SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHACK ʃak4, sbst.1, adj. o. interj., förr äv. SCHAKT, sbst.1, l. ECHEC, sbst.; ss. sbst. i bet. I 1 r. l. m., i bet. I 2 n. (Sahlstedt (1773) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. (Richardson Krigsv. 2: 87 (1741), Wetterbergh Penning. 119 (1847)), i bet. I 3 r. l. m. (Königstedt Schacksp. 27 (1771) osv.), äv. n. (Lewis Schack 10 (1851) osv.), best. -en resp. -et, pl. -ar (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.) resp. = (Sahlberg Minckwitz Schacksp. 11 (1885) osv.) ((†) -er Königstedt Schacksp. 29, 31 (1771; i bet. I 3)); ss. adj. bl. predikativt o. vanl. oböjt (i bet. II 2 dock äv. med pl.-böjning).
Ordformer
(echac- i ssg 1746—47 (: Echac-Spel). echec- i ssg 1746—47 (: Echec spel). schach 17121848. schacht 16141740. schack (sjack, skjack) 1701 osv. schak (-c) 17001888. schakt- (schackt-) i ssgr 1651 (: Schacktwijs)1677 (: Schakt Spehl). schiack c. 1750. skach- i ssg 1690 (: Skachspeel). skacht 16151628. skack (-kk) 1612c. 1755. skak- i ssg 1681 (: Skaktaflor, pl.). skakt- i ssg 1687 (: Skaktspeel))
Etymologi
[jfr d. skak, nor. sjakk, fvn. skák; av mlt. schack, schāk; jfr mht. schāch (t. schach), ffr. eschac, eschec (i bet. I 3 o. III), pl. eschas, eschès (i bet. I 2), varav fr. échec resp. pl. échecs o. meng. chec(k), eng. check resp. meng. ches, eng. chess; jfr äv. arab. šāh; ytterst av pers. šāh (se SCHAH). — Jfr CHECK, sbst.1—2, ECHIQUIER, SCHACKTAVEL, SCHECK, sbst.1]
I. sbst.
1) (†) kung i schackspel. Då schachen är matt. Möller 958 (1745). Skakk .. (l.) Schack .. (dvs.) det förnämsta teknet eller Konungen i skackspelet. Schultze Ordb. 4179 (c. 1755). Konungaspelet, — i hvilket Schacken eller Konungen, ehuru den vigtigaste af stenarna (figurerna) .. hvarken är skicklig till anfall, eller sjelf kan försvara sig emot sin fiende, om hans undersåtare icke göra sitt bästa dervid. LinkBl. 1833, nr 25, s. 3.
2) spel (imiterande ett fältslag mellan två kungar) som på ett kvadratiskt bräde omfattande 64 rutor av omväxlande ljus o. mörk färg spelas av två parter med vardera 16 pjäser av 6 olika slag, vilka kunna flyttas (o. därvid slå l. ta andra pjäser) efter vissa regler o. vari den part vinner som kan göra den andra partens kung matt; äv. konkret(are), om schackparti l. schackbräde (med pjäser); äv. bildl.; jfr SCHACKTAVEL. Spela (förr äv. leka) schack, förr äv. spela med schack. Ett parti (förr äv. ett spel) schack. Lyster tigh .. nu leka skack(?) Messenius Sign. 28 (1612). Medh Kort och Schacht spelte .. (den ryske storfursten Ivan IV) gärna. Petreius Beskr. 2: 99 (1614). Et .. spel, som går mycket långsamt och speculativt med 2 slags stenars flyttande på et bräde som liknar Schack, är ock i bruk (i Kina). Osbeck Resa 202 (1751, 1757). Schack, är et ädelt tidsfördrif, och et fredsamt Spel. Königstedt Schacksp. 12 (1771). Ett spel schack. Weste (1807). Är det du! Då kanske man kan få sig ett schack efter kaffet. Johansson RödaHuv. 2—3: 266 (1917). Kom och rök opium och spela schack med livets bekymmer. Rosen InshAllah 80 (1935). Han satt hemma en söndag och spelade schack med sin yngre bror. Johnson Slutsp. 166 (1937). IllSvOrdb. (1955; äv. om schackbräde med pjäser). — jfr PLÅNBOKS-, SIMULTAN-SCHACK. — särsk.
a) (†) i uttr. spela sitt schack som en sultan, bildl.: sköta sina kort väl. Anfelt skall nobiliteras, och han spelar sitt schach som en sultan. Almqvist Amor. 325 (1822, 1839).
b) i utvidgad anv., om spel som i ett l. annat avseende liknar schack; särsk. om spel som spelas på rutat bräde med schackpjäser men med avvikande regler (i sht förr äv. med avvikande antal rutor på brädet o. avvikande antal pjäser); numera företrädesvis ss. senare led i ssgr (t. ex. GENTLEMANNA-SCHACK, där den part har vunnit som tidigast får slut på sina pjäser l. har minst antal pjäser kvar, då flyttning icke längre kan ske). Gustaf den tredjes schack. .. Schackpjesernas vanliga antal ökade han .. med en generaladjutant, som intog sin plats på de i hörnen tillkomna rutorna, hvarigenom i hvarje Schackspel förekomma 10 officerare; men .. bönder .. 8. HbiblSällsk. 2: 564 (1839). Schack på 3 man hand. Tre personer med hvar sitt olikfärgade schackspel, deltaga i detta spel, hvarvid nyttjas ett schackbräde, som liknar det vanliga, men med tillökning af 3 rutrader (med 8 rutor i varje) på hvar sida .. men deraf de öfversta endast begagnas emellan 4 spelare. Därs. 572. Schack på 4 man hand. Därs. 577. särsk. ss. senare led i ssgrna BOND-, LUFFAR-SCHACK, betecknande spel varvid deltagarna ömsevis rita tecken (vanl. kryss o. nollor) på ett rutat papper o. den vinner som utan att hindras av den andres tecken kan placera fem av sina tecken i rad. (Hagnell o. Morgan RolLek. 76 (1947: Bondschack), GbgAP 1955, nr 140, s. 2 (: ”Luffar-schack”)).
3) spelt. om kungs ställning l. tillstånd i schackspel, då den hotas av annan pjäs så att den kan slås i nästa drag, l. om sådant hot l. anfall mot kung; särsk. i sådana uttr. som stå l. vara l. komma l. gå i schack, gå ur schack, sätta kungen i schack, flytta kungen ur schack. När Kongen står uti Schack. Königstedt Schacksp. 22 (1771). (Sv.) Gå ur schack, (fr.) se retirer. Weste (1807). Min kung .. kom i schack genom det draget. Dens. FörslSAOB (c. 1815). Sätta kungen i schack. Därs. (Tornet) bidrager lättare än andra figurer att göra matt och remis, genom täta schackar. HbiblSällsk. 2: 191 (1839). Lindskog Spelb. 290 (1847: gå i schack). Kungen får icke flyttas i schack, så att den utsättes för schack. Östergren (1938). jfr (i bild): Allt beror .. (vid ett tvistemåls avgörande i högsta instansen) på, hvilkendera parten der får den andra så i schack, att han blir matt. Almqvist AmH 1: 64 (1840). — jfr AVDRAGS-, KVAV-SCHACK. — särsk.
a) i förb. med adjektivattribut i vissa uttr.
α) evig schack, förhållandet att l. tillstånd då kungen för varje drag schackas utan att göras matt o. samma ställning gm upprepning av drag ständigt återkommer; jfr β. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 11 (1885). Genom evig schack uppnå remis. SDS 1948, nr 85, s. 8.
β) (numera bl. tillf.) oupphörlig (förr äv. fortfarande) schack, förhållandet att l. tillstånd då kungen schackas oupphörligt; särsk. = α. Fortfarande schack vill säga, då kungen oupphörligt schackas, såsom då han kommit midt på brädet och schackas af t. ex. drottning och torn, utan att man hinner mellankomma med egen pjes. HbiblSällsk. 2: 178 (1839). Oupphörlig schack är en afvexling af schackningar, i hvilken kungen endast går ur schack för att åter bjudas schack. Lindskog Spelb. 289 (1847).
γ) dubbel schack, förhållandet att l. tillstånd då kungen schackas av två pjäser samtidigt. Königstedt Schacksp. 29 (1771). Från denna dubbla schack (som kan uppstå vid avdragsschack) kan Kungen endast räddas genom att flyttas till ett icke angripet fält. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 11 (1885).
δ) förtäckt schack, se FÖRTÄCKT 4 d.
ε) avtäckt schack, se AVTÄCKA 1 a ε.
ζ) direkt l. enkel l. omedelbar schack, motsatt: avdragsschack l. dubbel schack. Lewis Schack 10 (1851: enkelt schack). Dubbelschack sammanhänger med aftäcktschack och förenar i sig direkt och aftäckt schack. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 11 (1885). Kungens direkta anfallande .. kallar man enkel eller omedelbar schack. Därs.
b) ss. obj. till verb i vissa uttr.
α) göra (en) schack, göra (ett) drag så att motståndarens kung schackas; jfr d. Nordforss (1805). Jag gjorde tre schackar efter hvarandra. Weste FörslSAOB (c. 1815).
β) [jfr t. schach geben, eng. give check, fr. donner échec] (numera mindre br.) giva schack, schacka. Königstedt Schacksp. 27 (1771). Wigforss Schack 18 (1923).
γ) [jfr t. (dem könige) schach bieten] (numera föga br.) bjuda schack, schacka; förr äv. med indirekt obj. (l. bestämning inledd av prep. åt), betecknande kung; jfr III. Kong och Drottning bör aldrig ställas på en Linea, när motspelarens torn eller Löpare är uti Cas (dvs. stå i läge) at bjuda Schack eller Garde la reine, om ej någon Piese är til hands at gå emellan. Königstedt Schacksp. 19 (1771). Om Kungen .. kommer i fara att blifva tagen, så heter det, han står i Schack, det bjudes honom Schack, och Motspelaren tillkännagifver alltid detta med ordet: Schack. Düben Talism. 1: 12 (1817). Man kan bjuda Schack åt den fiendtliga Kungen med hvarje Pjes, undantagande med sin egen Kung, ty derigenom vore ju bägge Kungarne i Schack. Därs. 13. Ekbohrn (1885).
c) [jfr t. einen in l. im schach halten, eng. keep somebody in check, fr. tenir qn en échec] i uttr. hålla ngn i schack (förr äv. schacken), hålla ngn så att han står i schack l. (upprepade gånger) schacka ngn; numera nästan bl. mer l. mindre bildl.: hålla ngn i styr, hålla ngn tillbaka, hämma ngns aktivitet l. rörelser; äv. i uttr. hålla ngt i schack, hämma l. hålla igen l. hålla nere l. motverka ngt l. hindra ngt från att utvecklas. SvLitTidn. 1819, sp. 788 (i bild). Så snart jag blir befriad från schackmatten, kan jag .. ånyo börja, och äfven möjligen slå den pjes, som hållit mig i schack. HbiblSällsk. 2: 580 (1839; i schack på 4 man hand”; se 2 b). Det högvördiga Ståndet har .. åter fattat ett beslut, som är väl egnadt att hålla Rikets Ständer i schack. AB 1840, nr 232, s. 2. Hålla ngn i schacken. Meurman (1847). Fästningsverken reparerades .. och genom flera lyckligt utförda utfall höllos de kejserliga truppstyrkorna i schack och hindrades att nalkas staden. KrigVAT 1892, s. 616. (Frun) hade hos .. (sin jungfru) upptäckt en ibland oblyg aptit, men om blott detta naturfel hölls i schack .. var hon dock tämligen nöjd med sin jungfru. Hallström Brilj. 68 (1896). Det ryktades att det hade kommit ridande polis till stan för att hålla framför allt arbetarna i schack, så att alla utmanande inskriptioner (vid arbetardemonstrationen) skulle kunna tagas bort, om nödvändigt med våld. LundagKron. 3: 190 (1955).
d) närmande sig l. övergående i adjektivisk anv. (jfr II), i uttr. schack och matt (jfr II 1, III slutet), om förhållandet att l. tillståndet då kungen schackas l. står i schack o. samtidigt blir resp. är matt; äv. i uttr. göra schack och matt (jfr b α). Göra schack och matt. Nordforss (1805). Auerbach (1913). särsk. oeg. l. bildl. Schack och Matt. Komedi i fem akter af Octave Feuillet och Paul Bocage. Öfversättning. Lindeberg (1847; boktitel). KAsplund hos Laurin LivKonst 29 (1946).
II. adj.
1) spelt. om kung i schack: hotad så att den kan slås i nästa drag, stående i schack (se I 3); äv. om spelare: vars kung står i schack; äv. i uttr. schack och matt (jfr I 3 d, III slutet), som (resp. vars kung) står i schack o. är matt, schackmatt; särsk. i uttr. göra, ngn gg äv. spela ngn schack, schacka ngn (äv. mer l. mindre bildl.). (Fr.) le Roy est en prise, (sv.) Kungen står schack i schack-spel. Möller 1: 1191 (1745). Om jag ej .. kan (slå pjäsen), utan att åter bli schack, drar jag (osv.). HbiblSällsk. 2: 581 (1839). Kungen är ”schack och matt”. Carlén Capablanca Schack 20 (1937). I stort sett hade (krigs)-operationerna karaktären av ett schackspel, vari de olika eskadrarna (dvs. den danska o. den svenska) representerade huvudpjäserna. Sedan den danska flottan .. spelats schack i Köpenhamn, var ju partiets utgång given. VFl. 1937, s. 55. IllSvOrdb. (1955).
2) [jfr SCHACK-MATT II 2] (vard.) trött, matt, utmattad. Visst farao kom vi hem, men man var allt lite schack i bena på morron. Rydquist Kar. 46 (1924). Onkel är väl alldeles schack efter resan? Thulin Boo ÄvTid. 55 (1932). Tredje dagen .. (under bröllopet) slutade dansen redan vid tolvtiden på kvällen. Och då var man ganska schack. Westerlund NybyggLappl. 177 (1937).
III. spelt. interj., använd vid schackspel för att meddela motspelaren att hans kung är hotad så att den kan slås i nästa drag (förr äv. i uttr. schack på kungen); i uttr. säga schack (förr äv. säga schack på kungen l. tillsäga kungen schack) äv. övergående i bet.: schacka, göra schack (se I 3 b α); äv. mer l. mindre bildl. Schack säger man, för at gifva faran tilkänna, då någon Piese föres på Kongen, och bjuder honom Schack. Königstedt Schacksp. 21 (1771). Han känner sig för stolt att kunna på Europas stora schackbräde fördraga Löpares .. och Bönders jemna: schack på Kungen! JournLTh. 1812, nr 189, s. 1. Schacka kallas, då någon fiendtlig pjes angriper kungen, som bör åtvarnas med ordet: schack! eller, schack på kungen. HbiblSällsk. 2: 177 (1839). Att tillsäga kungen schack är att förkunna honom, att man har flyttat en pjes så, att den i nästa drag kan slå honom. Norman GossLek. 170 (1878). Beslut och handling voro ett. Ögonblickligt gripande tornet samt med tordönsstämma utropande: ”schack!”, nedsatte han sin pjes på brädet med sådan våldsamhet, att den splittrades i tvenne delar. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 183 (1885). (Sv.) Säga schack på kungen (t.) dem Könige Schach bieten. Klint (1906). Vitt flyttar tornet två steg åt vänster och säger schack. Östergren (1938). — särsk. i uttr. schack och matt (jfr I 3 d, II 1), använt för att meddela motspelaren att kungen är i schack (se I 3) o. samtidigt matt; jfr SCHACK-MATT III. Kan .. (kungen) icke komma ur schack, är han matt. Motståndaren måste då tillsäga honom schack och matt. Norman GossLek. 170 (1878). Östergren (1938).
Ssgr (i allm. till I 2): SCHACK-ALLEGORI. i sht litt.-hist. allegori grundande sig på l. utgående från schack. Blomqvist Schacktav. 227 (1941).
-ANALYTIKER. person som ägnar sig åt analys av schack- (problem). Schackbl. 1906, nr 12, s. 1.
-AVDELNING~020. särsk.: tidningsavdelning som sysslar med schack (o. schackproblem). NIllT 1865, s. 32.
-BEGÅVNING. begåvning för schackspel; äv. om person med sådan begåvning. BokSchack 25 (1948). SvD(A) 1959, nr 280, s. 20 (om person).
(I 3) -BETÄCKANDE, p. adj. (†) om schackpjäs: som står på sådan plats på schackbrädet att kungen skulle komma att schackas, om den bortflyttas. Lindskog Spelb. 292 (1847).
(I 3 b γ) -BJUDANDE, p. adj. (numera föga br.) om schackspelare l. schackpjäs: som schackar; äv. om schackdrag: som medför att kungen schackas. Lindskog Spelb. 274 (1847). Törngren Schackpr. 25 (1928; om schackdrag).
(I 3 b γ) -BJUDARE. (†) schackspelare som schackar. Schack kan sägas med alla pjeser utom med kungen, ty då tages den andra kungen först och schackbjudaren förlorar spelet. HbiblSällsk. 2: 177 (1839).
-BLINDHET~02, äv. ~20. om (tillfälligt inträdande) oförmåga att se o. uppfatta hotande fara (gm närliggande kombination) från motståndare i schack; jfr blindhet 2. (Flechtner o.) Gustaver Mater. 145 (1943).
-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. schachblume; kalkbladen äro rutiga i två färger o. påminna därigm om ett schackbräde] (†) om (växt av) släktet Fritillaria Lin.; jfr damspels-lilja. Müller TrädgK 202 (1858).
-BOK; pl. -böcker. bok som behandlar schack (o. schackproblem). Carlén Capablanca Schack 148 (1937).
-BONDE. jfr bonde 1 j. Björkman (1889).
-BORD. bord avsett för schackspel, vanl. försett med en skiva som är rutad ss. ett schackbräde. Björn och Frithiof suto båda / vid ett schackbord, skönt att skåda. Tegnér (WB) 5: 37 (1825).
-BRICKA, r. l. f. (†) = -bräde. WoJ (1891). WoH (1904).
-BRÄDE, n., äv. (mindre br.) -BRÄDA, r. l. f. (-bräda 19051938. -bräde 1700 osv.) [jfr t. schachbrett] i (64) omväxlande mörka (svarta) o. ljusa (vita) rutor indelat (kvadratiskt) bräde, vanl. av trä, avsett för schackspel. Trolle-Bonde Hesselby 113 (i handl. fr. 1700). särsk. mer l. mindre bildl.
a) med tanke på utseendet: mönster o. d. rutat ss. ett schackbräde. Den vanliga sydamerikanska stadsplanen, schackbrädet. Skottsberg Båtf. 130 (1909). De vanligaste dekorationselementen (på lerkärl) äro schackbrädet, rutmönstret, sicksacklinjen. AntT XIX. 2: 99 (1911). Från Shanghai till Tientsin gick tåget genom ett schackbräde av risfält och genom ett land, uppfyllt av larmande människor. Uggla Haslund Jab. 22 (1932).
b) med tanke på spelet: valplats l. slagfält o. d. Så .. blef Tyskland det schackbräde, hvarpå Österrike, Sverge och Frankrike spelade, och det med Tyskarne sjelf till figurer. Fryxell Ber. 7: 26 (1838). Huru outransakligt är dock ej det spelet, hvaruti menniskorna utgöra schakpjeserna och verlden det stora schakbrädet! Carlén Skuggsp. 2: 17 (1865). Den svenska riksdagspolitiken blev ingalunda blott ett schackbräde, där pjäserna viljelöst flyttades på order från Petersburg eller Paris. HT 1935, s. 91.
Ssgr: schackbräds-, äv. schackbräd- l. schackbräde- l. schackbrädes-artad, p. adj. som liknar ett schackbräde; särsk.: rutmönstrad. Santesson Sv. 61 (1887; om åker).
-bord. schackbord. BoupptVäxjö 1886.
-formig. (numera bl. tillf.) = schack-formig. Dalin 265 (1871).
-fris, r. l. m. [jfr t. schachbrettfries] byggn. (romansk) fris bestående av flera rader omväxlande upphöjda o. inskjutna kvadratiska stenar. Upmark Lübke 323 (1871).
-lik, adj. Nordenskiöld Vega 2: 103 (1881; i pl., om rutor).
-liknande, p. adj. Den schackbrädeliknande fästningsanläggningen. 2NF 9: 311 (1908).
-metod. lant. vid växtodlingsförsök: metod varvid man söker eliminera variationen i jordens bördighet gm att göra varje försök på flera väl spridda rutor i det i rutformiga parceller indelade fältet. Åkerman Försökstekn. 7 (1929).
-mönster. om mönster (som liknar det) som rutorna på ett schackbräde bilda. Adler Meyer 328 (1894).
-ruta, r. l. f. ruta på schackbräde; äv. oeg. l. bildl. Berger Därute 67 (1901). Mest synas envånings trähus ordnade i regelbundna schackbrädsrutor. Granö Altai 1: 120 (1919).
-stad. (mera tillf.) stad vars stadsplan ser ut som ett schackbräde gm att gatorna äro raka o. skära varandra under räta vinklar. Port Said .. en schackbrädestad i sanden. Nyblom Österut 9 (1908).
-DIAGRAM. jfr diagram 1 o. -typ 1. TSchack 1910, nr 5, Omsl. s. 5. —
-DRAG. drag (se d. o. I 9) i schack. Sundén (1888). särsk. bildl.: åtgärd l. handling; jfr drag I 9 slutet. Emellertid hade konungen medelst detta schack-drag (dvs. gm att meddela att Frankrike erbjudit sig att bli fredsmäklare) lyckats att, i stället för brist på fredsmedlare, framkalla en täflan deri. Beskow i 2SAH 42: 234 (1867). Skulle Ryssland skaffa sig insteg på vår halvö, så skulle ett sådant schackdrag ögonblickligen mötas av ett dylikt från Englands sida. Hedin NorgFolk 15 (1914).
-FIGUR. [jfr t. schachfigur] schackpjäs; äv. bildl. Wi wäntade, att se .. (brevskrivaren) komma antågande .. med W. Meister; den schack-figur, hwarmed man wanligen rycker fram, när man will göra Goethes wänner matta. SvLittFT 1835, sp. 797. Till schackspelet höra schackbrädet och schackpjeserna eller schackfigurerna. Wilson Spelb. 8 (1888).
-FORMIG. (numera bl. tillf.) särsk. om förr bruklig uppställning av trupper l. flottavdelningar o. d.: utformad med två led så att enheterna i det andra ledet komma i det första ledets luckor; jfr -brädsformig o. echiquier. Blum Takt. 52 (1834).
-FÖRBUND. jfr förbund 6 b. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 4 (1885).
-FÖRENING. jfr förening 7 c. NordSchackkongr. 3: 5 (1902).
-GÅTA.
1) (numera bl. mera tillf.) = -problem. IllMag. 1854, s. 64.
2) (förr) Schackgåta. En qvadrat indelas i rutor som ett schackbräde, och en vers utväljes, hvars stafvelser äro lika många som rutorna, på hvilka de skrifvas så, att de endast kunna läsas efter hästens gång på schackbrädet. Hagdahl DBäst. 133 (1885).
(I 3) -HOT. spelt. hot mot kungen gm schack l. hot innebärande (i nästa drag) förestående schack. Wigforss Schack 21 (1923).
-HÄST. jfr häst 1 h β. Krusenstjerna Fatt. 2: 371 (1936).
-IDROTT. (mera tillf.) schack. LD 1959, nr 219, s. 5.
-INTRESSE. TSchack 1906, s. 326.
-INTRESSERAD, p. adj. Östergren (cit. fr. 1931).
-KAFÉ. kafé där schack spelas. Carlén Schacksp. 18 (1942).
-KLOCKA, r. l. f. = -ur. NordSchackkongr. 1: 3 (i handl. fr. 1897).
-KLUBB. jfr -sällskap. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 4 (1885).
-KONGRESS. kongress för schackspelare. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 3 (1885).
-KONSULENT. konsulent (i schackförbund) med uppgift att främja schackintresset o. ge råd o. upplysningar rörande undervisning i schack o. d. SvD(A) 1960, nr 36, s. 12.
-KUNG, äv. -KONUNG. särsk. om obestridd mästare i schack. TSchack 1902, s. 25 (: schackkonungen). Schackkungen Wilhelm Steinitz. SDS 1957, nr 85, s. 5.
-LANDSKAMP~02, äv. ~20. Schacklandskamperna .. i Saltsjöbaden. Mandal (1950; i boktitel).
-LEDARE. ledare inom ett lands l. en orts o. d. schackliv l. för undervisning o. tävlingar i schack. BokSchack 14 (1948). SvD(A) 1959, nr 183, s. 6.
-LITTERATUR. litteratur om schack. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 180 (1885).
-LÄGER. läger för schackspelare. SvD(A) 1960, nr 36, s. 12.
-LÖPARE, r. l. m. jfr löpare 3. TurÅ 1946, s. 287.
-MASKIN. [jfr t. schachmaschine] maskin som kan spela schack. Wikforss 2: 463 (1804).
-MATCH. om tävling mellan två spelare l. parter (l. om parti) i schack. Östergren (cit. fr. 1918).
-MATERIEL. materiel (bräde(n), pjäser) för schack. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 5 (1885).
(I 1, 3, II, III) -MATT3~2 l. 4 4, sbst., adj. o. interj.; ss. sbst. r. l. m. (Nordforss (1805) osv.) ((†) n. Dähnert (1784), Lewis Schack 10 (1851)). Anm. Ss. adj. står ordet vanl. predikativt o. är då alltid oböjl. i bet. II 1, stundom äv. i bet. II 2. (äv. skrivet schack-matt l. i två ord) [jfr t. schachmatt, eng. checkmate, fr. échec et mat, arab. šāh māt, kungen är död; från att urspr. vara anslutet till schack, sbst.1 I 1 uppfattas första leden numera vanl. ss. ansluten till schack, sbst.1 I 3; andra leden har äv. identifierats med matt, adj.2, varigm utvecklats bet. II 2]
I. sbst.; om den ställning l. det tillstånd vari kungen i schackspel befinner sig då han står i schack o. samtidigt är matt l. om förhållandet att kungen l. en spelare schackas o. göres matt, matt (se matt, adj.1 o. sbst. II); äv. dels (närmande sig II), i uttr. göra schackmatt, dels [jfr eng. give checkmate, fr. donner échec et mat] (numera föga br.) i uttr. giva schackmatt, göra schackmatt. Jag har sielf för en Ducat lärt af en Jude at uti första draget gjöra Schack mat. Königstedt Schacksp. 14 (1771). Schackmatt kallas, när Kongen står uti Schack, ej kan gå därutur, för at ej komma uti någon annan, och ingen Piese är .. (i stånd) at kunna betäcka honom. Därs. 22. Vi spelte schack långt inpå aftonen, och jag hade en ovanlig tur den gången. — Det var i synnerhet en schack-matt som skedde rätt lustigt. Granberg Dram. 242 (1811). Tok-Matt. Detta schackmatt gifves genom tvenne drag, och intet schackmatt kan gifvas fortare. Lewis Schack 10 (1851). Det blev en klar schackmatt. Östergren (1938).
II. adj.
1) om kung l. schackspelare: matt (se matt, adj.1 o. sbst. I); äv. i uttr. göra ngn schackmatt. Serenius (1734; under mate). Den, hvars Kong blir Schackmatt, har tappat Spelet. Königstedt Schacksp. 21 (1771). Är Kungen så i trängseln, att han icke mera kan göra något steg utan att komma i Schack, och kunna hans öfriga Pjeser icke heller mera röra sig, så är han icke Schackmatt utan Schackpatt. Düben Talism. 1: 16 (1817). (Schack-)Spelets idé är att göra motståndaren schack-matt. SvUppslB 24: 53 (1935).
2) (vard.) trött, matt, utmattad, slut; jfr schack, sbst.1, adj. o. interj. II 2. (Sv.) Wara schack matt, (lat.) Aliqua laborare infirmitate. Languidum esse. Sahlstedt (1773). Hindrad af mycket arbete i helgden och nu i nogra (dagar) schackmatt och illa mående har jag ej träffat Ljungdahl. VLBibl. Brev 16/4 1800. Efter en sådan pers (i tentamen) var man schackmatt. Nyblom Minn. 1: 215 (1904). Blev du så schackmatt åv de? Östergren (1938).
III. interj., använd vid schackspel för att meddela motspelaren att hans kung är matt (se matt, adj.1 o. sbst. I); äv. i uttr. säga schackmatt. Gör Motspelaren Kungen matt, utan att säga Schackmatt, eller snarare utan att sjelf veta det, så har han blott vunnit spelet till hälften. Düben Talism. 1: 16 (1817). Varpå vitt inom två drag säger schackmatt! Östergren (1938). IllSvOrdb. (1955).
-MÄSTARE. (överlägset) skicklig schackspelare (särsk. om segrare i mästerskapstävling). GHT 1897, nr 38, s. 2.
Ssg: schackmästar-, äv. schackmästare-turnering. Östergren (1938).
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. särsk. motsv. mästerskap 3 slutet. SvD(A) 1917, nr 312, s. 10.
-MÖNSTER. mönster (likt det) som bildas av rutorna på ett schackbräde. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 245.
-MÖNSTRAD, p. adj. [jfr -mönster] försedd med schackmönster. VeckoJ 1931, nr 35, s. 46 (om tyg).
-NOTATION. notation (bestående av bokstavstecken l. annan symbol för de olika schackpjäserna o. en kombination av bokstav o. siffra för varje ruta på schackbrädet) varmed schackpjäsernas positioner o. rörelser på schackbrädet kunna angivas; jfr notation I slutet. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 16 (1885).
-OLYMPIAD. om (urspr. i samband med olympiska spel anordnad) stor internationell schacktävling. Schackv. 1923—24, s. 187.
-ORGANISATION. jfr organisation 3. TSchack 1917, s. 259.
-ORGANISATÖR. jfr -ledare. Carlén Schacksp. 18 (1942).
-PARTI. jfr parti 12; äv. bildl. Kedjan (av vad o. domslut i ett tvistemål) måste .. någonstädes upphöra; det sker .. i någon Högsta domstol, der ultimum jus afkunnas och schackpartiet har en ända. Almqvist AmH 1: 64 (1840). Lindskog Spelb. 290 (1847).
-PATT, sbst. o. adj. Anm. Ss. adj. användes ordet företrädesvis predikativt o. är då oböjl. [jfr t. schachpatt; ssgn sannol. bildad efter mönster av -matt] (numera föga br.)
I. sbst.: patt (se patt, sbst.3 o. adj. I). Schackpatt vill säga, att den ene spelarens kung är så ställd, att den, ehuru ej i schack, likväl icke kan flyttas utan att gå i schack, och hans egare antingen har inga pjeser att draga, eller, om han har sådana, desse äro så ställde att de ej kunna dragas. Lindskog Spelb. 290 (1847). Östergren (1938).
II. adj.: patt (se patt, sbst.3 o. adj. II). På somliga orter vinner .. den Schackpatta Kungen. Düben Talism. 1: 16 (1817). Östergren (1938).
-PJÄS. jfr pjäs 2; äv. mer l. mindre bildl. Königstedt Schacksp. 15 (1771). Huru outransakligt är dock ej det spelet, hvaruti menniskorna utgöra schakpjeserna och verlden det stora schakbrädet! Carlén Skuggsp. 2: 17 (1865).
-PROBLEM. problem i schack; särsk. om problem l. uppgift bestående i att från en given utgångsställning uppnå matt i ett visst antal drag; äv. oeg. l. bildl. IllMag. 1854, s. 71. Med schackproblem (schackuppgift) menas ett slutspel, hvari fordras att hvit, som alltid har första draget, skall göra matt i så och så många drag. Wilson Spelb. 47 (1888). (Zola) opponerade sig emot att den dramatiska intrigen skulle innebära lösningen av ett sorts schackproblem. Lamm StrindbgDram. 1: 305 (1924).
-REGEL. (spel)regel i schack. Königstedt Schacksp. 3 (1771).
-RUM, n. rum avsett l. använt för schackspel. Hedberg Ungdom 24 (1869).
-RUTA, r. l. f. ruta på schackbräde; äv. om ruta i schackmönster. Nordforss (1805). Kruhs UndrV 342 (1884; i schackmönster).
Ssgr: schackrute- l. schackruts-mönster. schackmönster. NF 17: 1551 (1893).
-stad. stad vars stadsplan bildar ett schackbrädsliknande mönster. Ymer 1919, s. 313.
-RUTAD, p. adj. [jfr -ruta] schackmönstrad. Det till venster varande vapnet utgöres af en klufven sköld med högra fältet rödt och det venstra schackrutadt. UpplFmT 6—15: 40 (1878).
-RUTIG. [jfr -ruta] schackmönstrad. Klint (1906).
-SALONG. jfr salong 2 d. BokSchack 226 (1948).
-SINNE. sinne l. läggning för schack. BokSchack 231 (1948).
-SPALT. tidningsspalt som behandlar schack (o. schackproblem). Sahlberg Minckwitz Schacksp. 221 (1885).
-SPEL.
1) (spelet) schack; spelande av schack; stundom äv. konkretare, om schackparti. Schackspelets teori. (Bland svenskarna) ähr sedwanligit, när the sina Dötrar medh gifteremål försee wele, at the frijarens sinne med åthskillig list först vtleeta och bepröfwa, besynnerlig medh Skackspel. Tempeus Messenius 167 (1612). För ett Schackspel skull med sin Drottning i Ramundaboda, miste Valdemar segren vid Hofva. Botin Utk. 387 (1761). Det var så att schackspelet i en gången tillvaro ofta fått överbrygga våra divergenser. Siwertz Pagoden 25 (1954). särsk. mer l. mindre bildl. Träffas (under krigsoperationerna) åter tvenne lika försigtiga Generaler, då blir det ett ordentligt Schackspel, som man förlänger efter behag. KrigVAH 1806, s. 8. Liksom de ryska vasallstaterna är också Grekland endast en bonde i det stora schackspelet mellan Öst och Väst. MorgT 1948, nr 285, s. 4.
2) konkret: schackbräde (vanl. med pjäser); i sht förr äv. om uppsättning schackpjäser till ett spel (förr äv. för en av parterna i spelet). Swarfware-Taxa .. Ett Skachtspeel 9 (daler) 8 (öre). SthmStadsord. 1: 120 (1654). Tre personer med hvar sitt olikfärgade schackspel, deltaga i detta spel (dvs. schack på 3 man hand). HbiblSällsk. 2: 572 (1839). Ett gammalt schackspel med vackert snidade pjäser. Östergren (1938). särsk. (†) i utvidgad anv., om schackbrädsliknande parti på vapensköld o. d. (Tecknet) Blååt och hwijt Skachspeel, twärs öfwer i goolt Fäldt .. (betyder) Greweskapet Marck. Rålamb 4: 97 (1690).
Ssgr (i allm. till -spel 1): schackspels-bord. till -spel 1, 2: schackbord. Östergren (1938).
-bräde, n., äv. (mindre br.)
-bräda, r. l. f. (-spel- 1738, 1749. -spels- 1902 osv. -bräda 1902. -bräde 1738 osv.) schackbräde. Lind 1: 245 (1738).
-figur. schackpjäs; äv. bildl. Lundquist Wilde Spök. 105 (1906; bildl.).
-konst. äv. bildl. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 2 (1885). Lamm StrindbgDram. 1: 345 (1924; bildl.).
-mässig. som överensstämmer med l. är karakteristisk för schackspel. Lamm StrindbgDram. 1: 345 (1924).
-pjäs. schackpjäs. Snoilsky 2: 295 (1881).
-ruta, r. l. f. till -spel 1, 2: schackruta. Schackspelsrutor förekomma äfven i ett fält af en (vapen-)sköld. Hildebrand Medelt. 2: 567 (1896).
-rutad, p. adj. [jfr -spelsruta] till -spel 1, 2: försedd med schackmönster; särsk. herald. om vapensköld. Schackspelsrutad .. kallas en sköld, då han är klufven och delad af flere skuror. Schlegel o. Klingspor Herald. 44 (1874). Det schackspelsrutade golvet. Lagerlöf LöwR 7 (1925).
-term. Trolle-Wachtmeister 2: 269 (1848).
-SPELANDE, p. adj. NF 8: 603 (1884).
-SPELARE. Lind (1749).
Ssg: schackspelar-begåvning. Andersson SvH 289 (1943).
-SPELERSKA. (mera tillf.) Östergren (1938).
-SPELNING. (numera bl. mera tillf.) schackspel (se d. o. 1). Weste FörslSAOB (c. 1815).
-STEN. [jfr t. schachstein; urspr. om schackpjäs av sten] (†) schackpjäs. Rålamb 4: 85 (1690). Sedan .. (Ragnar Lodbroks söner) afhördt altsammans (om hans död), kramade den ene en Schack-sten så hårdt emellan fingrarne, at bloden utsprack genom naglarne. Dalin Hist. 1: 506 (1747).
-STUDIE. studie rörande schack; särsk. om uppgift bestående i att från en given utgångsställning uppnå matt i icke föreskrivet antal drag. BokSchack 5 (1948).
-STYGN. (numera knappast br.) stygn som sys för att få en mönstring påminnande om ett schackbräde. DamBok 14 (1879).
-SÄLLSKAP~02, äv. ~20. sällskap l. förening med syfte att främja schackspel. Stadgar för schack-sällskapet i Stockholm. (1836; titel).
-TAVEL, se d. o. —
-TAVLA. (†) schackpjäs. Verelius 252 (1681).
-TEORI. teori rörande (spelöppning(ar) o. slutspel i) schack. 2NF 24: 922 (1916).
-TERM. Königstedt Schacksp. 21 (1771).
-TIDNING. tidning (l. tidskrift) som behandlar schack (o. schackproblem). Wilson Spelb. 8 (1888).
-TIDSKRIFT~02, äv. ~20. jfr -tidning. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 181 (1885).
-TURNERING. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 3 (1885).
-TYP.
1) boktr. Schacktyper finnas för sättning av schackdiagram. De innehålla symboliska tecken för de olika schackpjäserna; dessa äro såväl fristående som med kvadratiskt, streckat bottenfält och kunna därigenom sammanställas till en bild av hela schackbrädet. GrafUppslB (1951).
2) (numera bl. tillf.) om schackspelare tänkt ss. företrädande en särpräglad typ. AB 1897, nr 197, s. 3.
-TÄVLAN. AB 1897, nr 193, s. 3.
-TÄVLING. TSchack 1910, nr 5, Omsl. s. 5. —
-UNDERBARN~002, äv. ~200. Swing 1921, nr 7, s. 10.
-UPPGIFT~02, äv. ~20. [jfr t. schachaufgabe] jfr -problem. Schultz UppgSchackv. XI (1862).
-UR, n. ur använt för att mäta spelarnas använda tid vid schackspel (i sht schacktävlingar); särsk. om apparat bestående av två sammankopplade ur som fungera så att när en spelare är färdig med sitt drag o. trycker ned en knapp det ur som mäter hans sammanlagda tid stoppas o. motståndarens startas. LD 1908, nr 120, s. 2.
-VIS, adv. (†) på samma sätt som rutorna på ett schackbräde. Den wänstre (delen av en vapensköld är) Schacktwijs fördeelt j rödt och guhlt. FriherrebrLCruus 20/3 1651.
-VÄN, m.||ig. person som är intresserad av schack, vän av schack. Sahlberg Minckwitz Schacksp. III (1885).
-VÄRLD. schackspelets värld; i sht i sg. best. Sahlberg Minckwitz Schacksp. 3 (1885).
Avledn.: SCHACKA, v.1, se d. o.
SCHACKLIG, adj. [jfr t. schachlich] (i sht i fackspr.) till 2: som har avseende på l. samband med schack, schack-. Hans schackliga bana. SvD(A) 1916, nr 245, s. 8. Den schackliga utbildningen. ST(A) 1959, nr 178, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content