publicerad: 1943
MEDELMÅTTIG me3del~mot2ig, adj. -are. adv. = (†, Murenius AV 349 (1657), Bolinus Dagb. 50 (1670)), -T (Palmchron SundhSp. 280 (1642) osv.).
Ordformer
(meddel- 1651—1689. medel(l)- 1553 osv. middel- 1642—1689. midel- 1612—1670. -motig 1716. -mottig 1592—1681. -måtig 1610—1739. -måttig 1553 osv.)
Etymologi
[efter d. middelmaadig o. mnt. middelmatich; jfr fsv. midhalmatelika, adv., måttligt, lagom; avledn. av MEDELMÅTTA, sbst.]
1) som intager en mellanställning mellan ytterligheter l. motsatser; som representerar medelnivån l. det vanliga l. ordinära; som icke är utpräglad i ngn riktning.
a) i fråga om utsträckning i en l. flera dimensioner; numera nästan bl. i uttr. (vara av l. hava) medelmåttig längd, höjd, storlek o. d. (i sht förr äv. växt). Medelmåttige och passeligh ludne lambskin. SkinnkamRSthm 1553 B, s. 9. Att man förfråger, hvad för skiep han vill behålla, anten store heller medellmåtige. RP 7: 503 (1639). Till en krogh .. måste åt minstone wara .. ett medelmåttigt köök, så en stall. RARP 4: 599 (1651). Skala och rif 6 medelmåttiga äplen. Warg 565 (1755). (Rousseau) har .. ett ungt utseende, medelmåttig växt, vackert ansikte. UvTroil (1771) i MoB 1: 216. Icke kort, och långt ej heller, / Medelmåttigt gjordes spjutet. Collan Kalev. 2: 289 (1868). Av medelmåttig längd. Östergren (1932). — särsk.
α) (†) om område med hänsyn till ytvidden. Detta i början nog medelmåttiga Rike (dvs. Macedonien) grundades af Caranus. Regnér Begr. 32 (1780). Palmblad LbGeogr. 219 (1835).
β) (numera föga br.) om person l. djur. Thesse landz (dvs. Lapplands) Inwånare ähre starcke, och midelmåtige til wäxt. Tempeus Messenius 107 (1612). Järfven .. är ej större än en medelmåttig hund. Berlin Lsb. 69 (1863).
b) (†) i fråga om längd av (muntlig) framställning. Lärdomarna (i predikningarna) .. skole .. uthan ordzens onödige widlyfftigheet, och i medelmåttig kortheet framställas. KOF II. 2: 21 (c. 1655).
c) (†) om språkljud med hänsyn till uttalstiden. Ancipites eller medelmåttige äro de vocales, som hwarken äro långa eller stakotta, men mitt emillan. Hiärne Orth. 63 (1717). Suomi 1845, s. 315.
d) i fråga om mängd, intensitet, styrka o. d.: vanl. (i sht i fackspr.) med mer l. mindre abstrakt huvudord, särsk. betecknande ngt vars intensitet l. styrka representerar en mellangrad (o. är möjlig att reglera). Om Bröden swartnar vthi Vgnen, så är tekn at Eelden ähr för starck, skal man therföre tagha henne ther vth så länge wärman blijr medelmåttigh. Salé 174 (1664). Där uthi (dvs. i den avredda mjölken) saltas medelmåttigt. Rålamb 14: 111 (1690). Bäst i lefnaden är den medelmåttiga lyckan. Nicander GSann. 56 (1766). Vi äro nöjda, om materialet framställes till medelmåttigt pris. TT 1875, s. 58. Öfningar att sjunga svagt .. och med medelmåttig styrka. Svensson Sångmet. 63 (1889). För övrigt brukar man indela myopien i låggradig .., medelmåttig: ÷ 2 till ÷ 9, samt därutöver höggradig. Löwegren Oftalm. 106 (1923). — särsk.
α) (†) ss. attribut i uttr. med bet.: mängd av visst ämne (angivet av huvudordet) som är varken särskilt stor l. särskilt liten; jfr ε slutet. (Om) man will betiena sig af all den effect som medelmotigt el. sparsampt watten kan göra. CPolhem (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 259
β) (numera föga br.) om kollektiv mänsklig enhet (armé, hushåll o. d.): varken särskilt stor l. särskilt liten. HSH 32: 163 (1634). En snygg lägenhet för ett medelmåttigt hushåll kan få hyras till den 1 April. LdVBl. 1844, nr 11, s. 4.
γ) om område (föga br.) o. d. med hänsyn till folkmängden. PH 1: 73 (1719). Regensburg .. fordom ansenlig stad; nu medelmåttig. Palmblad LbGeogr. 148 (1835).
δ) (numera föga br.) om pastorat, stift o. d. med hänsyn till därav härflytande inkomster. Wallquist EcclSaml. 1—4: 308 (1790). Hvad inkomsterna angår så är Stiftet (dvs. Växjö stift) af de medel måttiga, ungefär som Carlstad eller Skara. Tegnér (WB) 5: 405 (1825).
ε) om avkastning av en värksamhet (särsk. jordbruksarbete l. fiske); äv. om tid med hänsyn till därunder erhållen avkastning. Blifwer thet Regn eller Sniö (den 25 januari), / Tå få wij itt medelmottigt Åhr at see. Bondepract. A 8 b (1662). Hvetet lofvar ej mer än medelmåttig skörd. QLm. 1: 69 (1833). Insjöfisket har (1905) i det hela gifvit medelmåttig afkastning. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 75. särsk. (†) i uttr. medelmåttig(t) säd, vin, medelmåttig skörd av säd resp. vin; jfr α. I Finlandh bleff medelmåttigh Sädh, ty om wååren fröss myckit bort. Gyllenius Diar. 213 (c. 1660). Medelmottigt Wijn skole wij tå (dvs. om juldagen infaller på en torsdag) få, / Therföre skole wij thes meer til Kyrckia gå. Bondepract. A 6 a (1662).
ζ) (†) om kost l. måltid: som är varken särskilt riklig l. särskilt sparsam. HSH 31: 61 (1661). Amman (bör) hållas vti medelmåttig Kost och Näring; ty så väl Brist, som Öfverflöd vti Mjölck, skadar Barnen. Aken Reseap. 221 (1746).
η) (†) om föda, vin, läkemedel o. d.: som är varken särskilt kraftig o. dyl. l. särskilt svag o. d. Wijn .. som är .. medelmåttigt, och icke myckit starckt eller hettigt. L. Paulinus Gothus Pest. 78 b (1623). Fördenskull måste man till en god Helsas bijbehållande utwälja en sådan Spijs, som är hwarcken tunn eller tiock, utan medelmåttig. Roberg Beynon 6 (1697).
ϑ) (†) i fråga om väder l. klimat: som är varken särskilt varm l. särskilt kall o. d.; äv. om område med hänsyn till klimatet: tempererad. Luth Astr. 3 (1584; om område). Ingen olidelig kiöld eller olidelig hetta, utan en medelmåttig wäderlek. Rudbeck Atl. 1: 536 (1679). Algier ligger under et lyckligt och medelmåttigt klimat. SvMerc. 6: 226 (1760). De kalla och medelmåttiga zonerne hafva helt andra alster än de heta. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 29 (1820).
e) i fråga om kvalitet; numera nästan bl. övergående i bet. 2. Sällier någon Kiöttmånglare något af thet medelmåttige Kiöttet för thet bäste .. eller thet semste för medelmåttigt, böte (osv.). Stiernman Com. 1: 858 (1622). 54 st bättre handdukar 104 st medelmåttiga d:o 104 st mindre goda d:o. BoupptVäxjö 1872.
f) (†) i fråga om ålder; särsk. i uttr. till ålders medelmåttig, medelmåttigt åldrig, medelålders. L. Paulinus Gothus MonTurb. 238 (1629). (Det är) sundast för een temperat, sund och medelmåttigt åldrigh Menniskia, at äta twå gånger om Daghen. Palmchron SundhSp. 280 (1642). En man af medelmåttig ålder. Eurén Kotzebue Orth. 3: 6 (1794).
g) (†) i fråga om förmögenhetsvillkor, anseende, samhällsställning o. d. (De som) i medelmottigt stand stadde äro. AAAngermannus VtlDan. 594 (1592). En Man af hederligt stånd men medelmåttige vilkor. Nicander Gift. 4 (1733). Schulzenheim ÅmVetA 1806, s. 32. — särsk. om person: som hör till medelklassen l. vars ekonomiska tillgångar äro varken särskilt stora l. särskilt små. Hiärne Wed. 45 (1696). Den fattige betalar (i en viss utskyld) 3 Rdr årligen, den medelmåttige 4 1/2 Rdr och den rike 5 Rdr. Eneman Resa 1: 47 (1711). Vid hvarje måltid hos medelmåttigt folk (i Holland), ätes gjerna smörgås af två slags bröd. Thunberg Resa 1: 32 (1788). Leopold 5: 493 (c. 1820).
2) förklenande: som i storlek l. kvalitet o. d. icke höjer sig över l. fullt når upp till medelnivån l. det vanliga l. ordinära, icke särskilt stor l. god o. d., klen, slätstruken, ringa; ofta om (person med hänsyn till) begåvning l. kunskaper l. skicklighet. RP 8: 443 (1641). De, som uti sin Regering betrachta all ting styckevijs, äre af ett ganska medelmåttigt och ringa Förstånd. Ehrenadler Tel. 917 (1723). Hopen beundrar det medelmåttigaste infall, .. det ringaste tecken af förtjenst hos de Store: Philosophen likaså, men af olika skäl. Kellgren 3: 211 (1793). De hittills uppstälda siffrorna af dessa tal intressera oss ganska medelmåttigt. Samtiden 1873, s. 492. Publiken (hade) vant sig vid hans (dvs. sångarens) medelmåttiga röst. Strindberg NRik. 33 (1882). Mortimer tog på kortast möjliga tid en tämligen medelmåttig hofrättsexamen och skref in sig i ett par ämbetsverk. Söderberg Främl. 147 (1895, 1903). Den mondäne och mycket medelmåttige salongsmålaren Gustave Courtois. Pauli Paris 13 (1915).
3) (†) indifferent i moraliskt avseende o. d.; jfr MEDEL-TING 2. (Om det är) en medelmåttig ting, som tu utan Synd kan giöra eller låta, såsom sittia til Bordz, dricka uhr Kanna med den eller den (osv.). Rudbeckius KonReg. 270 (1616).
4) (†) som ngt har i genomsnitt l. medeltal, medel-; ss. adv.: i medeltal. Friskt vattens medelmåttiga tyngd. VetAH 1743, s. 245. Månens medelmåttiga afstånd ifrån Jordens medel-punct. Därs. 1754, s. 86. För en tunna tjera fås medelmåttigt 10 daler kopparmynt. Därs. 1758, s. 161.
Avledn.: MEDELMÅTTIGHET, r. l. f. (-modig- 1662. -måt(t)ig- (-o-) 1621 osv.) egenskap(en) att vara medelmåttig.
1) (†) till 1; ofta: måtta, jämnmått; äv.: kvantitet o. d. som är varken särskilt stor l. särskilt liten. Wredhen håller aldrigh medelmåttigheet, och .. haat weet ock ingen måtto. Forsius Fosz 415 (1621). Medelmåttighet, är vthi alla saker bäst och nyttigast. L. Paulinus Gothus MonPac. 349 (1628). Blifwer på thesse Dagar myckin Fuchtigheet, / Tå få wij Korn til Medelmodigheet. Bondepract. B 3 b (1662). Rabbe PVetA 1770, s. 100.
2) till 2, förklenande, med särskild tanke på slätstrukenhet. (Skaldekonsten) i hwilken Medelmåtighet warder ej räknat för någon Dygd. Spegel GW 5 (1685). Den ena medelmåttan förebrår den andra dess medelmåttighet. BEMalmström 7: 355 (1852). Söderblom StundVäxl. 1: 117 (1909).
Spoiler title
Spoiler content