METODIKER metω4diker, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[av t. methodiker, av lat. methodicus (se METODISK)]
person som följer en bestämd metod l. som är metodisk l. går strängt metodiskt till väga; äv. pedag. om person som studerar l. är skicklig i pedagogisk metod(ik). Andersson (1845). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 10. —
