METALLURGI met1alurgi4 l. me1-, l. 01—, stundom äv. -ji4, r. l. f.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr t. metallurgie, eng. metallurgy, fr. métallurgie; bildat till METALLURG efter mönster av KIRURG: KIRURGI o. d.]
(i fackspr.) läran l. vetenskapen om metallernas framställning o. egenskaper; äv. i mera inskränkt bet.: konsten att extrahera o. rena metall(er) ur malm; hyttkunskap, (metall)hyttkonst. Järnets metallurgi. Allmän metallurgi, framställning av mera allmängiltiga lagar rörande metaller o. legeringar. Speciell metallurgi, mera detaljerad framställning av de särskilda metallernas o. vissa legeringars framställning o. egenskaper. Linné Bref I. 1: 146 (1750). (Professor) i järnets metallurgi. SvStatskal. 1943, s. 699. jfr ELEKTRO-METALLURGI. —
