publicerad: 1967
SIFFRA sif3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OxBr. 10: 287 (1626) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. siffre l. siffer, G1R 12: 80 (1538), VDAkt. 1683, nr 145); förr äv. SIFFRE l. SIFFER, r. l. m.? l. f. ?; best. -en; pl. -ffrer (se ovan).
Ordformer
(cyph- 1622—1745. sef- 1691. sepf- 1756. sif- (c-, -iph-) 1538—1765. siff- (c-) 1591 osv. sijf- (c-, -ijph-) 1626—1697. zeff- 1676. zeph- 1756. zif- (-iph-) 1601—1793. ziff- 1639—c. 1900. zijph- 1621. zyf- (-yph-) 1562—1633. -eren, sg. best. 1656. -ra 1601 osv. -re 1637. -ren, sg. best. 1714. -rer, pl. 1538—1683)
Etymologi
[liksom d. ciffer, fvn. sífra, nor. siffer av mlt. sīfer(e), siffer, liksom mnl. cifer, cipher (holl. cijfer), mht. zif(f)er (t. ziffer), eng. cipher, cypher av ffr. cifre (fr. chiffre; jfr CHIFFER); jfr it., span., port. o. mlat. cifra; av arab. ṣifr, eg.: tom, i bet. ”noll” ss. översättning av sanskr. śūnyaḥ, noll, eg.: tom (jfr CHIFFER, NOLLA, sbst.2). — Jfr BESIFFRA]
1) (†) nolla (se NOLLA, sbst.2 1). Ståår .. ingen (räknepenning) i Rummet eller på Linien (på räknebänken) så schriffwes therföre enn Ziphra. Rizanesander Räkn. 66 (1601). Vti Räken-konsten handlar .. (”regelkonsten”) om numrar och ziphror. Swedenborg Reg. 8 (1718). Möller 1963 (1807). — särsk.
a) i uttr. ej stå för siffror, icke vara en blott formalitet, ha praktisk betydelse, användas l. efterlevas i praktiken l. verkligheten l. dyl. Man träffar hos förnäma äfven utnötta spelbord, och källare och kaffehus stå ej heller för siffror eller besökas endast af pöbel. Chydenius 18 (1765). Dens. 346 (1778).
b) = NOLLA, sbst.2 1 e. (Bokstaven) H hade hos de gamla ingalunda warit en onyttig zifra, som det hos mästa parten .. är uti (orden) Hwad oc Hwem. Pfeif DeHabitu 114 (1713). At den fordom betydeliga Nämden blef til en tom ziffra .. var .. et betydande steg .. til odalståndets förnedring. Porthan BrCalonius 318 (1796). särsk. om person, = NOLLA, sbst.2 1 e α. Ernhoffer Ench. 108 a (1591). Wij (dvs. K. IX) hafwe icke förordnet digh dijt (dvs. till Österbotten ss. ståthållare) för een Sifra, vthan att thu skalt hielpe huar och en till thet, som rätt kan ware. SUFinlH 2: 379 (1608); jfr FÖR, prep. I 21 a. Iagh är ingen sifra el(le)r narr uthan edher pastor. VDAkt. 1683, nr 145. Här sittia åtskillige kloke och välförtiänte män i Collegierne, som .. måste se sig utestängde ifrån alla rådslagen; sittia som ziffror och (osv.). 2RARP 14: 731 (1743). (Ministrarna ha en) icke alltid dem sjelfva vetterlig syftning att göra konungarna till ziffror. HT 1915, s. 179 (1834). Dalin (1854).
2) om vart o. ett av de skrivtecken som beteckna hela matematiska tal; taltecken; förr äv. inskränktare, om tecken för talen ett t. o. m. nio, motsatt: nolla (se NOLLA, sbst.2 1). Arabiska siffror, om de (numera i större delen av världen allmänt brukade) siffror (1, 2, 3 osv.) som (sannol. först användes i Indien o.) gm arabisk förmedling kommit till Europa. Romerska siffror, om de av romarna under antiken använda siffrorna (I, II, III osv.). Han skrev reversens summa både med bokstäver och siffror. Räkna med siffror (motsatt: med kulram l. dyl.). Bevisa ngt med siffror. Beteckna olika avdelningar (i en bok) med siffror. (Eftersom ingen i räknekonsten förfaren man finns i riket) begäre wij (dvs. G. 1) gerne, ati (dvs. Nils Månsson) ock så wele forskaffe oss en forståndig man, then både mett Reckne peninge, ock i Cifrerne .. rett förfarin wåre. G1R 12: 80 (1538). Lät Clerker och Diäknar / Möda sig i sijn Book; leef Mätare Circlar och Cifror. / Tu är af ädlare Blod (osv.). Stiernhielm Herc. 130 (1668). De första nio talen bemärkas med wissa tecken, som kallas Zifror, nämligen et med 1, tu med 2, och så widare. Palmquist Räkn. 4 (1750). Alla, som på minsta sätt marqverade, att (magiska) ziffror ej kunde vara tillräckeliga att mota arméer, blefvo (av G. IV A.) ansedda för ogudaktiga. HH XXV. 2: 73 (1809). De romerska siffrorna blefvo .. (under medeltidens slut) på mångfaldigt sätt blandade med latinska eller svenska räkneord äfvensom arabiska siffror. Dahlin MatVetH 33 (1875). Det näst sista lägget (i Codex argenteus) bär siffran .m. d. v. s. 40. Friesen (o. Grape) CodArg. 7 (1928). Affärsmannen med sina siffror, sina kalkyler, sina kontrakt (osv.). Zetterström Dag 89 (1946). — jfr DECIMAL-, HÄNVISNINGS-, PARAGRAF-, PLATS-, PROCENT-, RADIUM-, RUN-, RÄKNE-, SEGER-SIFFRA m. fl. — särsk.
a) i uttr. på siffran, exakt, precis, på pricken l. dyl. SNilsson i SKN 1844, s. 162. (Regenten har) skjutit .. över åtta tusen fåglar och på siffran sjuttonhundrasjutton högdjur. Heidenstam Dag. 213 (1905, 1909).
b) föremål (av plåt o. d.) som har form av l. utgör ett taltecken; särsk. om de för angivande av psalmnummer använda föremål i sifferform som äro avsedda att upphängas på psalmtavla. (Klockaren) upsätter (i kyrkan) Ziffrorna på Numer-taflorna. Wallquist EcclSaml. 1—4: 255 (1759). Bofinken, steglitsan, siskan, domherren och flera andra små foglar lära sig åtskilliga små konststycken, såsom att sammanlägga siffror och bokstäfwer (osv.). Holmström Ström NatLb. 2: 144 (1852). jfr BATTERI-SIFFRA.
c) (i sht i vissa trakter, vard.) i uttr. vara som en siffra, vara mycket punktlig. MinnVg. 174 (1900).
d) siffra använd ss. tecken för betyg (se d. o. I 2 b β). Siffran för hvarje absolverad kurs (i elementarskolan) i något ämne, är 4. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 68. En låg siffra i uppförande. Söderhjelm Prof. 347 (1913). jfr BETYGS-SIFFRA.
e) (i sht förr) siffra använd ss. nottecken. Melodierna till Swenska Kyrkans Psalmer, Noterade med ziffror, för Skolor och Menigheten. Dillner (1830; boktitel). Kyrkoherde Björkman hade icke sett en not, förrän han kom till Fjellstedtska skolan, men han kunde sjunga efter siffror. Fatab. 1944, s. 36.
f) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i uttr. siffrans barn, om personer som syssla med affärer (l. kontorsgöromål l. dyl.). Hvad usel smak, med Lagrars spis / Att dina vittra tarmar föda, / Då Ziffrans barn, på Crésers vis, / Sin dumma kropp i vällust göda! Kellgren (SVS) 1: 269 (1778). Då qvinfolk, politikens / Små siffror, med ej tagas i beräkning, / Uträkningen slår alltid felt. Börjesson E14 71 (1846). Den filosofiska lifshumor, som blir .. (den germanska tankens) resultat, är en faktor, som har det fula, groteska och skorrande till oumbärliga siffror. Levertin Diktare 133 (1898). särsk. (†)
α) i uttr. förstå siffran, vara skicklig i räkning (matematik); äv. allmännare, = β. (Sv.) Han förstår Ziffran, (lat.) Rei rationariæ peritus est. Sahlstedt 700 (1773). Weste (1807; äv. allmännare). Dens. FörslSAOB (c. 1815).
β) i uttr. förstå sig på siffran, begripa sig på saken, vara kännare, veta hur man skall göra l. bete sig l. dyl. Lindfors (1824).
3) siffra (i bet. 2) l. grupp av siffror, använd ss. chiffertecken; förr äv. allmännare: chiffertecken; i pl. förr äv. övergående i bet.: chifferskrift (se d. o. 1) l. chiffernyckel. Cijphrorne, som härtill medh de utlänske hafve brukede varet, ähre migh nu tilhanda kompne. OxBr. 10: 287 (1626). Dhessa sifror skrifver iagh utur hufvudet, ty iagh har tappat mina sifror. Carl XII Bref 262 (1704). En Sak, som här (dvs. i ett hemligt brev) allenast med en ziphra utsatt är. Ehrenadler Tel. 529 (1723). Då chiffret innehåller en högsta siffra av 177, kan förmodas, att siffrorna betyda både bokstäver (kanske flera tecken för de vanligare) och stavelser samt måhända även hela ord. Sandler Chiff. 15 (1943).
4) (†) chifferskrift (se d. o. 1). Alldenstundh .. hans Herre hade gifvit honom creditif sampt instructionen i ziphre, ville han (osv.). RP 7: 97 (1637). jfr: Mon coeur (dvs. Ulrika Eleonora) har giort sigh altför stor möda till at skrifva så många och långa brefv uti Sifror och särdeles medh Canzli-Sifren, som är så svår. Carl XII Bref 130 (1714); jfr 3.
5) [jfr 1 b slutet, 2] (numera bl. tillf.) om person betraktad ss. (endast) en enhet i ett kollektiv o. d. (utan personlig egenart); numera (se d. o. 7 j). Ekelund Fielding 383 (1765). På de flesta (högtidligheter) har jag varit med, men utan känsla, utan deltagande, som en ziffra, en tom åskådare. Choræus Bref 34 (1799). Det är blott de dummaste nationalekonomer, som tro, att menskorna äro siffror, med hvilka de räkna som om inga andliga krafter funnes. SDS 1904, nr 163, s. 2.
6) (med en siffra (i bet. 2) l. siffror tecknat) tal l. antal l. numera (se d. o. 5); summa. Ett åhr (dvs. MDCCXII, 1712) som Kungens (dvs. K. XII:s) namn och zifra står vppå. Runius (SVS) 2: 96 (1712). En liknande siffra af uppslagna förlofningar (dvs. omkring 25) firade i fjor en glad student. Hedenstierna Kaleid. 21 (1884). År 1890 gav (utvärdshuset) Kupan i årligt arrende trehundra kronor, år 1900 tolvtusen. Är det icke talande siffror? Bergman Mark. 13 (1919). Det olycksbådande i veckodagen och siffran (dvs. fredagen den 13 aug.) kom .. mig att blekna. Hallström Händ. 10 (1927). Hedberg VackrTänd. 42 (1943). jfr (†): (J. A. v. Hartmansdorff) gick i befordringsärenden alltid efter ziffran (dvs. antalet tjänsteår). Liljecrona RiksdKul. 166 (1840). — jfr BEFOLKNINGS-, DÖDLIGHETS-, FOLKMÄNGDS-, GROBARHETS-, HÖJD-, KLUMP-, MEDEL-, MEDLEMS-, PARAGRAF-, POÄNG-, PROCENT-, PUBLIK-, RISK-, RÖST-, SEGER-, VÄRDE-SIFFRA m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): A: SIFFER-ARBETE~020. arbete (se d. o. 5 (d), 6) som består i att skriva l. räkna med siffror. Samtiden 1873, s. 695. —
-BATALJON. (numera bl. mera tillf.) bildl., om stor mängd siffror; jfr bataljon 3. AB(L) 1895, nr 277, s. 1. —
-BERÄKNING. beräkning utförd med hjälp av siffror, matematisk l. statistisk beräkning. Järta 1: 105 (1816). —
-BETECKNING. abstr. l. (vanl.) konkret(are): beteckning medelst en siffra l. siffror. Då något skall sägas om det enskilda talet sjuhundradesjuttiosju, (begagnar man) för åskådlighets skull .. zifferbeteckningen 777. Björling Alg. 1: 3 (1849). Edlund KalmarprovProgn. 56 (1955). särsk. (numera bl. tillf.) motsv. beteckning 1 a α slutet: sätt l. system använt för att beteckna tal med siffror; jfr -system. Romarne kunde ej .. ändra sin oviga skrifna sifferbeteckning. Tegnér SprMakt 85 (1880). —
-BETYDELSE. betydelse l. innehåll likvärdig(t) med den l. det hos en siffra. Hägg Flottan 68 (1904; hos signalflagga). —
(2 d) -BETYG. (siffer- 1844 osv. siffre- 1866) jfr betyg I 2 b β. KrigVAH 1844, s. 104. SFS 1948, s. 129 (vid statens polisskola). —
-BEVIS. bevis som utgöres av med siffror betecknade tal l. förhållanden. De statistiska sifferbevisen. Järta 2: 303 (1824). —
-BLAD. [jfr t. zifferblatt] (†) visarskiva l. visartavla (på mätinstrument l. dyl.). VetAH 1743, s. 194. —
-BOK.
1) (förr) till 2 e: bok innehållande koraler i sifferskrift (se d. o. slutet). Dillner MelodPs. XIV (1830).
-BRÅK. (numera bl. mera tillf.)
2) bråk (se bråk, sbst.1 5) l. besvär l. dyl. med siffror l. räkning. Wetterstedt Mut. 104 (1832). —
-EXEMPEL. exempel (se d. o. 1) uttryckt i siffror. EkonT 1900, s. 331. särsk. mat. motsv. exempel 1 b. Björling Alg. 1: 1 (1832). —
-EXPONENT. mat. medelst siffra l. siffror uttryckt exponent (se d. o. 1 a). Björling Alg. 1: Not. s. 5 (1849). —
-EXPRESSION. (†) med en siffra l. siffror uttryckt tal l. storhet l. förening av storheter; jfr expression 2 b o. -uttryck. Björling Alg. 1: 178 (1849). —
-FAKTOR. mat. faktor (se d. o. II 1) som utgöres av en med en siffra l. siffror uttryckt matematisk storhet. Björling Alg. 1: 29 (1849). —
-FORM.
1) form (se d. o. I 1) l. skapnad l. gestalt av en siffra l. siffror. Födelsedagstårta i sifferform. UNT 1933, nr 214, s. 3.
-FYLLD, p. adj. om papper, bok, redogörelse l. dyl.: fylld med siffror. Järta 2: 313 (1824; om pappersremsa). —
-FÖLJD. följd av siffror l. siffergrupper (betecknande successiva tal i talräckan); särsk.: ordningsföljd markerad gm siffror. HandInd. 808 (1927). —
-GRANSKA. med avs. på räkenskaper o. d.: utföra siffergranskning av; i sht i pass. SFS 1914, s. 1795 (i pass.). —
-GRANSKARE. person som utför siffergranskning; jfr -kontrollant, -revisor. SDS 1900, nr 142, s. 2. —
-GRANSKNING. om granskning av ngt med hänsyn till dess siffermässiga riktighet; särsk. om räkenskapsgranskning med avseende på den formella bokföringen o. de bokförda posternas siffror o. d.; motsatt: sakrevision; jfr -kontroll, -revision. StatistT 1: 171 (1861). SvBanklex. 453 (1942). —
-HJUL. i sht tekn. om vart o. ett av de med siffror försedda hjul som ingå i en räknesnurra l. kassaapparat l. varvräknare o. d.; jfr -rulle, -skiva. SvLittFT 1834, sp. 711 (i räknemaskin). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 183 (i varvräknare). —
-HJÄRNA. (numera bl. tillf.) hjärna (se d. o. 2) som (huvudsakligen) sysslar med räkneoperationer (med siffror). Benedictsson Ber. 217 (1888). —
-HÄVARM~02 l. ~20. tekn. på vissa apparater: med upphöjd siffra försedd hävarm som utför avtryck av siffran på pappersremsa l. dyl. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 212. —
-KALKYL. (i sht i fackspr.) jfr kalkyl 2 o. -beräkning. Skogman Bank II. 2: 180 (i handl. fr. 1820). —
-KARL. räknekarl (se d. o. 2). HdlÅgerupArk. 1726. Skarp sifferkarl som .. (N. Ekholm) var ville han räkna ut exakt huru många grader Europa uppvärmdes av Golfströmmen i januari. TurÅ 1936, s. 211. —
-KARTA. (i fackspr.) karta (se karta, sbst.2 V) som anger vissa företeelser (t. ex. befolkningstal) medelst siffror; jfr prick-karta. SvGeogrÅb. 1958, s. 151. —
-KLASS. (†) om grupp av tre siffror, vilken vid skrivning med siffror av mer än tresiffriga tal skiljes från föregående l. efterföljande siffra l. siffergrupp gm större mellanrum. Zweigbergk Räkn. 2 (1839). —
(2, 3) -KOD. [jfr t. zifferkode] (i sht i fackspr.) överenskommet system för meddelanden, vars tecken utgöras av siffror. Klint (1906). —
-KOEFFICIENT. (i fackspr.) jfr koefficient 1—3. Björling Alg. 1: 27 (1832). Hernberg Rättsh. 91 (1922). —
(2 e) -KORALBOK~102 l. ~020. (förr) koralbok med nottecken bestående av siffror. Åkerblom Zifferkoralb. (1842; i boktitel). —
-KRANS. på ur- (tavla): (av metall o. d. bestående l. målad) ring på l. i vilken siffrorna äro anbragta, sifferring. Östergren (cit. fr. 1937). —
-KVANTITET. (numera bl. tillf.) storhet uttryckt i siffror; jfr kvantitet 7 slutet. Phragmén Trig. 47 (1868). —
-LOGOGRYF. logogryf i vilken gåtans lösning antydes med siffror l. siffergrupper med bestämda bokstavsvärden. Idun 1895, s. 8. —
-LUNTA. lunta (se lunta, sbst.2 1, 2) (väsentligen) innehållande sifferuppgifter (se -uppgift 1). Almqvist TreFr. 1: 34 (1842). —
-LÅS. kombinationslås med vridbara, med siffror försedda ringar som vid låsets öppnande vridas så att en viss sifferkombination bildas; äv. allmännare, om ringlås. De Jong TerminolLås (1942). —
-MARKERING. markering av l. med en siffra l. siffror; äv.: markering innebärande att ett skrivtecken är en siffra. Siffermarkeringen med det överlagda horisontalstrecket. Friesen (o. Grape) CodArg. 78 (1928). TSvLärov. 1947, s. 258 (vid rättning av skrivning). —
-MASKIN. [jfr t. ziffernmaschine] i sht tekn. sifferstyrd maskin, datamaskin. NaturvForsknRådRed. 1946—47, s. 66. —
-MATERIAL. material (se material, sbst. 1 d) bestående av siffror. Den statistiska bearbetningen af ett gifvet siffermaterial. 2VittAH XXIX. 1: 15 (1884). —
-METOD. särsk.
1) lantmät. till 2: vid kartläggning (särsk. vid upprättande av stomkartor) använd metod varvid de inmätta punkterna angivas i siffror enligt visst koordinatsystem, numerisk metod. SFS 1917, s. 592.
2) (i sht förr) till 2 e, om metoden att beteckna noter med sifferskrift (se d. o. slutet). PT 1845, nr 48, s. 1. —
-MINNE. minne för siffror; särsk. pregnant: gott minne för siffror. Mitt sifferminne är dåligt. Strindberg Brev 8: 317 (1891). Siwertz Tråd. 60 (1957; pregnant). —
-MYSTIK. mystik kännetecknad av användning av siffror, talmystik. Den kabbalistiska siffermystikens hemlighetsfulla konst. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 17 (1898). —
-MÄSSIG. [jfr t. ziffer(n)mässig] uttryckt l. angiven gm l. med l. i siffror; som avser l. rör siffror; ofta ss. adv. EkonS 1: 328 (1893; ss. adv.). Fahlbeck Ad. 2: 80 (1902; om granskning). —
-PLATTA. (i sht förr) om var o. en av de plattor varpå siffrorna (i en sifferring) på vissa ur äro målade l. fästa. Kulturen 1954, s. 79. —
-PUNS. puns (se puns, sbst.3 2) varmed intryckta l. upphöjda siffror åstadkommas i ett material. Bergv. 4: 943 (1836). —
-RING. ring på l. i vilken siffror anbragts; särsk. på ur(tavla): (av metall l. dyl. bestående l. målad) ring på l. i vilken siffrorna äro anbragta (jfr -krans). Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). SvLittFT 1834, sp. 712 (på sifferhjul i räknemaskin). —
-RULLE. tekn. jfr rulle, sbst.3 1, o. -hjul. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 184 (i varv- o. slagräknare). —
-RÄKNANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som sysslar med sifferräkning. Våra sifferräknande statsmän. Järta 2: 205 (1823). —
-RÄKNELÄRA~1020. (numera bl. tillf.) lära(n) om räkning med siffror, aritmetik. Nyström LbAritm. (1853; i boktitel). —
-RÄKNING. [jfr t. zifferrechnung] om handlingen att räkna med siffror; med siffror utförd räkneoperation; äv. övergående i bet.: aritmetik; förr äv. om sätt att i fråga om tideräkning o. d. uttrycka ngt med siffror. Det (i dokumentet) införde åhrtalet 1469 hade bordt warit skrifwit med Romerskt Ziffertahl, men som man wid denne tiden finner bägge zifferräkningarne warit i bruk, så kan det skählet ey stå fast. Schück VittA 4: 442 (i handl. fr. 1733). Statistiska Taflor lemna ej rum åt mera än .. producten af någon kraft, hvars inre beskaffenhet och styrka, samt hvars progression icke kunna med zifferräkning bestämmas. Järta Kopparb. 18 (1823). Stor vikt bör (i gymnasiet) läggas på säkerhet i sifferräkning. SFS 1909, nr 28, s. 34. Vid genomförandet av en större sifferräkning bör räknearbetet först noga planeras. IngHb. 1: 155 (1947). —
-SAMMANSTÄLLNING~1020. jfr sammanställa 1 b, 3, 4; vanl. konkret. Rydberg Vap. 136 (1891; om sifferkombination). (Vid revision) kontrolleras stickprovsvis uträknandet av inkommande och utgående fakturor, avlöningslistor, inventeringslistor och andra liknande siffersammanställningar av vikt. HandInd. 812 (1927). —
-SEKRETERARE. (i fackspr.) sekreterare med uppgift att handha (maskinell) kalkylering. GHT 1962, nr 101, s. 11. —
-SINNE. sinne l. fallenhet l. anlag för att räkna l. arbeta med l. minnas siffror; jfr -minne. Schéele Själsl. 92 (1894). Mannen lider av allt att döma av ett abnormt siffersinne. Man har berättat mig att han bara efter en genomläsning kunde redogöra för en hel veckas börsnoteringar. Siwertz Tråd. 63 (1957). —
-SKIVA. med siffror försedd (rörlig) skiva. TT 1897, Allm. s. 21 (på taxameter). Därs. 1902, M. s. 152 (om nummerskiva på automatisk telefonapparat). —
-SKRIFT. [jfr t. zifferschrift] skrift vars skrivtecken utgöras av siffror; ofta motsatt: bokstavsskrift. Serenius (1734; under nullity). TNCPubl. 3: 14 (1943). särsk. (i sht förr) till 2 e, om notskrift vars nottecken utgöras av siffror som ange tonstegens storlek med utgångspunkt från viss ton (t. ex. i äldre elementär sångundervisning) l. tonernas läge på strängarna hos vissa stränginstrument (luta, psalmodikon). Dillner MelodPs. XIII (1830). Melodierna i Sifferskrift till ”Andeliga Sånger”. Ahnfelt Melod. 1: Titelbl. (1850). Emile Chevé, vars sifferskrift för den elementära sångundervisningen användes också i Sverige under senare hälften av 1800-talet. Moberg TonkHVäst. 1: 141 (1935). —
-SKRIVARE. (numera bl. tillf.) person som skriver siffror l. i sitt yrke i stor utsträckning skriver siffror. Kellgren (SVS) 4: 295 (1782; om kunglig sekreterare). —
-SKYDDS-MASKIN. tekn. maskin med vilken siffror perforeras l. präglas på värdepapper o. d. (för att icke kunna ändras). SvInköpsreg. 1937, s. 48. —
(2, 3) -SPRÅK. om siffror l. sifferskrift betraktade (betraktad) ss. språk l. språkligt uttrycksmedel; äv. om chifferspråk bestående av siffror. Beskow (1833) i 3SAH XL. 2: 189. SvTidskr. 1874, s. 123 (om chifferspråk). Bokslutets sifferspråk. Hernberg Rättsh. 353 (1922). —
-STAMP. tekn. verktyg för stämpling l. prägling med en siffra l. siffror; jfr -stans. JernkA 1863, s. 219. —
-STANS. tekn. verktyg för stansning av siffror; äv. = -stamp. SD(L) 1901, nr 224, s. 6 (om sifferstamp). —
-STIL, förr äv. -STYL. (siffer- 1684 osv. siffre- 1747)
1) (†) språklig stil(art) använd i handlingar innehållande mycket siffror (t. ex. i räkningar, bokföringsböcker o. d.). Sahlstedt 700 (1773). Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) boktr. boktrycksstil bestående av siffertyper (se -typ 1); numera företrädesvis (mera tillf.) om stilsort använd vid sättning av siffror. ConsAcAboP 5: 400 (1684). 2VittAH XXIX. 2: 186 (1884; om stilsorter). —
-STYRD, p. adj. tekn. om automatisk räknemaskin (datamaskin) l. verktygsmaskin o. d.: som erhåller order (o. avger resultat) i form av siffror, numeriskt styrd. TT 1959, s. 269 (om verktygsmaskin). —
-STÄLLE. (numera bl. tillf.) ställe l. (öppen) plats för siffra (i tal) l. för en l. flera siffror (i dokument) l. dyl. Strindberg Brev 6: 346 (1887). 2NF 24: 49 (1916). —
-STÄMPEL. redskap för stämpling med en siffra l. siffror; äv. om stämplat tecken i form av en siffra l. siffror. JernkA 1833, s. 634. SoldIInf. 1941, s. 90 (om stämplat tecken). —
-SUMMA. mat. summa som erhålles då siffrornas talvärden i ett givet helt tal adderas, tvärsumma. Björling Alg. 1: 201 (1839). —
-SYSTEM. [jfr t. ziffersystem] system som består av siffror l. varvid siffror användas, numeriskt system; särsk. om system använt för att beteckna tal med siffror. UB 1: 498 (1873). —
-SÄTTNING. sättning av siffror; särsk.
2) boktr. om sättning av ngt som väsentligen består av siffror (t. ex. tabeller). IdrBl. 1935, nr 76, s. 2. —
-TABLÅ.
2) tekn. i mätapparat: öppning l. dyl. där den siffra l. de siffror framträder (framträda) som anger (ange) mätningsresultatet. TNCPubl. 11: 16 (1947). —
-TAGNING. telef. om handlingen att på nummerskiva på automatisk telefonapparat slå önskat nummer. VocTélInt. 8 (1938). —
-TAL. (siffer- 1718 osv. siffre- 1621—1800) med en siffra l. siffror uttryckt tal l. aritmetisk storhet l. antal, siffra (se d. o. 6). AJGothus ThesArithm. 1 (1621). Grev- och friherrskapens indragning (1680) hade berövat första klassen (inom adeln) den position och det inflytande, som kunde kompensera dess ringa siffertal. SvRiksd. 5: 45 (1934). särsk. (†): aritmetisk serie. Et ziphertahl äro numrar med lika skilnader emellan. Swedenborg Reg. 41 (1718). —
-TANGENT. tangent (t. ex. på räknemaskin) som motsvarar (o. är utmärkt med) en siffra; äv. om tangent för omställning av äldre typ av telegrafapparat från telegrafering av bokstäver till telegrafering av siffror. Nyström Telegr. 277 (1869; på telegrafapparat). 2NF 24: 52 (1916; på räknemaskin). —
-TAVLA. (siffer- 1734 osv. siffre- 1754—1762) tavla varpå siffror anbringas l. finnas anbragta; särsk. dels om urtavla, dels om visartavla på mätinstrument l. dyl., stundom äv. om psalmtavla. Ziffertaflan på et Uhr. Serenius (1734; under dial). UpplFmT I. 5: 82 (1876; om psalmtavla). Siffertavla, visande spindelhastigheten (hos en universalfräsmaskin). Nerén PraktFräsn. 11 (1940). särsk. (†) räknetavla (se d. o. 2). Möller 1963 (1790). Björkman (1889). —
-TECKEN. = siffra 2; jfr -beteckning. UB 2: 420 (1873). De bokstäver (i Codex argenteus) som tjänstgöra som siffertecken i marginalen. Friesen (o. Grape) CodArg. 40 (1928). särsk. = siffra 2 b. Siffertecken (siffror af metall) skola vara anbragta å krage till lifrock, kavaj, uniformsöfverrock (osv.). Döss o. Lannge (1908). SohlmanSjölex. Pl. 12 (1955; om siffervimpel). —
-TIDTABELL~102. (i fackspr.) för järnvägspersonal avsedd tidtabell väsentligen bestående av siffermässiga uppgifter för varje tåg, betecknande (avståndet mellan stationer,) tider för avgång, uppehåll, möten o. d., tjänstetidtabell. SJ 4: 352 (1906). —
-TIPS, äv. (föga br.) -TIPP l. -TIP. tips där varje omgång upptar ett visst antal matcher (i Sv. vanl. sex fotbollsmatcher) vilkas exakta målresultat skall anges i siffror. Engelskt siffertips. UNT 1935, nr 93, s. 8. DN(A) 1957, nr 302, s. 8. Anm. Vard. användes stundom den elliptiska formen siffer. IdrBl. 1939, nr 46, s. 18. DN(A) 1957, nr 302, s. 8.
-TYNGD, p. adj. tyngd l. belamrad med siffror. Siffertyngda bokslutsmödor. Sjöberg Kris. 49 (1926). NArgus 1930, s. 199 (om bok). —
-TYP. särsk.
1) i sht boktr. trycktyp med vilken en siffra tryckes; ngn gg äv. i utvidgad anv.: siffra, siffertecken. Wollin Stilgjut. 56 (1943). Åmark SvMedeltKyrkklock. 83 (1960; om siffertecken).
2) typ (av ett föremål) som kännetecknas av en siffra (på framträdande plats). Frimärken av den s. k. siffer- eller ringtypen. SFS 1920, s. 1291. —
-UNDERLAG~102, äv. ~200. sammanfattande, om de siffermässiga uppgifter som ligga till grund för ngt (t. ex. en framställning). Höök OffentlSekt. 197 (1962). —
-UPPGIFT~02 l. ~20.
1) uppgift l. upplysning som består av l. lämnas i form av (en siffra l.) siffror. Dalin (1854). (De assyriska) konunga-inskrifternas noggranna sifferuppgifter om eröfrade byten. Tegnér Niniv. 123 (1875).
-UPPSTÄLLNING~020. särsk. konkret, om uppställning l. samling av siffermässiga uppgifter, siffertabell l. dyl. Järta 1: 142 (1816). —
-UTTRYCK~02 l. ~20. om form vari ett tal l. en storhet uttryckes med en siffra l. siffror; stundom äv. om språkligt uttryck (givet med en siffra l. siffror l. bokstäver) betecknande antal; jfr -expression. Det sökta talets rätta ziffer-uttryck. Björling Alg. 1: 85 (1861). För sifferuttryck gälla följande allmänna regler: Antal upp till fem eller ibland ända till tolv skrivas lämpligen med bokstäver (osv.). HbVerkstTekn. 1: 12 (1944). —
-VALÖR. siffervärde; särsk. om mynts l. sedels valör uttryckt med en siffra l. siffror. Björling Alg. 1: 109 (1861). FFS 1897, nr 45, s. 3 (på sedel). —
-VERK. boktr. apparat för tryckning av siffror l. med siffror uttryckta tal i löpande nummerföljd, numrerverk. NordBoktrK 1904, s. 379. —
-VÄRDE. med l. i siffror uttryckt (tal)värde; äv. om bokstavs- l. skrivteckens värde ss. l. innebörd av taltecken. Hygiea 1840, s. 268. Det bör aktgifvas på, att räkningen .. utföres på ändamålsenligt sätt samt att den .. motsvarar den grad af noggrannhet, som med hänsyn till .. de gifna siffervärdena kan af svaret erfordras. SFS 1909, nr 28, s. 34. Man kan visa, att om en kropp får fritt falla ned, så tillryggalägger den på t sekunder vägstycket v=1/2 gt2 meter, där g är en konstant, vars siffervärde är ung. 9,8. Hedström o. Rendahl Alg. 119 (1915). De båda före och efter den eller de bokstäver som tillades siffervärde placerade punkterna. Friesen (o. Grape) CodArg. 78 (1928). Vid beräkning av betygssumma (för inträdessökande till kommunal flickskola) begagnas .. siffervärden för vitsord. SFS 1949, s. 233.
B (†): SIFFRE-BETYG, se A. —
-STIL, -TAL, -TAVLA, se A.
Avledn.: SIFFRA, v. [jfr t. ziffern, räkna med l. skriva siffror m. m.] (†) till 2; i den särsk. förb. siffra för, utmärka (ngt) med siffra l. siffror; jfr siffrera 1. Björkman (1889). —
SIFFRERA, v. -ing. [jfr t. zifferieren, fr. chiffrer; jfr äv. desiffrera]
1) till 2: förse (ngt) med siffra l. siffror (ss. beteckning), beteckna med siffra l. siffror; numera (se d. o. 2); särsk. med avs. på sidor l. blad i bok l. dyl.: paginera; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om de anbragta siffrorna. (Fr.) Chiffrer .. (sv.) siffrera. La Jonchere 1: 138 (1801); jfr slutet. Lindfors (1824). En skala i meter-, decimeter- och centimetermått med .. tydlig gradering och siffrering. 2NF 19: 1074 (1913). Skrivaren hade .. siffrerat två uppslag (i husförhörsboken) lika. JulbGbg 1931, s. 62. Svårighetsgraden av körsatsen är siffrerad. GbgP 1957, nr 174, s. 9. särsk. (†) = besiffra slutet (särsk. i uttr. siffrerad bas, besiffrad bas); äv. dels med avs. på sifferbeteckning i generalbas: teckna, skriva, dels med avs. på not(er): teckna med l. ss. en siffra l. siffror. Londée Kellner 25 (1739; med avs. på sifferbeteckning). Ziffrerad Bas. Därs. 89. Siffrera en not. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dalin FrSvLex. 1: 210 (1842).
2) (†) till 3: chiffrera. Att man .. låther för interceptionen skull (dvs. med tanke på att den kan uppsnappas) cifrera instructionen, så att den icke kan upläsas uthan den clave, som dertill hörer. RP 7: 558 (1639). —
SIFFRIG, adj. [jfr t. ziff(e)rig (i bet. 2)] till 2.
1) (mera tillf.) siffermässig; äv. dels: som sysslar med l. är upptagen av siffror, dels: sifferfylld. Förändringarna i namnskick äro sålunda, rent siffrigt sedda, icke obetydande. SoS 1913, s. 248. Böljan som en luta slår / och siffrig tanke dövar. Sjöberg Syntaxuppr. 70 (c. 1926). De små grälen i små ting (mellan politiska partier i valtid), som är så invecklade, tekniska, expertiga, siffriga att (osv.). Idun 1956, nr 38, s. 3.
2) ss. senare led i ssgr: som innehåller (så l. så många) siffror; jfr en-, fem-, mång-, nio-, tre-siffrig m. fl.
Spoiler title
Spoiler content