SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MERKURIE- märkɯ3rie~ l. mær-, l. MERKURII- 3rii~, l. MERKURIUS- märkɯ3rius~ osv., förr äv. MERKUR- l. MERKURS-.
Ordformer
(äv. skrivet merc-)
Etymologi
[av lat. Mercurius (gen. -urii) (se MERKUR)]
i ssgr.
a) till namnet på den romerske guden Mercurius, gudarnas härold o. skyddsande för handel o. köpenskap, resande o. köpmän m. fl., motsv. den gr. guden Hermes (se HERM).
b) till namnet på planeten Merkurius.
Ssgr: A: (a) MERKUR-BILD. (†) bild av guden Mercurius. Norrmann Eschenbg 2: 40 (1818).
B: MERKURIE-SON, -STAV, se C.
(a) -STOD. (tillf.) herm. Sundblad GBruk 161 (1881).
C: (a) MERKURII-SON. (merkurie- 18891891. merkurii- 1918 osv.) (vard.) köpman, affärsman. Björkman (1889).
(a) -STAV. (merkurie- 1746 osv. merkurii- 1819 osv. merkurius- 1902) kaducé. Uggla Herald. 85 (1746).
D: (a) MERKURIUS-DYRKAN. (tillf.) bildl., om förhållandet att ngn sätter handel o. köpenskap före allt annat. Den modärna merkuriusdyrkan. Östergren (1932).
(a) -GRÄS. (merkurius- 16381749. merkurs- 16851731) [efter lat. (herba) mercurialis] (†) om växtsläktet Mercurialis, särsk. om arten Mercurialis perennis Lin., bingel. Franckenius Spec. D 2 a (1638). Lind 1: 414 (1749).
(b) -OMLOPP~02 l. ~20. astr. om planeten Merkurius' omlopp kring solen. Strömgren AstrMin. 2: 106 (1927).
(b) -PASSAGE. astr. om planeten Merkurius' passage mellan jorden o. solen. Bergstrand Astr. 392 (1925).
-STAV, se C.
E (†): MERKURS-GRÄS, se D.
(a) -MADER. härold. Dahlstierna (SVS) 68 (1698).
(b) -MASSA. om planeten Merkurius' massa. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 43.
Spoiler title
Spoiler content