SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDITERRAN me1ditera4n l. med1-, adj. o. sbst. m.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. mediterran, eng. mediterrane, fr. méditerrané, som befinner sig mitt i l. inne i landet resp. är helt omgiven av land; eng. mediterranean, fr. méditerréen, som sammanhänger med l. hör till Medelhavet (senlat. Mare mediterraneum); av lat. mediterraneus, som befinner sig mitt i l. inne i landet m. m.; av medius (se MEDIUM) o. terra, jord, land (jfr TERRÄNG m. fl.)]
(i fackspr.)
I. adj.
a) som hör till l. sammanhänger med l. har avseende på Medelhavet l. medelhavsområdena, medelhavs-. Den mediterrana rasen, medelhavsrasen. NF (1886). (Genuas) trädgårdar med tropiska och mediterrana växter. Torpson Eur. 2: 346 (1896). Nilsson PrimKult. 16 (1923).
b) (†) = MEDITERRANSK 2. Dalin (1871).
II. (föga br.) sbst.: man tillhörande medelhavsrasen; förr äv. om individ tillhörande något av de kring Medelhavet levande folken; i pl. utan hänsyn till kön. (Feniciern) Pytheas var icke den ende mediterran, som reste åt våra (nordliga) nejder. Almqvist AmH 1: 146 (1840). Ymer 1935, s. 271.
Ssgr: (I a) MEDITERRAN-FAUNA. medelhavsfauna. Ymer 1934, s. 93. —
(I b) -FLOD. (†) flod som går mitt igenom ett landområde. Den stora afrikanska mediterran-floden (Kongo). Almqvist Törnr. 1: 151 (1839).
Spoiler title
Spoiler content