publicerad: 1943
MEJRAM mäj3ram2 l. 40, förr äv. MAJORAN, r. l. m.; best. -en; förr äv. MIRJAM, r. l. m. Anm. I sht förr användes äv. den lat. formen majorana. Phrygius HimLif. 50 (1615). (Ekenberg o.) Landin (1893: Majoranaolja).
Ordformer
(majeran (-ai-, -ay-) 1587—1684. majoran (-ai-, -ay-) 1589—1769. majram (-ai(j)-) 1592—1771. majran (-ai-) 1638—1752. marjan 1870—1872. marjoran 1734. megran 1614. me(i)jeram 1722—1741. mejeran (-ä-, -ei(j)-, -ey(i)-) 1538—1754. mejoram 1685. meyoran 1623. mejram (-ä-, -ei(j)-, -ey-) 1578 osv. mejran(n) (-ä-, -ei(i)-, -eij-, -ey-) 1555—1880 meram 1638—1762. meran(n) 1600—c. 1635. merian, merjan 1638—1839. merram 1659. merran 1638—1683. mir(h)am 1695—c. 1730. mirjam 1734 (: Vildmirjam)—1872. mirr(h)am 1584—1749. myram 1690. myrrham 1589)
Etymologi
[liksom ä. d. majoran, mejran, d. merian, av t. majoran, meiran, av mlat. majorana, av ovisst urspr.; jfr eng. marjoram, fr. marjolaine. Med avs. på växlingen -am, -an jfr liknande dubbelformer hos DIPTAM, MATTRAM, SAFFRAN, TIMJAN. Formerna mirjam, mirram, myrram o. d. bero på anslutning till MYRRA, med vilket ordet sammanblandats]
växt av släktet Origanum Lin.; särsk. i uttr. vild mejram, om O. vulgare Lin., dosta, o. vanlig mejram, om O. majorana Lin., trädgårdsmejram; äv. ss. ämnesnamn, om de ss. krydda (förr äv. ss. läkemedel) använda delarna av växten. VarRerV 57 (1538). Mäjeran medh Salt och Ättickio stött, och lagd på Scorpions styng och beet, heelar them. Månsson Ört. 302 (1628). Mejram i knippor. PH 6: 4378 (1756). I gula ärter lades alltid (på 1870-talet) ingefära och mejram. Linder Tid. 66 (1924). TurÅ 1934, s. 324.
-LUKT. —
-MJÖLKE. (mejram-) bot. växten Epilobium alsinifolium Vill., myrmjölke. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 258 (1901). —
-SMÖR. (förr) salva beredd av färsk mejram o. smör, i sht använd mot snuva. Hoorn Jordg. 1: 287 (1697). Darelli Sockenapot. 76 (1760). —
-VATTEN. (förr) farm. ss. läkemedel använt ”vatten” som bereddes gm destillation av mejram. HT 1900, s. 196 (1555). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content