publicerad: 1943
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 5) MED-RYCKA, -ning.
1) i eg. anv.: rycka med sig; äv. allmännare: taga l. draga l. hava med sig o. d.; numera företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. TT 1895, K. s. 63.
2) bildl.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.: som rycker ngn med, som helt fångar l. lägger beslag på ngns sinnen l. intresse; entusiasmerande. Bryans .. medryckande personlighet. GHT 1896, nr 256, s. 2. En medryckande stil. 2NF 9: 1125 (1908). (Lektorns) lektioner voro medryckande för dem som ville lyssna till dem. Hellström Malmros 22 (1931).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: vars intresse o. sinnen äro helt fångade av ngt, entusiasmerad, gripen. SD(L) 1901, nr 81, s. 3. Johan Fredrik var (under leken med modern) så medryckt, så inne i stämningen, att han glömde all fattigdom som omgaf dem. Norlind Hell 1: 269 (1912). —
(I 6 c) -RÅD. (förr) biträdande rådgivare (åt ståthållare l. annan högre myndighetsperson); jfr biråd. RA I. 1: 262, 268 (1540). —
(I 6 c) -RÅDANDE, n. (†) deltagande i beslut l. rådgivning. SthmStadsord. 2: 37 (1684). Loenbom Stenbock 3: 217 (1760). —
(I 6 c) -RÅDANDE, p. adj.
(I 6 f) -RÄKNA, -ing. [jfr t. mitrechnen] taga (ngt) med i beräkningen av en summa l. en kvantitet o. d., inberäkna; i p. pf. ofta liktydigt med: inklusive. DA 1808, nr 12, s. 2. Då år 1836 bondpartiet inalles (städernas ombud medräknade) endast kunde påräkna högst 25 till 30 röster (osv.). Palmblad Norige 362 (1846). HT 1922, s. 218. —
(I 4) -RÖRELSE. förhållandet att ngt utför en rörelse samtidigt med ngt annat; särsk. (med.) i fråga om oavsiktlig rörelse som av en lem o. d. utföres samtidigt med en annan, avsiktlig rörelse. Hartelius Sjukgymn. 8 (1870). LbInternMed. 2: 101 (1916). —
-SAMMA, se med, prep. o. adv. I 7, o. samme. —
(I 6 c) -SITTARE. (numera bl. tillf.) person som sitter med i ett kollegium o. d. KOF II. 2: 298 (c. 1655). Därs. 3: 209 (1682). HdlCollMed. 14/12 1726. —
(I 4) -SJUNGA, -ning. [fsv. mädhsiunga (CodUps. C 20 1: 73)] deltaga i sjungandet av ngt; numera företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst. Ekman Siönödzl. 173 (1680). —
(I 9) -SJÖ. (mindre br.) sjöt. sjö med vågor som gå i samma riktning som ett fartygs o. d. färdriktning; förhållandet att det råder dylik (gynnsam) sjö. Hedin Asien 2: 533 (1903). Stark medsjö har .. ända sedan fredagen rådt. PT 1918, nr 165, s. 2. —
-SKAPA.
1) till I 4, 6 c: deltaga i skapandet av ngt; utom tillf. numera bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. Lysander Faust 68 (1875). NordT 1897, s. 150.
2) till I 6 c, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om skapad varelse l. skapat ting i förh. till annan skapad varelse osv. (särsk. till människa); äv. i substantivisk anv. Wåhlin Bastholm 227 (1791). Att du skulle vilja inbilla dig att älska dina medskapade högre än Skaparen sjelf älskar sina händers verk. Melin Pred. 2: 105 (1847). TT 1876, s. 267.
3) till I 12: skapa ngn l. ngt med (ngt), giva (ngt) åt ngn l. ngt vid skapelsen; förr äv. i uttr. medskapa ngn l. ngt ngt; utom i p. pf. (se slutet) numera bl. tillf. Balck Musæus S 4 b (1596). särsk. (i sht i religiöst spr., fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som tillhör ngns ursprungliga, i skapelsen givna l. fastställda natur, som ngn är skapad med; naturlig; medfödd. Falck Und. 10 b (1558). (Hypotesen om) vårt jordklots medskapade .. fasthet. Wallerius Tank. 121 (1776). Det är ej höjdt öfver hvarje tvifvel, att det hebreiska språket varit våra första föräldrar medskapadt. Heikel Filol. 200 (1894). —
(I 3, 5) -SKICKA, -ning. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.; ngn gg med indirekt obj.
2) = med-sända 2. RP 6: 171 (1636). Ty medhskickades honom där hän 2 memorialer (att överlämna till änkedrottningen). Därs. 7: 282 (1638). —
(I 3) -SKRIFT. (†) skrift som åtföljer l. förekommer tillsammans med ngt. Broman Glys. 2: 317 (c. 1730). —
(I 6 c) -SKULD. [jfr t. mitschuld] (i sht i vitter stil) förhållandet att vara medskyldig till ngt; särsk. i uttr. medskuld i ngt. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 379. —
(I 6 c) -SKYLDIG. [jfr t. mitschuldig] äv. i substantivisk anv.; jfr med-brottslig. Vara medskyldig i l. till ngt. Weste (1807). Folkungarne (voro) främst medskyldiga i Sverkers död vid Gestilren 1210. NoK 29: 136 (1924). —
(I 10) -SKÄL. (numera bl. tillf.) skäl som tala för ngt, skäl; särsk. i motsättning till: motskäl. Med- och motskäl. VDAkt. 1800, nr 494. —
-SLÄPA, v., -ning.
1) (numera bl. tillf.) intr., till I 3: släpande l. (oeg.) med svårighet följa med; äv. bildl. Leopold 6: 129 (1806; bildl.).
2) tr., till I 5: släpa (ngt) med (sig); ofta oeg.: föra med sig (ngt som vållar besvär), dra med (sig), ha med sig; företrädesvis i p. pr., p. pf. o. ss. vbalsbst. HFinlÖ 357 (1714). SD(L) 1897, nr 366, s. 2. —
(I 9) -SOLS, adv. i solens skenbara rörelseriktning, från öster till väster, med solen, rättsols; i samma riktning som visarna på en urtavla röra sig, från vänster till höger, ”rätt”; motsatt: motsols, avigt. SvTyHlex. (1851). (Hampan till tågvirke) spinnes motsols till garn. .. Garnen sammanslås medsols till dukter. UFlott. 2: 50 (1881). En .. ögla skriven medsols. AntT XX. 7: 101 (1919). I stort sett blåser vinden motsols in mot minima, medsols ut från maxima vid jordytan å norra halvklotet. FlygMotBibl. 4: 132 (1935).
Ssgr: medsols-gängad, p. adj. (i fackspr.) om skruv, mutter o. d.: högergängad. TT 1895, Allm. s. 83.
Spoiler title
Spoiler content