publicerad: 1943
MATSHUND, m. (äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[jfr ä. d. Matz hund; av en förled av omstritt urspr. (trol. uppkommen av mansnamnet MATS; jfr Hjelmqvist Förnamn 198, 361 (1903)), o. HUND ss. nedsättande benämning på person (jfr HUND, sbst.1 2 c). — Jfr MAS-HUND (under MAS, sbst.1)]
(†) snål person, girigbuk; möjl. äv. ss. okvädinsord i allm. Visb. 2: 95 (1573). Anders hade kastett Nils före att han war en Matzhundh. SthmTb. 23/2 1590. Han aldrig var Matts hund, han pungen villigt tömmer. Plantin Holberg PedP 224 (1750; d. orig.: Mads Hund).
Spoiler title
Spoiler content