SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MEKANO- meka1no- l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. mechano-, fr. mécano-; av gr. μηχανο-, ssgs-form till μηχανή, värktyg (se MASKIN)]
med. o. gymn. i ssgr.
Ssgr (i sht om ä. förh.): MEKANO-TERAPEUT010104. [jfr t. mechanotherapeut] fackman i mekanoterapi; särsk. (i Finl.) om läkare som leder o. övervakar sjukgymnastiken o. massagebehandlingen vid ett sjukhus. Wide MedGymn. 334 (1896). FFS 1931, s. 941.
-TERAPI010104. [jfr t. mechanotherapie, eng. mechanotherapy, fr. mécanothérapie] läran att gm massage o. rörelsebehandling bota sjukdomar, fysikalisk terapi; särsk. (förr) om sjukgymnastik med tillhjälp av apparater. HLing (1882) hos LGBranting 1: XVII. Zander, den mekaniska rörelsebehandlingens, mekanoterapiens, grundare. Holmgren InlInvSj. 80 (1933).
Spoiler title