SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
MED-TALARE. särsk. (numera knappast br.) till I 11 e: person som ngn talar med, interlokutör. Almqvist Smar. 364 (1845). Mörne LotsKamp 29 (1918).
Avledn.: medtalarinna10032, f. (knappast br.) Almqvist Smar. 215 (1845). —
(I 6 e) -TID. (†) samtid. PH 14: 549 (1790). —
(I 6 e) -TIDIG. [jfr t. mitzeitig] (†) samtidig. Serenius (1734, 1757; under contemporary). —
(I 6 c) -TJUV. (†) person som till sammans med ngn utför viss stöld. Almqvist Smar. 359 (1845). —
(I 6 c) -TJÄNARE. [fsv. mädhthiänare (MP 3: 396)] Mat. 18: 28 (NT 1526). Wägner NattS 175 (1926). särsk. (i sht i vitter stil o. religiöst spr.) bildl.; i sht (ngt arkaiserande) om prästman i förh. till annan prästman; ofta i uttr. medtjänare i ordet l. Guds ords medtjänare. Upp. 19: 10 (NT 1526). (Det) är rådhelighit, at .. Presterna vndfå Natwarden, vtaff theras Medhtienares hender. L. Paulinus Gothus ThesCat. 336 (1631). Hagström Herdam. 1: 223 (1897). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om underordnad prästman som tjänstgör ss. ämbetsbiträde åt kyrkoherden i en församling, hjälppräst, komminister, kaplan. OxBr. 12: 405 (1624). BL 17: 75 (1849). —
(I 6 c) -TJÄNARINNA ~0020 l. 10032. (numera bl. tillf.) ÄARäfst 48 (1596). —
(I 6 c) -TJÄNST. (†) tjänst som ngn har l. uppehåller gemensamt med ngn annan. Linc. S 1 a (1640). Ekblad 352 (1764). särsk. bildl., om tjänst ss. hjälppräst. VDAkt. 1670, nr 35. —
(I 9) -TRÄ. (i fackspr.) i fråga om bearbetning av trä med skärvärktyg: den riktning i vilken träets fibrer gå; motsatt: motträ. HantvB I. 2: 263 (1934). —
(I 11 e) -TRÄTERSKA. (†) ”trätosyster”. Syr. 37: 11 (öv. 1536; ännu i Bib. 1703). —
(I 6 c, 11 e) -TÄVLA, -ing. uppträda ss. ngns konkurrent l. medtävlare, konkurrera; förr äv. med obj.: tävla med (ngn); utom i p. pr. (se slutet) numera bl. tillf. Lind (1749). De (konster) som härma, försköna och medtäfla naturen. Rosenstein 1: 91 (1787). Atterbom Minnest. 2: 66 (1840). särsk. (fullt br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i substantivisk anv. Han slog samtliga medtävlande. Schönberg Bref 2: 178 (1778). En annan gång (under frihetstiden) uppoffrades Sveriges handel .. för en medtäflande makt. Adlerbeth Ant. 1: 2 (c. 1792). Elgström Frunt. 24 (1809). —
(I 6 c, 11 e) -TÄVLAN. (numera mindre br.) tävlan (mellan två l. flera medtävlande om l. medsökande till ngt), konkurrens. Berch Hush. 54 (1747). Östergren (1932). —
-TÄVLANDE, se -tävla. —
(I 6 c, 11 e) -TÄVLARE. person som tävlar med ngn om l. i ngt l. är ngns medsökande till ngt, konkurrent; stundom: rival; äv. bildl. l. oeg. Brask Pufendorf Hist. 185 (1680). En farlig medtäflare hos min Henriette. Ristell Vis. 6 (1787). Denna gång kunde andra förslagsrummet ej nekas honom, men tjensten tillföll hans medtäflare. 3SAH 4: 175 (1889).
Avledn.: medtävlarinna10032, f. medtävlerska. Holmberg 2: 689 (1795).
medtävlarskap, n. (-ar- 1925 osv. -are- 1843) (mera tillf.) förhållandet att vara medtävlare l. konkurrent till ngn. Fryxell Ber. 11: 20 (1843). —
(I 6 c, 11 e) -TÄVLERSKA. kvinnlig medtävlare; stundom: kvinnlig rival. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754).
Spoiler title
Spoiler content