publicerad: 1943
MATTE mat3e2, sbst.3, f.; best. -en; pl. -ar (GHT 1926, nr 135, s. 6, ActaChristianst. 50 (1940)), ngn gg -er32 (Fastbom LivLek. 69 (1916)).
Etymologi
[kortform av MATMOR (uttalat mat3~mω2r)]
(ngt vard.) ägarinna (l. vårdarinna) av (mindre) husdjur, i sht hund l. katt; jfr HUSSE. Vidare kan hon bära in husses och mattes skodon. SvD 1911, nr 339, s. 11. När .. (hunden) ryckte en stickad scarf .. ur sin mattes hand. Leffler Smith PollJuv. 104 (1930). — Anm. Ngn gg förekommer ordet i formen matta, best. -an. SD(L) 1912, nr 342, s. 6. SvD(A) 1929, nr 47, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content