SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SAFFRAN saf3ran2, r. l. m. (TullbSthm 30/9 1560 osv.) l. n. (OPetri Tb. 70 (1525) osv.); best. -en resp. -et, i best. anv. äv. utan slutart.
Ordformer
(saffradh 1549. saffran (-rann) 1525 osv. saffrån 1548. saffrön 1531—33. safram 1667. safran (saph-, -rann) c. 16001926. samfran 1543. zaffaran 1720)
Etymologi
[fsv. saffran, safran, äv. safram; liksom fd., dan. o. fvn. safran av mlt. saffarān, saff(e)rān; jfr mnl. saffraen (holl. saffraan), mht. safrān, saffrān (t. safran, i ä. t. äv. safferon, saffrat, saffer m. m.), eng. saffron, fr. safran, it. zafferano, zaffrone, span. azafran, port. açafrāo, mlat. safranum; ytterst av arab. zafarān, saffran, järnoxid; med avs. på formen safram jfr DIPTAM, MATTRAM, MEJRAM]
1) bot. (den sannol. från orienten härstammande, numera i sht i södra Europa odlade) växten Crocus sativus Lin., saffranskrokus; äv. (i sht i ssgr) allmännare, om (andra arter av) släktet Crocus Tourn., krokus. Äkta, i sht förr äv. vanlig saffran, saffranskrokus. Mijn syster kära brudh, tu äst en tilsluten örtegård, een tilsluten kella, en försiglat brunn, tijn frucht är såsom en Lustgård aff Granatäple medh ädhla fruchter, Cyper medh Nardus, Nardus medh Saffran, Calmus och Caneel medh allahanda Libanj trää. HögaV 4: 14 (Bib. 1541; Luther: Narden mit saffran). Man kunde .. wäl .. en merckeligh mehra profijt aff sitt Land och fasta Ägor bringa än aff Sädesåker, ther man therpå .. sådde och plantade .. Anijs, Safran (m. m.). Risingh LandB 33 (1671). Vanlig saffran. Berzelius Kemi 4: 420 (1827). Lyttkens Växtn. 1279 (1912; om släktet). Saffran hör .. till de äldsta kulturväxter, historien vet att omtala och tillika till de högst uppskattade. Sörlin Växtv. 265 (1927). — jfr HÖST-, VÅR-SAFFRAN. — särsk.
a) (†) i uttr. gul saffran, Crocus mœsiacus Ker-G., gullkrokus. Lilja FlOdlVext. 6 (1839). Svensson Kulturv. 104 (1893).
b) (†) i utvidgad anv., om växten Carthamus tinctorius Lin., safflor (se d. o. 1), vars blommor användes till förfalskning av saffran (i bet. 2); särsk. dels i uttr. oäkta l. svensk l. vild saffran (jfr 2 a), dels i ssgrna SKOGS-, VILD-SAFFRAN. Wild Saffran. Franckenius Spec. B 3 a (1638). Swensk Saffran. Linc. (1640; under cartamus). Wildsaffran, Skogzsaffran ... Saffran som hoos oss wexer. Därs. (under cnicus). Weste Provord på S. (1814: Oägta).
2) koll., om de (i handeln förekommande) torkade, röda märkena från saffranskrokus, innehållande ett färg-, bitter- o. luktämne o. använda ss. krydda (i sht i bröd), i sht förr äv. ss. färgstoff l. läkemedel l. kosmetiskt medel; krydda l. färgstoff beredd (berett) av sådana märken; äv. om olika slags förfalskningar av l. surrogat för sådan krydda osv. (bestående av hela pistillerna från saffransväxten l. delar av andra växter m. m.). OPetri Tb. 70 (1525). 2VittAH 8: 104 (i handl. fr. 1540; använt ss. krydda o. till färgning av tråd). För pijna efter födslan. Quinfolcken måge stekia rödhlök i färskt smör medh lijtet safran och gijfwa henne ätha. OMartini Läk. 36 (c. 1600). Saffran, förfalskad med kolsyrad kalk. FörhLäkS 1870, s. 324. Spansk saffran förfalskas särdeles ofta. (Ekenberg o.) Landin (1894). Bland orientens äldsta kulturfolk var saffran högt skattad både som färgämne, parfym, krydda och läkemedel. KommentSvFarm. 1066 (1905). StKokb. 12 (1940). jfr (övergående i individuell anv., om enskilt märke från saffranskrokus): Saffran är mörkt brunröd, intill 3 cm lång, nedtill trådsmal, mot spetsen koniskt vidgad och längs den ena sidan kluven. SvFarm. 430 (1925). — jfr SIMMET-SAFFRAN. — särsk.
a) (†) motsv. 1 b, i uttr. vild saffran, om (det ss. förfalskning av l. ersättning för saffran använda färgstoffet) safflor (se d. o. 2). HovförtärSthm 1773, s. 2986. (Ekenberg o.) Landin 761 (1894).
b) med särsk. tanke på den (intensivt) gula färg som erhålles ur saffran; särsk. dels i sådana uttr. som gul som saffran, förr äv. en l. ett saffran, dels ss. förled i vissa ssgr (jfr SAFFRANS-BÄDD, -GUL, -HÅR, -LAV m. fl.); äv. (i sht i vitter stil) övergående i bet.: saffransgul färg(nyans). Gåål som saffran. Hamb. (1700). Tro mig det byxor war som intet woro fula, / Af bästa sämskat skinn och som en saffran gula. Livin Kyrk. 14 (1781). Det var en qväll — den vida vestern låg / Och dvaldes i ett haf af guld och saffran. Runeberg (SVS) 1: 137 (1830). När Svärdfält satte (förlovnings-)ringen på hennes finger, blef hon gul i ansigtet som ett saffran. Blanche Våln. 548 (1847). jfr (i bild, tillf.): Er son blef förförd utaf den taft-utkrusade karlen der, hwars nedriga saffran kunde hafwa smittat en hel nations obakade och degiga ungdom med sin färg. Hagberg Shaksp. 10: 107 (1850; eng. orig.: villainous saffron).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. arab.; sannol. eg. bildl. anv. av 2] om (ss. färgämne l. läkemedel o. d. använd) metalloxid l. metall l. metallförening o. d. med gul l. rödaktig färg; jfr KROKUS 3; utom ss. senare led i ssgr numera knappast br. Cletscher RelStKopparbg 71 (1696). Saffran .. är en metallisk färgad kalk, röd eller gul, som (erhålles) antingen genom calcination .. eller genom solution .. och præcipitation .. af en del metaller. Wallerius ChemPhys. 1: 327 (1759). Denna fint fördelade metalliska koppar, som man ofta får se i skärstenarne i Fahlun, kallas der af arbetare för saffran. JernkA 1828, 2: 172. — jfr ANTIMON-, JÄRN-, KOPPAR-, METALL-, UPPKAST-SAFFRAN.
Ssgr (i allm. till 2): A: SAFFRAN-BAD, -BALSAM, -BLOMMA, se B.
(2 b) -BRONS. [jfr t. safranbronze] (i fackspr.) (i sht förr ss. färgstoff använd) volframbrons med (guld) gul färg. TT 1872, s. 244.
-DROPPAR, -DRÄKT, -ESSENS, -EXTRAKT, -FINGERÖRT, -FÄRG, -FÄRGAD, -GUL, se B.
(2 b) -HOLTS. [jfr t. safranholz] (i fackspr.) gult färgträ från den i södra Afrika inhemska växten Cassine crocea (Thumb.) Ktze, saffranträ. 2NF 24: 326 (1916). Anm. Ordet användes tidigare äv. med kapholl. form saffranhout. 2NF 4: 1263 (1905).
-KANTAD, -KOPP, -KROKUS, -KRÄMARE, -KULTUR, -LEVER, -LIKÖR, -LUKT, -LÄGER, -LÖSNING, -MANTEL, -MANTLAD, -ODLING, -OLJA, -PLÅSTER, -PULVER, -RÖD, -SALVA, -SAND, -SIRAP, -SLÄKTE(T), -SLÖJAD, -SURROGAT, -TINKTUR, se B.
(2 b) -TRÄ. (i fackspr.) = -holts. 3NF 4: 756 (1925).
(2 b) -VALLMO. (numera knappast br.) vallmon Papaver nudicaule Lin. subsp. rubroaurantiacum (DC.) Fedde, som härstammar från Sibirien o. har orangegula blommor. HbTrädg. 6: 181 (1876).
-VATTEN, -VÄXT, se B.
B: SAFFRANS-BAD. (saffran- 1844) (i sht förr) i fråga om garn o. d.: (förhållandet att vara l. bliva nedsänkt i) bad (se d. o. 1 c) av saffranslösning för färgning. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 16.
-BALSAM. (saffran- 1652. saffrans- c. 1730 osv.) (förr) farm. jfr balsam 1 o. -salva. Wollimhaus Ind. (1652). Ehrencrona 107 (c. 1730).
(2 b) -BJÖRK. (med vitter prägel, tillf.) om björk med höstgula löv. Karlfeldt FlBell. 175 (1918).
(1 (o. 2)) -BLOMMA, r. l. f. (saffran- 1690. saffrans- 1722 osv.) (numera bl. tillf.) blomma av (saffrans)krokus; äv. om hela växten. Man .. giör små Grafwar .. (i trädgårdssängar), sätter .. (lökarna) där uthi .., emot Michaelis skiuta desza små Bladh, och där jempte Safran-Bloman, dhen (osv.). Rålamb 14: 62 (1690). Saffransblomman .., som härstammar från Mindre Asien. KonvLex. 4: 79 (1864). Strindberg RödaR 3 (1879; om krokus). särsk. (†) i utvidgad anv., om safflor (se d. o. 1); äv. i uttr. vild saffransblomma; jfr saffran 1 b. Safflor eller vilda Saffrans-blommor, som brukas til rosenrödt på linne och silke, planteras .. vid Erfurt och Langenzalza. VetAH 1755, s. 210. Müller TrädgK 222 (1858; om släktet).
(jfr 1) -BLOMSTER. (numera knappast br.) saffranskrokus. Möller (1755; under attentes).
-BRÖD. med saffran kryddat (o. färgat) vetebröd (som numera i sht bakas vid julen); jfr -bulle, -fläta, -krans, -kringla, -kuse, -längd. BoupptSthm 1672, s. 830 b, Bil. Krusenstjerna Fatt. 1: 56 (1935).
(2 b) -BRÖTLING. (numera föga br.) bot. (individ av) svamparten Lactarius fuliginosus Fr., vars mjölksaft o. kött i luften anta en orangegul färg, rökriska. Strömbom Svamp. 42 (1896).
-BULLE. jfr -bröd. Lenngren (SVS) 2: 436 (1800).
(2 b) -BÄDD. (i vitter stil, tillf.) saffransfärgad bädd; anträffat bl. bildl., om himmel l. sky färgad av morgonrodnad. Rosenkransade Brud (dvs. Eos) på saffransbädden / Unna herden (dvs. Endymion) att ostörd / Drömma sin himmelska dröm. Stagnelius (SVS) 1: 354 (c. 1815).
-DOSA. (numera bl. tillf.) dosa för förvaring av saffran. 6 st: Tomma Saffrans dossor. BoupptSthm 1689, s. 1063 b.
-DROPPAR, pl. (saffran- 1891. saffrans- 1902 osv.) farm. ss. läkemedel använt spritutdrag på saffran. Lindgren Läkem. (1891).
(2 b) -DRÄKT. (saffran- 18111837) (i vitter stil, mera tillf.) saffransgul klädnad; äv. bildl. Som tärnor nalkas de (dvs. solstrålarna), på morgonflägten, / Och räcka mig (dvs. solrosen) den rika saffrandrägten. Atterbom SDikt. 1: 67 (1811, 1837). Thomander 3: 419 (1826; om mantel).
(1) -DÖD, r. l. m. [jfr t. safrantod] (†) den till gelésvamparna hörande svampen Helicobasidium purpureum Pat., som växer under jorden o. utsuger krokusväxternas rotsystem (så att de dö). Fries BotUtfl. 3: 357 (1864).
-ESSENS. (saffran- 1932 osv. saffrans- 1738 osv.) (numera bl. tillf.) jfr -droppar, -extrakt. Rosenstein Comp. 203 (1738). VaruhbTulltaxa 2: 561 (1932).
-EXTRAKT. (saffran- 1932 osv. saffrans- 1759 osv.) [jfr t. safranextrakt, fr. extrait de safran] (i sht förr) jfr extrakt 2. Alm(Ld) 1759, s. 33.
(2 b) -FINGERÖRT~102, äv. ~200. (saffran- 1946. saffrans- 1948 osv.) bot. (prydnads) växten Potentilla Tonguei Hort., som har orangegula blommor. Söderberg TrädgBlom. 407 (1946).
-FLÄTA, r. l. f. jfr -bröd. Strindberg Hafsb. 266 (1890).
(1) -FRÖ, n. Wikforss 2: 441 (1804).
(1, 2) -FÄRG. (saffran- c. 15801942. saffrans- 1578 osv.) färgstoff som utgöres av saffran (se d. o. 2); numera nästan bl. om färgnyans (som liknar den) som erhålles ur saffran; saffransgul färg. Materien som vthkommer aff magan, är gwl nästan som Saffrans ferga och grön. BOlavi 57 a (1578). (Lat.) Crocus .. (sv.) Saffranfärge. VocLib. avd. 5 (c. 1580). Av något mörkare saffransfärg. Östergren (1937).
-FÄRGAD, p. adj. (saffran- 17451923. saffrans- c. 1750 osv.) färgad med saffran; numera oftast: som har saffransfärg, saffransgul. Möller (1745; under crocé). Skottarna bruka saffransfärgade skjortor. Linné Diet. 2: 40 (c. 1750). Under sin saffransfärgade badkappa hade hon en baddräkt. Siwertz Tråd. 104 (1957).
-FÄRGIG. [jfr t. safranfarbig] (†) saffransgul. Schultze Ordb. 961 (c. 1755).
-FÄRGÄMNE~020. saffransgult (se -gul a). LB 3: 475 (1905).
-FÖRGYLLNING. (numera bl. mera tillf.) särsk. konkret: guldgul färg av saffran (som skall likna förgyllning). Weste FörslSAOB (c. 1815).
(2 b) -GRANN. (i vitter stil, tillf.) grant saffransfärgad. Halta Lena, ful och svår, / saffransgrann i nacken, / ändtligen en polska får. Karlfeldt FridVis. 110 (1898).
-GRÖT. (förr) ss. omslag använd (uppvärmd) blandning av söndersmulat vitt bröd, mjölk o. saffran; jfr gröt 3. Acrel Chir. 77 (1759).
(2 b) -GUL. (saffran- 15381935. saffrans- 1712 osv.) som har en (intensivt) gul färg med dragning åt rött, orangegul, saffransfärgad; i n. sg. obest. äv. substantiverat, ss. benämning dels på ifrågavarande färg, dels på färgämne som har l. ger sådan färg (se slutet). VarRerV 21 (1538). (Fr.) Crocotaire, .. (sv.) Färgare i saffransgult. Holmberg 1: 511 (1795). (Akant som på ett ställe i Aeneiden kallas croceus”, dvs. saffransfärgad) har mörkgröna Blad och hwita Blommor, således intet gult, än mindre saffransgult. Retzius FlVirg. 10 (1809). särsk. (i fackspr.) i n. sg. obest., substantiverat, ss. namn på färgämnen.
a) (i sht i fackspr.) i märket hos saffranskrokus förekommande färgämne, krocin. SvUppslB 16: 100 (1933).
b) (föga br.) naftalingult. Kjellin 717 (1927).
-HANDEL. (mera tillf.) jfr handel, sbst.2 11 b. KommentSvFarm. 1066 (1905).
(2 b) -HÅR. (i vitter stil, mera tillf.) saffransgult hår. Stagnelius (SVS) 3: 339 (c. 1820).
-KAKA. (numera bl. mera tillf.) jfr -bröd. Sundén (1888).
(2 b) -KALK. (numera bl. tillf.) saffransfärgat blomhylle. Rudbeck HortBot. 78 (1685).
(2 b) -KANTAD, p. adj. (saffran- 1888) (i sht i vitter stil, mera tillf.) som har saffransgul kant. Tigerschiöld Dikt. 1: 42 (1888; om aftonsky).
-KLIMP. (förr) klimp (se klimp, sbst.1 e α) kryddad (o. färgad) med saffran. Bellman SkrNS 1: 249 (1760).
(2 b) -KOPP. (saffran- 1811, 1837) (i vitter stil, tillf.) saffransfärgad kopp; särsk. bildl., om blomma. Hvad längtar du, lilla (dvs. gullvivan), hvem väntar din knopp? / Ser du Maj i fjärilsgestalt? / Räck vingade blomman din saffrankopp, / Hon är trött af sitt lopp! Atterbom SDikt. 1: 11 (1811, 1837).
(2 b) -KOPPAR. (†) = koppar-mossa 2; jfr saffran 3. Rinman (1789).
-KRANS. jfr -bröd o. krans 3 b. Carlsson Dagsv. 220 (1927).
-KRINGLA, r. l. f. jfr -bröd o. kringla, sbst. 2. BoupptSthm 1686, s. 1236 a. Anm. Den i nedan anförda språkprov anträffade formen saffranskringel innehåller möjl. (om den icke är felskrivning för -kringlor l. dyl.) en sidoform kringel (med koll. bet. l. med neutralt genus [jfr t. dial. kringel, n.]). Saffrans Kringel bakat till begrafningh. BoupptSthm 1681, s. 976 a, Bil.
(jfr 1) -KROKUS. (saffran- 1935 osv. saffrans- 1896 osv.) [jfr t. safrankrokus, eng. saffron crocus] bot. växten Crocus sativus Lin., saffran. PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 69. 2SvUppslB 16: 1221 (1950).
-KRYDDA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 293.
-KRÄMARE. (saffran- 1621) (förr) Forsius Fosz 468 (1621; lt. orig.: Saffran-Kramer).
-KULA, r. l. f.
1) (†) i pl., om medicinskt preparat bestående av (små) kulor vari saffran ingår ss. en huvudbeståndsdel. Björkegren (1784, 1795; under crocomagma).
2) (tillf.) kula av deg (l. bröd) innehållande saffran. På Långholmsbron stod en ledig vaktkonstapel och metade mört på små saffranskulor. Söderberg Mörkn. 38 (1907).
(1) -KULTUR. (saffran- 19051910. saffrans- 1931 osv.) (i fackspr.) jfr kultur 2. KommentSvFarm. 1067 (1905).
-KUSE, r. l. m. (i sht i vissa trakter) jfr -bröd o. kuse 2. Landsm. 1: 607 (1880; från Sthm).
(2 b) -LAV. bot. (den i sht i fjälltrakter förekommande, undertill gulfärgade) lavarten Solorina crocea (Lin.) Ach. (i sht förr använd för utvinnande av en gul färg). Acharius Lich. 165 (1798).
(2 b) -LEVER. (saffran- 1926. saffrans- 1863 osv.) [jfr t. safranleber] med. lever som på grund av samtidig gulsot o. infiltration av fett antagit en orangegul färg. MedArch. I. 3: 225 (1863).
-LIKÖR. (saffran-) särsk. (†) med saffran kryddat brännvin; jfr -sprit. ÖoL (1852).
(2 b) -LILJA. bot. liljan Lilium bulbiferum Lin. var. croceum (Chaix) Pers., som har brandgula kalkblad. HbTrädg. 6: 139 (1876).
(2 b) -LOCK, r. l. m. (i vitter stil, tillf.) jfr -hår. Stagnelius (SVS) 1: 202 (c. 1815).
-LUKT. (saffran- 1873 osv. saffrans- 1782 osv.) lukt som härrör från (l. påminner om lukten hos) saffran; äv. (mera tillf.) om luktämnet hos saffran. Rinman JärnH 835 (1782). Bolin KemVerkst. 146 (1942; om luktämnet).
(2 b) -LÄGER. (saffran- 1810) (i vitter stil, tillf.) jfr -bädd; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv. Phosph. 1810, s. 331.
-LÄNGD. längd (se d. o. 6) av saffransbröd. Vallgren ABCBok 123 (1917).
(1) -LÖK. (numera bl. mera tillf.) bot. om knölstammen (löken) av saffranskrokus; i sht förr äv. övergående i bet.: saffranskrokus. (Professor Liedbeck) lät .. utplantera åtskilliga rötter af Medicinal wäxter, som han tagit med sig, samt en hop äkta Saffrans lökar. SvMerc. 1: 578 (1756). Saffranslöken blommar i September. Berlin Farm. 1: 260 (1849).
-LÖSNING. (saffran- 1844) (numera bl. tillf.) (i sht förr ss. färgningsvätska använd) lösning av saffran (i vatten). Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 16.
(2 b) -MANTEL. (saffran- 18151826. saffrans- 1890 osv.) [jfr t. safranmantel] (i vitter stil, mera tillf.) jfr -dräkt. Äos med saffran-manteln omkring all jorden sig bredde. Wallenberg HomIl. 24: 695 (1815). Dionysos, klädd i saffranmantel med kothurner. Thomander 3: 416 (1826; i scenanvisning).
(2 b) -MANTLAD, p. adj. (saffran- 1848. saffrans- 1819 osv.) [jfr gr. κροκόπεπλος] (i vitter stil, tillf.) iförd saffransgul l. saffransfärgad mantel; jfr -slöjad. Saffransmantlad, omkring jordrymden förspridde sig Eos. Tranér HomIl. 328 (1819).
(2 b) -MOSSA. (†) = -lav. Linné Fl. nr 1101 (1755). VetAH 1804, s. 106.
(2 b) -NYANS. (mera tillf.) orangegul färgnyans. Freja 1880, s. 89.
(1) -ODLING. (saffran- 1910. saffrans- 1855 osv.) Åstrand 2: 249 (1855).
-OLJA, r. l. f. (saffran- 1835 osv. saffrans- 1827 osv.) [jfr t. safranöl] (i fackspr.) flyktig olja utvunnen ur saffran. Berzelius Kemi 4: 420 (1827).
-PALT, se d. o.
(1) -PLANTAGE. (numera föga br.) saffransplantering. Dalin FrSvLex. 2: 440 (1843). Berndtson (1880).
(1) -PLANTERING. jfr plantera 1 e. Vising 646 (1936).
-PLÅSTER. (saffran- 1891. saffrans- 1698 osv.) [jfr t. safranpflaster] (i sht förr) farm. blyplåster med tillsats av bl. a. saffran. ApotT 1698, s. 23. Gentz Lindgren 198 (1931; om utländska förh.).
-PULVER. (saffran- 1905) [jfr t. safranpulver] (i fackspr.) (ss. handelsvara förekommande) pulveriserad saffran. KommentSvFarm. 1068 (1905).
-PÅSE, r. l. m. särsk. (förr) om (liten) påse fylld med saffran, använd ss. feberstillande medel. Linné Diet. 2: 47 (c. 1750).
(2 b) -RÖD. (saffran- c. 1613. saffrans- 1832) (numera mindre br.) gulröd. Forsius Min. 108 (c. 1613). Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 262.
-RÖKBALL. (†) rökningsmedel i form av en boll innehållande bl. a. saffran. Berchelt PestOrs. E 1 b (1589).
-SAFT. särsk. (†) = -extrakt. Schroderus Albert. 3—4: 121 (1638).
-SALVA, r. l. f. (saffran- 1652c. 1755) [jfr t. safransalbe] (förr) farm. salva innehållande saffran. Wollimhaus Ind. (1652).
(2 b) -SAND. (saffran- 18131814) (i vitter stil, mera tillf.) saffransgul sand. Phosph. 1813, s. 382.
-SIRAP. (saffran- 1891. saffrans- 1902 osv.) [jfr t. safransirup, eng. syrup of saffron, fr. sirop de safran] (förr) farm. sirap innehållande saffran. Lindgren Läkem. (1891).
-SKIVA, r. l. f. skiva av saffransbröd. Fridegård LHård 53 (1935).
(2 b) -SKY, r. l. m. (numera bl. med vitter prägel, mera tillf.) saffransfärgad sky. Wackert wäder, saffrans Skyjar. Werve Alm. 1652, Progn. s. B 1 b.
(1) -SKÖTSEL. (†) saffransodling. Loefling Resa 95 (1753).
(1) -SLÄKTE(T). (saffran- 1904 osv. saffrans- 1937 osv.) bot. släktet Crocus Tourn., krokussläkte(t). ArkBot. II. 1: 71 (1904).
(2 b) -SLÖJAD, p. adj. (saffran- 1912) [jfr gr. κροκόπεπλος] (i vitter stil, mera tillf.) jfr -mantlad. Vidt öfver jorden sitt sken spred saffranslöjade Eos. Lagerlöf HomIl. 120 (1912).
-SMAK. Wikforss (1804; under saffrangeschmack).
-SPRIT. (förr) med saffran kryddad sprit; jfr -likör. Leufvenmark Vin. 1: 76 (1869).
-SURROGAT. (saffran- 18941927. saffrans- 1921 osv.) [jfr t. saffransurrogat] surrogat för saffran. (Ekenberg o.) Landin 937 (1894; om viktoriagult).
-TINKTUR. (saffran- 1870. saffrans- 1832 osv.) [jfr t. safrantinktur, fr. teinture de safran] (i sht förr) tinktur beredd på saffran. Schartau EkonHb. 2: 171 (1832).
-TRÅD. (†) om märkesflik på l. av saffranskrokus. Loefling Resa 95 (1753).
-UPPLÖSNING~020. (numera föga br.) = -lösning. Berzelius Kemi 5: 710 (1828).
-VATTEN. (saffran- 18951905. saffrans- 1751 osv.) (numera bl. mera tillf.) vatten med däri löst saffran; jfr -lösning. Strålenhielm Ymp. 29 (1751). KommentSvFarm. 1066 (1905; om förh. under antiken).
(1, 2) -VÄXT, r. l. m. (saffran- 1850 osv. saffrans- 1836 osv.) bot. växt tillhörande släktet Crocus Tourn.; särsk. (i sht i sg. best.) om saffranskrokus. Hartman Naturk. 131 (1836; i sg. best., om saffranskrokus). Östergren (1937; i pl. best., om släktet).
(1, 2) -ÖRT. (†) om (växt tillhörande) släktet Crocus Tourn. Liljeblad Fl. 181 (1816).
Spoiler title
Spoiler content