MATT mat4, adj.1 o. sbst. r. l. m.; ss. adj. oböjl. i predikativ ställning; ss. sbst. best. -en (Königstedt Schacksp. 30(1771), AfA 1930,nr 28, s. 34); pl. (föga br.) -er32 (Östergren(1932)).
Etymologi
[y. fsv. mat, liksom d. mat, isl. mát, mnt. o. mht. mat (t. matt), av ffr. mat, ytterst av arab. māt i uttr. schāh māt, kungen är död (jfr SCHACK-MATT)]
spelt.
I. adj.; om kung i schackspel: som står i schack o. icke kan flyttas utan att fortfarande komma i schack; äv. i uttr. göra l. sätta (ngn) matt; äv. i utvidgad anv., om schackspelare: vars kung är matt. Schack och matt. Han har gjort alla sina motspelare matt. Med 2:ne Löpare kan man med lätthet gjöra matt. Königstedt Schacksp. 15(1771). Kungen (är) matt. Düben Talism. 1: 13(1817). (Jag spelade) Schack med baron, och blef matt efter vanligheten. Topelius Dagb. 4: 105(1839). Vit drar och gör matt i två drag. Törngren Schackpr. 11(1928). — jfr BLIND-,SCHACK-MATT.
II. sbst.; i schackspel: förhållandet att kungen l. en spelare är l. göres matt (se I); kungens l. en spelares ställning, då han är matt. Matten (får icke) göras med någon annan Piese (än den tidigare nämnda). Königstedt Schacksp. 30(1771). Endast genom uppoffrande av damen .. kan matten förhindras. AfA 1930, nr 28, s. 34.— jfr KVÄV-MATT.
