SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METE me3te2, n.; best. -t; pl. -n.
Ordformer
(me(e)te c. 1635 osv. mäte 1712)
Etymologi
[jfr d. mede, nor. mete, meite; avledn. av META, v.1]
1) metande, metning. Schroderus Dict. 41 (c. 1635). Fåfängt meete vthan beete. Grubb 522 (1665). Rätta årstiden för metet (av abborre). SkandFisk. 5 (1836). (Hon) kom fram till tjärnen, varseblifvande .. (honom) i mete på sin bro. Högberg Vred. 2: 145 (1906). jfr ABBORR-, DJUP-, DRAG-, FLUG-, FORELL-, IS-, KAST-, KRÄFT-, LAND-, LAX-, SLANT-, SPORT-, STÅNG-, VINTER-METE. särsk. i sådana uttr. som gott, bra, dåligt mete, med tanke på tillgången på fisk vid metstället l. på resultatet av metningen. I den sjön har det alltid varit gott mete. Östergren (1932).
2) metdon, metredskap (huvudsakligen bestående av spö, revflöte o. krok); metspö; äv.: svirvel. Risingh LandB 86 (1671). Den som lägger sitt mete, så att någon klifver deröfver, får ingen fiskelycka. Dybeck Runa 1849, s. 37. (Havslaxöringen) fångas stundom med mete (svirfvel) eller drag. Ekman NorrlJakt 391 (1910). jfr DJUP-, IS-METE.
3) (†) agn, bete. Spegel 49 (1712). Dahlbom Insekt. 279 (1837). jfr BLANK-, BLINK-METE.
Ssgr (till 1; jfr meta, v.1 ssgr): METES-AGN. agn för mete. SthmHushSällskH 6: 179 (1855). —
-PLATS. metställe. Schager Nöjesfiske 25 (1915).
Spoiler title
Spoiler content