SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MESMERISM mäs1meris4m, äv. mes1-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mesmerismus, eng. mesmerism, fr. mesmérisme; till namnet på den österrikiske läkaren F. A. Mesmer († 1815), som värkade som magnetisör]
(i fråga om ä. förh.) den av Mesmer omfattade o. populariserade medicinska åskådningen om den ”animala” magnetismen (se ANIMAL 1 slutet) o. dess användning inom läkekonsten. PoetK 1820, s. 35. Mesmerismen på vetenskaplig grund. Pfeiff Sinnett (1892; boktitel).
Avledn.: MESMERISTISK, adj. (i fråga om ä. förh.) som har avseende på l. är anhängare av osv. mesmerismen. Bjurman Poe 184 (1916). (En) mesmeristisk underdoktor. OoB 1931, s. 58.
Spoiler title
Spoiler content