SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METAMORFOSERA met1amor1fose4ra l. me1-, l. -få-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. metamorphosieren, fr. métamorphoser, ävensom eng. metamorphose, v.; avledn. av METAMORFOS]
(i vitter l. vetenskaplig stil) förvandla (ngt l. ngn) från ett tillstånd till ett annat l. till ngt nytt; omgestalta, omdana, omskapa; mer l. mindre fullständigt förändra (ngns l. ngts) karaktär, utseende, form o. d.; ofta i p. pf. KKD 12: 228 (1704). Om du visste hvad jag på några dar blifvit metamorphoserad! Kellgren (SVS) 6: 137 (1784). Sedlar, som ifrån Credit-Sedlar blifvit metamorphoserade til Banco-Courant med 1/6:dels devaluation. AdP 1800, s. 561. (Den klassiska poesien) metamorfoserar det inre i det yttre, det ideella i det reella. Böttiger 5: 266 (1871, 1874). — särsk. i vissa specialanv.; nästan bl. i pass. med intr. bet. l. i p. pf. i adjektivisk anv.
a) (mindre br.) zool. motsv. METAMORFOS b. Som .. (sjöhästen) har inga antenner, inga fötter, och metamorphoseras ej, men har värckeliga fenor, så är klart, att det är en ricktig fisk. Linné FörelDjurr. 207 (1751). Thorell Zool. 2: 339 (1865).
b) bot. motsv. METAMORFOS c. Metamorfoserade organ, sådana delar av en växt som uppgivit sin ursprungliga funktion o. antagit en ny. BotN 1842, LitBih. s. 12. Detta (blad) är en metamorfoserad ståndare. Elfving Kulturv. 193 (1895).
c) geol. motsv. METAMORFOS d; om bärgart; förr äv. om jordart. LittT 1797, s. 66 (om jordart). Metamorfosering af neptunisk kalksten. Bergstrand Geol. 209 (1868). Avlagringarna från .. (jordens äldsta geologiska period) ha metamorfoserats till den grad, att det är omöjligt att skilja mellan marina och terrestra. Rosén Djurgeogr. 13 (1914).
d) kem. motsv. METAMORFOS e. Citronsyra i förening med vatten eller baser metamorfoseras vid upphettning. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 339. Metamorfoserat blodfärgämne. Löwegren Oftalm. 480 (1923).
Spoiler title
Spoiler content