SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDIATION -atʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. mediation, fr. médiation; av senlat. mediatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till mediare, avledn. av lat. medius (se MEDIUM)]
folkrätt. o. hist. (vänskapligt) ingripande av en l. flera stater för att bilägga tvist mellan två l. flera andra stater, medling, medlande; förr äv. allmännare: medling; bemedling; förmedling. HSH 25: 71 (1630). Förmedelst Gudz Moders och alle Helgons mediation och förbön. Barckhusen Cotossichin 130 (1669). Kongl. Maij:tz offerte till mediation emellan Konungen i Frankrijke och Hållandh. BorgRiksdP 104 (1672). Mediation Emellan Ungkarlar och Änklingar Å ena, Samt Jungfrur och Änkor Å andra sidan. Bergdahl (1758; titel på dikt). 3NF 13: 1112 (1930). jfr FREDS-MEDIATION.
Ssgr (hist. o. folkrätt.): MEDIATIONS-AKT. medlingsurkund; särsk. (i sg. best.) om den författning som Schweiz gm Napoleon I:s bemedling erhöll 1803. NF 1209 (1886). Almquist VärldH 7: 268 (1928).
-ARTIKEL. jfr artikel II b. Spegel Dagb. 100 (1680).
-VÄRK, n. (†) medlingsvärv; medlingsuppdrag. RARP 12: 157 (1675). Nordberg C12 1: 30 (1740).
-ÄMBETE. (†) = -värk. RARP 12: 157 (1675).
Spoiler title
Spoiler content