MAUVEIN må1vei4n (trestavigt), n. l. r.; best. -et, ss. r. -en.
Etymologi
[jfr t. mauvein, eng. mauveine; av fr. mauvéine; till MAUVE]
(i fackspr.) mörkt violett färg, använd inom akvarell- o. porslinsmåleriet; anilinviolett, ”Perkins violett”; äv. om dylik färgnyans. NF 1: 775 (1876). NoK 100: 266 (1931). HantvB I. 8. 2: 228 (1940).
