SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDITATIV me1ditati4v l. med1-, äv. 400~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. meditativ, eng. meditative, fr. méditatif; av senlat. meditativus, avledn. till p. pf.-stammen i meditari (se MEDITERA)]
som hängiver sig åt meditation(er), som gärna försjunker i tankar o. begrundan, begrundande, tankfull, eftersinnande, eftertänksam; äv. i utvidgad anv., om landskap, stämning o. d. Frey 1845, s. 250. Det betänksamma, stillsamma och meditativa lynne, den milda motsättning, som är genuint finsk. Schybergson Estlander 549 (1916). En stilla meditativ .. stämning. SvD(A) 1930, nr 253, s. 11. Nilsson HistFärs 114 (1940).
Spoiler title
Spoiler content