publicerad: 1944
METAMORFOS met1amorfå4s l. me1-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -phos(e))
(i vitter l. vetenskaplig stil) förvandling från ett tillstånd till ett annat l. till ngt nytt, omgestaltning, omdaning, omskapning; mer l. mindre fullständig förvandling av en persons karaktär, utseende, beteende, omständigheter o. d. Undergå, genomgå en (fullständig) metamorfos. Metamorphose ifrån en slongriger gosse till en tjock och fet herre. Tersmeden Mem. 6: 165 (1787). Metamorfoser, af skönt till fult, dygd till last, och så vidare tvärtom. Geijer I. 8: 99 (1835). De sista hundra åren (ha) åstadkommit en sannskyldig metamorfos i landskapets utseende. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 120. Den politiska atmosfären (i Europa på 1860- o. 70-talen) undergick en metamorfos. Hagberg VärldB 32 (1927). — särsk. i vissa specialanv.
a) (inom den grekiska o. romerska mytologien) om människans gm gudarna (ss. straff) åstadkomna förvandling till djur, himlakroppar, naturföremål o. d. 2NF (1912). Därs. 25: 752 (1916). jfr: Fyra Böcker af Ovidii Metamorphoser. Lyceum I. 1: 70 (1810).
b) zool. om förvandling(ar) hos vissa djur (i sht insekter) som kännetecknas av att den växande individen genomgår en l. flera livsformer som beträffande levnadssätt, utseende, organ o. d. skilja sig från den fullvuxna individens, indirekt utveckling. VetAH 1816, s. 50. Thomson Insect. 214 (1862). Berglund o. Andreen Körtl. 70 (1937). jfr HYPER-METAMORFOS.
c) bot. från normal utveckling avvikande förändring av ett växtorgan från en grundform till olika homologa former anpassade ss. organ för speciella funktioner, omvandling; förr äv. dels om de olika grader av utveckling som en växt genomgår, dels om övergång från en växtform till en annan. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 151. Rosendahl Bot. 6 (1902). jfr VÄXT-METAMORFOS.
d) geol. metamorfism; äv. konkretare: gm metamorfism uppkommen förändring l. omgestaltning hos en bärgart. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 442. 2NF 18: 251 (1912). jfr DISLOKATIONS-, KONTAKT-, REGIONAL-, TRYCK-METAMORFOS.
e) (†) kem. förändring av ett ämne, bestående i omlagring av atomerna, utan att ngt tillkommer l. bortgår. Almström KemTekn. 1: 218 (1844).
f) filos. i vissa filosofiska system, om ett föremåls antagande av l. övergående i en ny form; i sht om förvandling av världen l. den mänskliga kroppen. Rein Psyk. 1: 186 (1876). Det gifves i våra dagar en rent fenomenistisk, en nyheraklitisk psykologi, för hvilken världen är en ström af evigt flytande väsenlösa metamorfoser. Rydberg Varia 66 (1890, 1894).
Ssgr: (b, c, d) METAMORFOS-GRAD. zool., bot. o. geol. utvecklingsstadium under metamorfos. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 421. —
(b, c) -LÄRA, r. l. f. zool. o. bot. lära om anpassningen av en morfologisk grundform för olika uppgifter; äv.: lära om övergången av lågt stående djur o. växtformer till andra. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 134. Lundegårdh VäxtKrigsstig. 140 (1917).
Spoiler title
Spoiler content