SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MAUSER- ma͡u3ser~ l. ma͡ω3ser~.
Etymologi
[jfr t. mauser-; till namnet på de tyska uppfinnarna av mausergeväret, bröderna W. o. P. Mauser († 1882 resp. 1914)]
i ssgr.
Ssgr (i sht mil.): MAUSER-AMMUNITION. jfr -kula.
-GEVÄR. [jfr t. mausergewehr] repetergevär enl. den konstruktion som först gjordes av bröderna Mauser. EldhandvSkjutsk. 2: 77 (1877). Anm. Elliptiskt för mausergevär förekommer stundom mauser; best. -n. Klinckowström Örnsjötj. 38 (1906). Johansson RödaHuv. 2—3: 255 (1917).
-KARBIN. jfr -gevär. LD 1904, nr 238, s. 2.
-KULA, r. l. f. jfr kula, sbst.3 2. Nyström NKina 1: 192 (1902, 1913).
-PATRON, r. l. m. jfr -kula. BtRiksdP 1903, V. 1: nr 8, s. 10.
-PISTOL. konstruerad efter mausergevärets system. Nyström NKina 1: 224 (1902, 1913).
-STUDSARE, r. enpipigt jaktgevär (för kulpatroner) av samma konstruktion som ett mausergevär. Alm VapnH 216 (1927).
Spoiler title
Spoiler content