METAMORFISM met1amorfis4m l. me1-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. metamorphismus, eng. metamorphism, fr. métamorphisme; till METAMORF(ISK)]
geol. gm hög värme, starkt tryck o. d. åstadkommen inre omvandling av bärgarter till struktur o. mineralsammansättning; jfr METAMORFOS d. NF (1886). Ramsay GeolGr. 71 (1909).
