MEDIANT me1dian4t l. med1-, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. mediante, eng. mediant, fr. médiante; av it. mediante, motsv. senlat. medians (gen. -antis), p. pr. av mediare, vara i mitten; jfr MEDIUM]
mus. den tredje tonen (tersen) i en diatonisk skala. Mecklin BegTonk. 79(1802). Det tredje steget i hvarje tonart (tonikans terz) heter Mediant; det kallas så, emedan det utgör ett slags länk mellan tonikan och dominanten. Bauck 1Musikl. 1: 38(1864). Bergenson Mus. 23(1903).
