publicerad: 1943
MEDÖMKAN me3d~öm2kan, äv. (i vissa trakter) mä3d~, förr äv. MEDYNKAN, r. l. f. ((†) n. OxBr. 11: 64 (1632)).
Ordformer
(-ymkan 1636—1841. -yn(c)kan 1612—1755. -ynken 1597. -ynkian c. 1640. -öm(c)kan c. 1620 osv. -ön(c)kan 1605—1769. Se för övr. under MED, prep. o. adv.)
Etymologi
[av MED, prep. o. adv., o. ÖMKAN, sannol. i anslutning till det liktydiga MED-LIDANDE, sbst.; jfr senlat. compassio, gr. συμπάϑεια (se MEDLIDANDE, sbst.) — Jfr MED-ÖMK, MEDÖMKA, sbst. o. v., MEDÖMKLIG, MEDÖMKSAM]
(i sht i vitter stil) (starkt, innerligt känt) medlidande, varmt deltagande. Hysa, känna, hava medömkan. Ngt väcker (ngns) medömkan. Medömkan med, stundom för, äv. (numera mindre br.) över ngn l. (tillf.) ngt, medlidande med ngn resp. med ngn på grund av ngt. RA I. 4: 386 (1597). Medhynkan vtöfwer thet fattiga Folcket. Schroderus Os. III. 1: 175 (1635). Jesus hafver medömkan öfver vårt älende. Münchenberg Scriver Får. 60 (1725). Hon rörer mit och hvar och (en) Läsares hierta til medömkan. Dalin Arg. 2: 263 (1734, 1754). Han kände det .., som om han låg och flöt i en ljum och sliskig medömkan med sig själv. Hellström Malmros 63 (1931). — särsk.
a) (†) i uttr. draga l. bära medömkan (över ngn l. ngt), hysa medlidande med ngn resp. med ngn på grund av ngt. Gustaf II Adolf 146 (1617). Rudbeck Atl. 2: 384 (1689).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. värd medömkan, ömkansvärd, beklagansvärd. Gustaf II Adolf 546 (1630). PH 9: 703 (1771).
c) (numera bl. tillf.) = MEDLIDANDE, sbst. 2 c. RA I. 4: 935 (1597). Barnen haffver jagh bekymmer om: doch hoppas jagh, at Gud them försörier, formedelst E. N:des godheet och medynkan. OxBr. 12: 260 (1637). NDA 1889, nr 30, s. 3.
d) (numera bl. tillf.) med bibet. av en viss ringaktning. Med riken är lika beskaffenhet som med enskylte personer; utan egen consideration blifva de allom till spe och medömkan. Höpken 2: 644 (1760). SvTidskr. 1891, s. 65.
Ssgr (i vitter stil): MEDÖMKANS-FULL. (mera tillf.) full av medlidande. Cederborgh OT 3: 16 (1814). —
-VÄRD, adj. (numera bl. tillf.) ömkansvärd, beklagansvärd; som det är synd om; om sak äv.: sorglig, beklaglig. Ehrenadler Tel. 953 (1723). Mitt bedröfveliga och medömkans värda tillstånd. VDAkt. 1751, nr 37. Hottentotten blef (i busksnåren) så sönder-rifven och blodig, at det var medömkansvärdt. Thunberg Resa 1: 215 (1788). Rudin Afskedsst. 10 (1900).
Spoiler title
Spoiler content