METASTAS met1asta4s l. me1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. metastase, eng. metastasis, fr. métastase; av senlat. metastasis, av gr. μετάστασις, ombyte av plats, förändring, av μετα- (se META-) o. στάσις, ställande]
med. process varigm smittoämnen l. patologiska produkter föras från ett ställe till ett annat; förflyttning l. överflyttning av en sjukdomshärd, ”kastning” (se d. o. 9); numera vanl. konkret: i människo- l. djurkropp gm spridning (i blod- l. lymfbanor) uppträdande sekundär sjukdomshärd (vanl. svulst l. bakterie- l. bacillhärd), mer l. mindre lokalt avlägsen från den primära härden; ”avläggare”. VeckoskrLäk. 1: 62 (1781; konkret). Ilmoni Sjukd. 3: 417 (1853; abstr.). Kräftbildningarna .. uppträda .. icke sällan sekundärt som metastaser. 2NF 16: 1452 (1912). — särsk. (†) med. förändring av sjukdomsform varigm ett allmänt lidande blir lokalt. Gynther ConvHlex. (1846). Collin Ordl. (1847).
Avledn.: METASTASERA, v., -ing. [jfr eng. metastasize] med. om sjukdomshärd: förflytta sig gm metastas. I halsens lymfkörtlar metastaserar .. (kankroiden) relativt tidigt. LbKir. 2: 158 (1922). Kräftsjukd. 39 (1930). —
METASTATISERING, r. l. f. med. metastasering. 2NF 36: 1245 (1924).
