SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METROPOL met1ropå4l l. me1-, l. -rå- l. -rω-, äv. 4l, r. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. metropole, eng. metropole, metropolis, fr. métropole; av lat. metropolis, av gr. μητρόπολις, moderstad (i motsats till kolonierna), av μήτηρ, moder, o. πόλις, stad]
huvudstad i ett land l. en provins; stad (l. ort) som i ngt avseende (t. ex. inom handel, industri, vetenskap, musik osv.) är den viktigaste l. utgör medelpunkt inom ett visst (större), icke närmare bestämt område, medelpunkt, centrum, huvudort; äv.: storstad, världsstad; äv. (kyrkohist.) om stad som utgör säte för en metropolit. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 12 (1835). Reuterdahl SKH 1: 419 (1838). Vetenskapens höga metropol (dvs. Uppsala). Nybom SDikt. 2: 380 (1869, 1880). Varje politisk eparki (inom orientens kyrka) leddes från en metropol. Fehrman OrientK 11 (1920). Bifallsbruset som från världens alla stora metropoler strömmat henne till mötes. Carlsson KNilsson 5 (1921). Den värmländska metropolen (dvs. Karlstad). SvD(A) 1929, nr 351, s. 3. — jfr HANDELS-, MUSIK-, VÄRLDS-, YLLE-METROPOL m. fl.
Spoiler title
Spoiler content