MEZZOTINT mät1sotin4t l. met1-, l. mäs1-resp. mes1-, l. -så- l. -sω-, r. l. m.; best. -en; pl. (konkret) -er; l. MEZZOTINTO -tin4to l. -å l. -ω, r. l. m.; best. -n; l. MEZZOTINTA -tin4ta, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(-tint 1896 osv. -tinta 1871 osv. -tinto 1827 osv.)
Etymologi
[jfr t. mezzotinto, eng. mezzotint(o), fr. mezzo-tinto; av it. mezza tinta, halvfärg, resp. mezzo tinto, halvfärgad, av mezzo (f. mezza), medel-, halv, (se MEZZO-), o. tinta, f., färg, resp. tinto, färgad, p. pf. av tingere, färga, av lat. tingere (se TINKTUR)]
konst. grafisk teknik l. metod vid koppar- l. ståltrycksförfarande, avsedd att giva mjuka övergångar mellan skuggor o. dagrar, varvid plåtytan uppruggas med granuleringsstålet, så att den i trycket lämnar ett fullkomligt svart avdrag, varefter de ljusa partierna arbetas fram, mezzotintgravyr; mezzotintmaner, svartkonst- (gravyr l. -maner); äv. konkret: djuptryck l. djuptrycksblad utfört i mezzotintteknik, svartkonstblad. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 143. Axel Tallberg .. representeras (i ”1896 års blad”) af en mezzotint (svartkonstblad) kallad ”Andante cantabile”. SD(L) 1896, nr 476, s. 4. Ett stort porträtt i mezzotint af konungen. SDS 1898, nr 6, s. 3.
Ssgr (konst.): MEZZOTINT- l. MEZZOTINTA- l. MEZZOTINTO-BLAD. (-tinta-) blad med avtryck i mezzotint. Tallberg Etsn. 20 (1912). —
-KNIV. (-tint-) tveäggad skrapkniv varmed uppruggningen bortskrapas vid mezzotintgravyr, skavjärn. HantvB I. 7: 183 (1939). —
SAOB
