METROPOL met1ropå4l l. me1-, l. -rå- l. -rω-, äv. -ω4l, r. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. metropole, eng. metropole, metropolis, fr. métropole; av lat. metropolis, av gr. μητρόπολις, moderstad (i motsats till kolonierna), av μήτηρ, moder, o. πόλις, stad]
huvudstad i ett land l. en provins; stad (l. ort) som i ngt avseende (t. ex. inom handel, industri, vetenskap, musik osv.) är den viktigaste l. utgör medelpunkt inom ett visst (större), icke närmare bestämt område, medelpunkt, centrum, huvudort; äv.: storstad, världsstad; äv. (kyrkohist.) om stad som utgör säte för en metropolit. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 12(1835). Reuterdahl SKH 1: 419(1838). Vetenskapens höga metropol (dvs. Uppsala). Nybom SDikt. 2: 380(1869, 1880). Varje politisk eparki (inom orientens kyrka) leddes från en metropol. Fehrman OrientK 11(1920). Bifallsbruset som från världens alla stora metropoler strömmat henne till mötes. Carlsson KNilsson 5(1921). Den värmländska metropolen (dvs. Karlstad). SvD(A) 1929, nr 351, s. 3.— jfr HANDELS-, MUSIK-, VÄRLDS-,YLLE-METROPOLm. fl.
