[jfr t. merkur, eng. mercury, fr. mercure; av lat. Mercurius, namn på gudarnas budbärare enl. den romerska mytologien o. på en av planeterna. Med avs. på anledningen till ordets användning ss. beteckning för en metall jfr Gentz Lindgren 65(1928). — Jfr MERKURIAL, sbst. o. adj., MERKURIE-]
1) (numera knappast br.) kvicksilver; äv.: kvicksilverhaltigt läkemedel, kvicksilverpreparat. Vij see, huru Mercurius i Barometern faller .. neder i kuppen, då dunstigt och tungt väder blifver. Tiselius Vätter 1: 99(1723). VeckoskrLäk. 1: 249(1781). Cannelin(1921).
2) om ett ytterst flyktigt ämne som av alkemisterna antogs ingå som en beståndsdel i alla ämnen, särsk. i metaller. Den gamla alkemistiska satsen, att allt i naturen består af merkyr, salt och svafvel. Ling Edd. 39(1820). 3UB 4: 709(1928).
Ssgr: A: MERKUR-BLÄNDE. (†) cinnober (se d. o. 1). ASjögren Min. 86(1865). 2NF(1912).
B (kem. Anm. Ssgrna beteckna ämnen som äro förenade med tvåvärt kvicksilver; jfr C): MERKURI-FÖRENING. konkret; jfr förening 6. Rosenberg OorgKemi 465(1888). —
