METEORISM met1eoris4m l. me1-, l. -år- l. -ωr-, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. meteorismus, eng. meteorism, fr. météorisme; av gr. μετεωρισμός, höjning, till μετεωρίζειν, höja; avledn. av METEOR]
med. o. veter. abnorm gasanhopning i tarmkanalen varigm bukväggen skjutes ut o. buken värkar liksom uppblåst, väderspänning; hos djur: trumsjuka. TLäk. 1832, s. 148. (Underlivssvulsten var)vanlig hysterisk meteorism. SvLäkSH 38: 164(1908).
