATER-MATINÉ m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (i fackspr.) morgondräkt för damer. Sömnadsb. 375 (1915). jfr SPETS-MATINÉ m. fl.
Ssgr: (1) MATINÉ-FÖRESTÄLLNING~0020. —
(1) -PRIS, n. biljettpris vid matiné (i allm. lägre än vid kvällsföreställningar).
SAOB
