METEORO- met1eor1o- l. me1-, l. -å1r- l. -ωr1-, l. -rå- l. -rω-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. meteoro-, fr. météoro-; av gr. μετεωρο-, ssgsform av μετέωρος (se METEOR)]
(i sht i fackspr.) i ssgr: som har avseende på l. står i samband med meteor(er), meteorisk.
Ssgr: METEORO-GNOSI—04. [av fr. météorognosie] vetenskaplig utredning av väderlekens beroende av atmosfäriska förhållanden; i sht: konsten att på grund av vetenskapliga beräkningar förutsäga den kommande väderleken, väderleksförutsägelse, väderleksspådom. Andersson (1857). —
-GRAF—4, r. l. m. [jfr t. o. eng. meteorograph, fr. météorographe] meteor. instrument som på en med ett urvärk driven pappersremsa samtidigt registrerar flera olika meteorologiska företeelser. Ekbohrn (1868). FlygMotBibl. 4: 168 (1935). —
-LIT -li4t, r. (l. m.); best. -en; pl. -er. (förr äv. -lith) [jfr t. meteorolith, eng. meteorolite, fr. météorolithe; av gr. λίϑος, sten] (i fackspr., knappast br.) meteorit. ConvLex. 2: 629 (1823). VFl. 1929, s. 124. —
-LOG, -LOGI, -LOGISK, se d. o. —
-SKOP—4, n. [jfr t. meteoroskop, eng. meteoroscope, fr. météoroscope] meteor. apparat (rymmande flera instrument) för avläsning av meteorologiska företeelser. 2NF (1912).
