SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MAUR ma͡u4r l. ma͡ω4r, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. maure; av lat. maurus, maurisk, invånare i Mauretanien (Mauritanien) i nordvästra Afrika, av gr. μαυρός, mörk. — Jfr MOR, sbst.2]
manlig invånare i Mauretanien; man av maurisk börd; i pl. äv. utan hänsyn till kön. Brask Pufendorf Hist. 38 (1680). Warburg Velasquez 70 (1899). SvUppslB 18: 548 (1934). — särsk. (†) i utvidgad anv., om mörkhyad person i allm. PT 1758, nr 91, s. 3 (om hindu).
Avledn.: MAURINNA, f. [jfr t. maurin] (föga br.) = mauriska 1. Agrell Maroco 2: 190 (1798, 1807).
MAURISK, adj. [jfr t. maurisch] som härstammar från l. avser osv. Mauretanien. En Spansk båt under Maurisk flagg. Agrell Maroco 2: 194 (1798, 1807).
MAURISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kvinna från Mauretanien l. av maurisk börd.
2) (tillf.) om maurernas språk. Almqvist GMim. 1: 96 (1841).
Spoiler title
Spoiler content