SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 11 d) MED-ÅLDRIG, adj.1 (adj.2 se mid- ssgr). (†) jämnårig. VDAkt. 1751, nr 304.
(I 11 d) -ÅRIG. (†) jämnårig. Schultze PVetA 1750, s. 13. VDAkt. 1783, nr 377.
(I 6 c) -ÄGANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som äger ngt visst gemensamt med ngn annan. The andre som ære medægande j for:ne öö. G1R 4: 191 (1527).
(I 6 c) -ÄGANDERÄTT~0002. äganderätt som tillkommer ngn gemensamt med ngn annan; äv. bildl. Rydberg Myt. 2: 556 (1889; bildl.).
(I 6 c) -ÄGARE. person som äger ngt visst gemensamt med ngn annan; ofta: kompanjon. Serenius K 3 a (1734).
Avledn.: medägarinna, f. Björkegren 626 (1784).
(I 6 c) -ÄLSKARE. (†) rival. Österling Ter. 1: 223 (1699). WoJ (1891).
(I 6 c) -ÄLSKARINNA. (†) jfr -älskare. Ehrenadler Tel. 259 (1723). WoJ (1891).
(I 6, 12) -ÄRVANDE, n. [jfr med-ärvd] (†) förhållandet att ngn erhåller ngt (syssla o. d.) ss. arv. AdP 1789, s. 844. LBÄ 5—6: 84 (1797).
-ÄRVD, p. adj.
1) (†) till I 6 c, i substantivisk anv.: medarvinge. (Hon) inlöste af sina medärfda Hanebärg i Jokkas. FinBiogrHb. 565 (1897).
2) [jfr med-född] till I 6, 12: given l. erhållen ss. arv, ärvd, nedärvd; äv.: medfödd. PErici Musæus 2: 338 a (1582). Det medärvda anlaget (för maskanemi). Lindbom BlodSj. 312 (1937).
-ÄRVINGE, se -arvinge.
(I 4) -ÖMK l. -YNK. [jfr d. medynk; jfr medömkan] (†) medömkan, medlidande; äv. övergående i bet.: förbarmande o. d.; äv. i uttr. draga medömk med l. över ngn, hysa l. visa medlidande med ngn. Lucidor (SVS) 384 (1674). Ossiannilsson Barb. 271 (1908).
(I 4) -ÖMKA l. -YNKA, r. l. f. [jfr medömkan] (†) medömkan, medlidande; äv. övergående i bet.: barmhärtighet o. d. (jfr medömkan c); äv. i uttr. hava medömka med ngn, draga medömka över l. med ngn, hysa medlidande med ngn. Stiernman Riksd. 27 (1523). Broman Glys. 3: 118 (c. 1730).
Spoiler title
Spoiler content